Man samlar ofta på saker. För vår del så är vi både samlare men samtidigt väldigt spartanska. När det gäller materiella ting så är vi högst sparsmakade, och färre saker blir det med tiden. Varför, jo för vi köper inte nytt när det gamla gått sönder eller blivit utnött. Vi har helt enkelt inte lust och tid att handla, det är mycket roligare att lägga tiden på båten. Och efter ett tag upptäcker man att det går lika bra att leva utan det trasiga tinget. Nu i veckan åkte dock brödrosten i golvet hemma, av misstag ska tilläggas. Rosten tyckte inte om behandlingen och gav upp. Nu funderar vi dock på att inhandla en ny, för vi är båda grymt svaga för den engelska frukosten tea and toast. Sen så finns det ett annat sorts samlande. Vi är glada i allt som har med båt och hav att göra. Så, med hem från resan så fanns det lite fina snäckor och stenar. Och så samlar vi på intryck, går och tittar på båtar och hamnar. Till det så tycker vi om att samla på roliga ord, uttryck och vitsar och inte minst minnen.

En sjömanshistoria bjuder vi på här;

En sjöman möter en pirat på en bar. Sjömannen noterar att piraten har både träben, armkrok och en svart lapp över ena ögat.
– Hur fick du träbenet?, frågar sjömannen.
– Jag blev knuffad i vattnet bland en massa hajar, och när mina män drog upp mig i båten bet en haj av mig benet.
– Wow, utbrister sjömannen. Hur fick du armkroken?
– Jo, det var så här att en av mina fiender högg av den under en batalj på sjön.
– Otroligt, svarar sjömannen. Och den svarta lappen?
– En fiskmås sket mig i ögat, svarar piraten.
– Förlorade du synen på grund av en måsskit?!
– Nej, men det var min första dag med armkroken…

På båten har det gått framåt också.

Lite handikappanpassning. Helena har en värkande höft, en misstänkt inflammation i ett muskelfäste. Nu slipper vi ta ett jättekliv när vi ska på och av båten. Det blev så bekvämt att ha denna trappa så den får hänga kvar hela byggtiden även efter det att höften blir bra igen.

En liten liten vägg mellan de två golvplanen framme i skansen har tagit plats.

Någon som troligtvis var på lyset hade brutit av vår pil på skylten. Alltid tråkigt när folk förstör. Då vi har larm och lås på båten så vi har varit förskonade tack och lov. Helena fixade en ny pil, i ek denna gång. Nu hoppas vi att den får vara ifred. Samtidigt tittar vi på att utöka vårt skydd, så vi även är tryggade för vad som händer utanför båten. (På Malta hade de förkärlek för vakthundar, stora bjässar, så man hoppade högt när man gick förbi på trottoaren utanför. Inget för oss!)

Helena tränar på julklappsinslagning. Trappan ska nu skyddas. Inte mot inkräktare, utan mot smutsiga skor, målarfärg och dyligt. Vi ska inom kort bomma igen den främre nedgången, som endast ska fungera som nödutgång. Istället får vi ta trappan.

Snygga paket, men vi hoppade snören och rosetter.

En test-liter-färg har vi inhandlat. Inspiration från hotellrummet på Malta där vi satt och snackade färg och form under intagande av ett glas vin. Trevliga möten man kan ha på semestern. Färgen, om vi tycker om den, ska placeras på väggarna i salongen och i hytterna. Ett tryggat sätt att inte glömma bort färgkoden, eller om man råkar spilla över den, är att ta ett foto och lägga upp den på bloggen. Färgkoden är tryggad! Nu var det gjort!

-Här kommer lilla Tjoppe hå hå ja ja. Bärandes på isolering hå hå ja ja!!!

En vägg i lilla hytten var fortfarande oisolerad. Vi börjar kunna det här, snabbt fixade vi väggen. Isolering på. Helena sågar och Tjoppe skruvar! Pang så var det klart!

Dundees kniv kom till användning.  Vi har faktiskt fått köpa en ny, då vi tror Sjöberg har tagit den gamla. Den satt ju på väggen mellan masonit och regel (se tidigare inlägg). En dag var den borta. Den måste ha lossnat och åkt ut mellan bredgången och masoniten.

Sista biten är alltid trixig!

-Fääärdig! Inte helt uppåt väggarna…

Med väggar och tak på plats så kunde vi börja måla. Grundfärg, och i vit kulör! Gissa om Helena var glad!

Tjoppe har fallit på knä. Ja då var det färdigmålat i första vändan.

Den lilla hytten upplevs som betydligt större när den blev ljusare. När det torkat kan vi stryka på riktig färg i rätt kulör. Gissa om vi är hungriga..

I väntan på torkan så flyttade vi till andra hytten;

Vi höll på tills klockan blev mycket och all vitmålad panel tagit slut. Nu måste vi upp till verkstan och hämta mer, så det får bli en annan dag.

Innan vi åkte hem så satte vi oss på golvet och tittade upp på vårt påbörjade tak. Golvvärmen värmde gott och vi konstaterade att vi kommer att bli otroligt nöjda med det färdiga resultatet. Det har varit värt att vara lite krånglig och spara de gamla takbjälkarna. Snyggt och välgjort!

Med ungefär hälften av taket klart i främre hytten så åkte vi glada hem. Innan vi lämnade båten så muddrade vi kylskåpet.

Av en händelse så låg där en påse med färska havskräftor och krabbklor.

Vi dukade upp våra godsaker på ett fat..

..och tog fram vinet vi haft på kylning. Ett chablis-vin passar utmärkt till våra havsskatter.

Kan en dag sluta bättre?? Smaklig spis hälsar båtbyggar-duon Tjoppe och Helena.

Vi avslutar med ännu en vits:

Det stora fartyget passerar en öde ö. En passagerare ser en trasigt klädd man som hoppar omkring och viftar med armarna.
– Vem är det där? Frågar han kaptenen.
– Jag vet inte, men han blir lika glad varje gång vi passerar.

Skepp och Hoj!

Tjoppe och Helena

Ett litet snabbt inlägg, då vi upptäckte att vi har exakt ett år mellan dessa två bilder. Tagna på samma plats, detta har hänt på 365 dagar.

9 november 2009:

9 november 2010:

Själva upplever vi ofta att det inte går så fort framåt. Vi tycker att vi står och stampar och ibland känner vi oss otåliga för att inte tiden och orken räcker till som vi vill. Då är det fantastiskt att ha vår blogg att gå tillbaka till och titta i arkivet. Visst kan vi vara nöjda, om några månader så är detta en färdig hytt med säng och garderober och fint skeppargolv. Klart man blir byggarsugen! Och den dagen kan vi lägga till en tredje bild till dessa två och datera dem.

Step by step! (ett sant ord från vår kloke far/svärfar Felix af Lysekil)

Tjoppe och Helena

Innan vi for till Medelhavski så hann vi bygga en del på båten. Men körigt som det är allt som oftast, så hann vi inte med något blogginlägg före vi lyfte mot solen. Packa väska, växla pengar och vattna blommor fick komma före bloggande. Status på båten är ungefär denna;

Vårt andra fartyg som är desto mindre, har vi tagit upp för vintern. Våran triss ska nu få det varmt och skönt i verkstan under vintern. Och målet är att den även ska få underhållning för att bli vårvacker. Vi saknar tyvärr en ramp vid vår kaj så det är lite trixigt att ta upp en båt om man inte har kran. (Våra egna är alldeles för små och saknar lyftförmåga.) Så vi rodde bort båten i mörkret, ja för nu är det ju mörkt nästan jämnt, och efter den sista båten längs kajen så ligger några meter stenbumlingslandremsa. DÄR, baxade vi upp båten med två mannars styrka. Det tog sin tid, för man får kånka snitslad bana mellan stenbumlingarna innan man är uppe på vägen och asfalten. Att en så liten båt kan vara så tung.

Här städar Helena, hon dammsuger väggar och golv (eller durk, börjar bli knepigt vad vi ska kalla det nu när durken är så golvlik). Dammsuga väggar? Jo ett ton skrufs från de slipade takbjälkarna sitter i spåren på pärlsponten. Och nu vankas här målning snart så då måste skrufset väck.

Vi hann även fånga en solig kall dag med korvgrillning på kajen. Att grilla på vinterhalvåret är roligt och vansinnigt gott. Vad är det som gör maten så mycket godare för att den är tillagad utomhus egentligen?? Spillvirket från det vi sågar tar vi vara på, så vi behöver ingen grillkol.

En rörkrök målas. Då vi ska ner med tankarna i båsen i maskinrummet vad det lider, då plockade vi bort röret som går från motorn som leder ut kylvatten. Annars blir det svårt att baxa in tanken. Och visst ska den gamla rörkröken också få sig en ansiktslyftning, den går nu från sin blå- till sin svarta period. Helena är också glad, för hon slipper måla grått!

Tjoppe pausar med frukt. Han har ägnat tid åt att få till väggarna upp mot taket/däcket i lilla hytten. De där sista bitarna som måste mönsterpassas efter takets form. Lister, bisonmatta och isolering har sedan kommit på plats i taket.

Helena tog plats vid sågen på däck. Laddade med pärlspont och sågade dem efter Tjoppes önskemål. Panelen är den vi ägnat en hel del tid åt att måla vita. Bitarna gick sen fram och tillbaka, Tjoppe skruvar och måttar och Helena sågar och levererar. Och glada blir vi när det börjar ge resultat.

Alla bitarna har olika storlekar, men det går hyggligt fort när man är två.

Charmigt blir det att vi valt att takbjälkarna ska få sticka fram med sina ojämnheter och påverkan av tidens tand.
Vi hann inte riktigt klart med taket i lilla hytten men vi är på god väg.

Och framme i skansen är det nu städat och klart för målning och taksättning. Det ska bli kul att fortsätta!

Styra kosan!

Tjoppe och Helena

Vi har under många år läst, funderat och studerat om ön Malta. Då Tjoppe är lite av en allergiker mot nederbörd och kyla så har vi funderat över en plats, hyggligt nära Sverige, där det är varmt sommar som vinter och där man obehindrat kan röra sig språkligt. Och då Malta har engelska som sitt ena officiella språk, så tyckte vi att just denna plats föll in på vår önskan att se. Tjoppe hade förmånen som barn att vara utomlands en hel del, ofta långa resor till varma länder under vinterhalvåret. Så det finns en liten liten tanke att en dag, så lättar vi ankar mot varmare breddgrader. Om inte förr, så iallafall till pension. Så det dröjer nog en kvart eller två…

Nu var det dock dags att se denna plats på riktigt och inte endast över internet.

Nu har resan påbörjats. Semestern börjar redan när man låser dörren hemma. Här sitter vi med varsin öl och tittar ut över kärrorna på Kastrup. Solen skiner och vi är högst förväntansfulla. Ja kärra är alltså ett annat ord för flygplan, som flygplatspersonal gärna kallar de flygande föremålen.

Resan gick fort tyckte vi, då vi hamnade bredvid en trevlig kille som hade varit på Malta förut och hade en hel del att berätta för oss. Och när vi landade i angenäma 20-25 grader så tog vi en taxi till hotellet.

Visst är det något speciellt när man kliver in på sitt hotellrum! Infrias förväntningarna, är utsikten bra, badkar eller dusch och är sängen mjuk? Det vi möttes av var vi väldigt nöjda med. Men så var hotellet femstjärnigt också. Dock saknades havsutsikt, men det kan berott på att hotellet låg mitt på ön.

Minibaren är lokaliserad!

Första kvällen så tog vi det mycket lugnt, vi promenerade en sväng runt hotellet och hittade en enkel men trevlig restaurang där vi intog middag innan vi gick tillbaka för lite god sömn. Vi var lite förvånade att det fortfarande kändes lika varmt på kvällen som på dagen trots mörkrets infall.

Nästa morgon efter den delikata frukosten så letade vi upp en biluthyrning. Vi har haft för vana på våra resor att ta oss fram så mycket som möjligt på egen hand. Det är roligare och så får man chansen att se det mer riktiga och genuina om man undviker turisthaken.

Vår bil för en hel vecka. Underbart! Vi hoppade glada in i bilen med en nyinköpt karta och tog oss an trafiken. Lite spännande när ratten på passagerarsidan och alla kör på fel sida av vägen. Efter en halvtimme kände vi oss som riktiga Malteser och körde jäklar anåda med bestämdhet och gestikulerande armar. En komisk tanke for igenom oss, att vi kanske hade hamnat i verklighetens ”Semestersabotören” av Jacques Tati från 1953.

Hej vad det går, Tjoppe kör som värsta Maltesen, den tvåbenta. Den fyrbenta får inte framföra fordon.

Kartläsaren Helena i högsta hugg. Dock med problem, för hon tyckte att nästa stad dök upp innan vi hunnit ur den förra. Kartan hängde inte riktigt med, men det visade sig bero på att ön var för liten. I vårat sinne så var denna ö, som ju faktiskt är ett helt land också, betydligt mindre.

Ja så här tog vi oss fram under veckan. Här följer ett axplock av vad vi såg:

Ett besök i St Paul´s Bay. Fantastisk Cappuccino och billig öl som vi drack på ett lokalt fik intill vattnet.

Ännu ett besök i samma bukt, fast här i den mer turistbesökta delen. Vi hade med ett par dagar i ryggen på ön lagt märke till ett par fenomen. För det första så skyltar man otroligt dåligt på ön. Visst finns det skyltar, men som regel dyker de upp lite på måfå, som att märka ut vägen till Stockholm endast i Malmö och Jönköping. Resten av vägen får man gissa sig till. Så detta fick till följden att vi hade det otroligt svårt att hitta till vårt hotell. Det lustiga var att när vi närmade oss vårt semesterhem så kom vi vilse, båda första dagarna. Det hade blivit mörkt och tack vare en upplyst kyrka som vi sett under vår första kvällspromenad, så visste vi att vi var nära hotellet. Vi körde runt runt runt och letade efter hotellet, passerade kyrkan ett par gånger på vägen och hux flux så stod hotellet där. Och vi visste inte hur. Suspekt!

En dag tog vi bilen över till ön Gozo.

Först stannade vi för en fika i Xaghra. Där stod en snubbe uppe i kyrkan och slog i kyrkklockan i så gott som tjugo minuter. Det var en häftig känsla att inte höra vad servitrisen sa i dånet från kyrkan, men hon kunde läsa läppar och vi fick in vår cappuccino. Vi var därefter lomhörda och vi undrade över ringaren. Att han var tondöv visste vi, men troligtvis även stendöv. Att någon inte försökt få honom stendöd var ännu ett under. Denna lilla plats var dock ett underbart ställe, för Tjoppe hittade en affär med cornish pasty och Helena en annan med gudomliga fyllda oliver. Vi tog dessa dyrgripar med oss till havet.

Bokstavligen mitt i Medelhavet intog vi lunchen. Var sjunde våg fick vi lyfta på fötterna. Utsikten var utsökt!

Därefter åkte vi runt lite på ön innan vi tog båten tillbaka hem.

Som vanligt tog det sin tid, för vi passerade kyrkan hem även denna kväll flertalet gånger. Kyrkan måste vara mobil och flyttbar misstänkte vi.

Rätt trötta så beställde vi upp mat från room-service-menyn. Lyxigt värre!

Mmmm…middag i sängen, hur slappt kan det bli??!

Nästa dag tog vi oss till Sliema. Ett strålande väder och många båtar att titta på, stora som små. Efter en lång promenad så hittade vi en allmän toalett. Skönt, för det var nödigt värre. Helena gled fram som på bättre båtmanér hemma över däckplankorna för att nå slutdestination porlinsstol! Hon hoppades att det inte skulle sitta en tant på halva vägen in och vilja ha en slant. Så skönt konstaterade Helena, att tanten var borta och hon tog första bästa bås och slog sig ner. Med till hälften av uppdraget avklarat så tittade hon till på golvet mellan fötterna och fick se en:

KACKERLACKA! Mycket försiktigt så slutfördes uppdraget och Helena tackade för sig och lämnade sin nyfunna kompis. De hann dock aldrig bli riktiga bästisar, något som Helena inte var ledsen över.

Vi lämnade denna för visso vackra plats men i vårt tycke så fanns här för många turister och kackerlackor. Så vi åkte glada till hotellet igen. Vart låg det nu då…just det, nära kyrkan. Denna gång fick vi åka runt länge innan hotellet dök upp, tre gånger passerade vi den j-a upplysta kyrkan. -Jesus, driver han med oss?? Nu var vi oklokare än någonsin på vart hotellet låg..

Trevlig middag på kvällen och god natts sömn.

Nästa dag åkte vi till Valletta, hittade ingen parkeringsplats och åkte därifrån och hittade en fantastisk liten by på södra Malta vid namn Marsaxlokk. Här slog vi oss ner för en öl och lunch och därefter en rundvandring på denna vackra plats..

Här var det lite liv och rörelse på den inhemska befolkningen. Tjoppe hittade ett trevligt båtprojekt.

Ett par män höll på att renovera en båt, byta bord i fören och måla. Tjoppe tittar intresserat på.

Schysst fender, en vattenflaska med frigolit i!

Är detta platsen för vår ålderdom månne? Det här stället tyckte vi mycket om hur som helst.

Sen gick vi en promenad, fann en båt på torra land som en Kapten Katt bodde på!

Kapten Katt viskade till oss -så lite en har, så gott en mår!

Många trevliga båtar att se..

Och husen var ofta prydda med vackra namn och bilder..

Undrar just vad som döljer sig bakom denna dörr!!?

Efter en lång dag på denna plats så åkte vi hem för lite god mat och sömn. Passerade kyrkan några varv innan vi äntligen kunde äntra lobbyn på vårt hotell.

Nästa dag åkte vi rakt västerut tills vi slog i kusten. Möttes av en gudomlig utsikt.

Tjoppe och Havet!

Underbart vacker plats! Vi åt lunch, en fantastiskt god soppa, på en liten restaurang uppe på höjden. Vi tyckte om deras öppettider;

Open till late!!

På språng!

Sen mötte vi en bunt fårskallar!!

Därefter åkte vi bilen vidare längs kusten. Vägarna var på sina ställen minimaliskt smala, knappt en enda bil fick plats. Som tur var fick vi inget möte. Landskapet var underbart vackert, med stenmurar överallt. Man kunde nästan tro att smålänningarna hade varit här och lärt upp Malteserna i hur man gör stengärdsgårdar.

Bakom en del murar och grindar gömde sig vinrankor. Det är med vördnad man passerar ursprunget från denna gudomliga dryck – vinet!

Vi hittade till slut ut från vårt virrvarr av småvägar och tog oss hem. Detta var sista dagen vi hade bilen och när vi styrde kosan hem så försökte vi se kyrkan. Men den dök aldrig upp, inte en endaste gång. Istället så körde vi direkt till hotellet. Hur detta gick till har vi ingen aning om. Men glada var vi för vi kom hem innan det hade mörknat ute!

Sista dagen ägnade vi oss åt promenader, vila och yatzyspel! Mycket nöjda så behövde vi tillslut lämna vår sköna vecka på Malta! Men nu var vi hungrigare än någonsin på att bygga på vår båt. En del möten och planering kring vårt projekt hann vi med.

En sista minut med ansiktet vänt mot solen och värmen. Nu väntar många månaders kyla och nederbörd.

Vi fick en härlig resa hem över de fantastiska alperna!

Snöbeklädda toppar!

Och inte länge därefter landade vi i ett betydligt kyligare norden!

På äventyr!

Tjoppe och Helena

Det har varit lugnt pa inlaggsfronten. Av den enkla anledningen att vi har unnat oss lite ledighet. Sitter just nu i skrivande stund med en fantastisk middag i magen och utsokt ol av lokala sorten. Vi har tittat pa batar och hamnar och haft moten kring vart eget projekt. Nu har vi spikat planen for kommande vintermanader pa var skuta. Ett reserepotage kommer inom kort, da flyget tar oss hem om nagra timmar. Vart vi ar? Det avslojar vi inte nu, dock har vi under veckan haft stralande sol och cirka tjugofem grader pa dagarna.

Nu ar vi hungrigare an nagonsin att fa fortsatta bygga bat.

Far och flyg

Tjoppe och Helena

Vi började dagen med en sovmorgon, det var länge sedan vi hade möjligheten att inte ställa klockan i ottan. Med te på sängkanten så satt vi och småpratade och planerade för närmaste tiden. Snart är panelen färdigmålad i verkstaden och det kortsiktiga målet var inriktat på takbjälkarna.

Med mätta magar åkte vi och köpte några penslar till, passerade verkstan innan vi dök upp på vår skuta. Vi plockade fram färgen och gick ner under däck. Konstigt men högst angenämnt känns det att stå och arbeta i bara skjortan med kallgrader utanför. Värmen på båten sitter som en smäck!

Tjoppe har under veckan slipat klart det sista bjälkarna. Nu åkte grundfärgen fram och vi tog till varsin pensel och arbetade sida vid sida. Det gillar vi.

Vid ett tillfälle så lämnar Tjoppe sin plats och kommer tillbaka med skruvdragarn. Det är så att vi låtit alla gamla skruvar och ojämnheter sitta kvar på bjälkarna, som en trevlig ingrediens. Nu började han skruva och Helena undrade då varför han drog bort skruv. -Jag hittade några skruv som var för moderna, förklarade Tjoppe. Man kan inte ha för moderna skruvar på en gammal balk.

Helena målar framme i fören. Medan vi stod och målade så kom diskussionen i gång i vanlig ordning. Vi började diskutera böcker och skrivande. Och det hela slutade med att vi skapade en karaktär, en huvudperson, till våran kommande bok. Nu behöver man nog inte ta för stor notis om det verkligen kommer att skrivas en bok. Men sant är att bokens huvudperson redan finns i våra huvuden, och vad denne person kommer att råka ut för. Roligt och dråpligt så till den milda grad. Om en ganska hygglig kille, men det går inte alltid så bra som det var tänkt. Tjoppe har verkligen talang för att hitta på historier!

Under vilken pseudonym vi skulle ge ut boken har vi inte bestämt, men vi tar tacksamt emot förslag*smile*.

Tiden rusade fram medan vi målade upp historier och balkar i salongen och vi fick lägga ifrån oss arbetet för att magarna knorrade.

Mmmm, kreativiteten hade inte stannat av. Hemma stod det färsk rosmarin, lammfärs och fetaost och väntade på att bli en rätt. Mingel, matgöra och prat i köket. Och resultatet lät sig inte dröja..

Lammfärssbiffarna gick inte av för hackor, och det hela smaksatt med rosmarin och feta. Smaskens till sista slicken! Vi somnade lyckliga!

Klart för drabbning!

Tjoppe och Helena

Efter Tjoppes tappa-falla-trilla-dag på båten så har det gått lite lugnare till. Inga stora kända olyckor iallafall. Det enda som kan klassa in sig i missödes-facket är att Tjoppe glömde spola efter sig på toaletten. Nu saknar förvisso vår toalett på båten en spolfunktion då toaletten är en hink av märket Byggmax. Ingen fancy porslinsskål av märket Gustavsberg, utan en något enklare, röd och fin av materialet plast med företaget Byggmax fina tydliga logga på. Oftast när vi ska göra behov, och då kan vi tillägga att det är bara ettan som görs, så har man som regel bråttom. Och så här års en hel del kläder och verktyg som hänger på kläderna. Man hoppar då som regel någon typ av grodhopp bort mot toaletten i aktern bakom styrhytten (den står där ifall någon skulle titta in på båten, man vill ju inte bli ertappad med byxorna nere) samtidigt som man försöker knäppa upp och hänga av sig eventuellt verktyg som är i vägen. Och så greppar man hinken och sätter sig och…

nu var det då Helenas tur att komma farandes över däckplankorna med stirrig blick och fumlande fingrar efter knapp och gylf. Och väl framme vid hinken så greppade hon den och skvalp, ja den var fylld med..pink eller? En sekunds funderande om hon skulle hinna tömma hinken först. Nej. Så hon satte sig och pustade ut. Samtidigt ropade hon till Tjoppe.

-Har du inte tömt efter dig?
-Va?? kom det från maskinrummet.
-Jag pinkar, men hinken var inte tom.
-Åh, förlåt. Jag glömde det för det stod folk utanför så jag gjorde det inte direkt. Förresten så är det glykol i också!!
-Urk!!

Ingen risk att det pinket fryser iallafall.

I övrigt har vi fortsatt med vinterbonandet.

Så här ser det ut ovanför motorn nu, varmt och skönt inne i maskinrummet, då inte värmen kan smita ut.

Och så här ser det ut från maskinrummet, varmt och ombonat, riktigt cosy.

Så här får det vara tills dess att vi lagt ner alla tankar i båsen, sen kan vi snickra igen däcket permanent.

Tjoppe har blivit hyggligt stationär i maskinrummet. Eldragningar står på agendan tillika att koppla in dieseln på tankarna och koppla in värmeväxlare på motorn. Tanken är att pannan ska hålla motorn varm, sköna 25-30 grader eller nåt under vintern.

Jo det blir nog en hel del dragningar på väggen innan allt är klart. Men snyggt och prydligt och ordentligt gjort ska det bli. Tjoppe tycker för övrigt att det är gott om plats, som gammal flygtekniker så har han vana att skruva på flygplan. Där ska allt rymmas på ingen yta. Helena förundras över hur allt fungerar och hänger ihop.

Ibland ser man inte mycket av honom, käre Tjoppe. Han kryper in och bakom och nästan försvinner..

..så bara rumpan sticker fram..

..men glad när han är klar och får titta ut igen!

HUNGER!!

Byggarmeny: Chorizo med bröd!! Det kom en trevlig man förbi på cykel och pratade medan vi åt med god aptit. Han hade bott i Halmstad i hela sitt liv och sprang som barn ner till hamnen för att se när båtarna kom med fisk och andra varor. Han pratade om trettiotalet så han måste ha haft en hel del år på nacken, men mannen såg underbart ung och frisk ut. En del åldras långsamt tycks det..

Vi tog en sväng till verkstan. Helena ropade stopp helt plötsligt. Tjoppe stannade bilen och Helena sprang ut med kameran och förevigade den fina hösten. Snart är alla löv fallna till marken och novemberblöt och mörk. Det gäller att njuta av årets sista fina dagar..

Vi har tagit upp den grundmålade panelen till verkstan för att lägga på lackfärg i goa värmen i stället. Här står man bra och det står inte ivägen på samma sätt som på båten.

Vi har en ny verkstadslokal som vi håller på att färdigställa. I den förra regnade det in, denna är betydligt bättre anpassad efter våra behov.

När lackfärgen var lagd på ett gäng pärlspont så åkte vi tillbaka ner till båten..

Där låg de sista grundmålade bräderna och torkade i solen.

Men innan vi kan snickra taket nere under däck så behövde vi snygga till takbjälkarna. Det blev Helenas lott. Med en stålborste så putsar vi rent dem från allt löst för att därefter måla upp dem. Tanken är att ojämnheterna blir kvar och sätter karaktär åt båten. De gamla takbjälkarna kommer att vittna om att båten har ett långt liv på nacken och öka myshetsfaktorn. Tror vi.

Det dammar och rummet ser ut som slaget vid Lutzen. Efter ett tag får Helena ge upp, det här går ju inte. Behöver bättre utrustning helt enkelt.

Vi provar såhär istället..

Betydligt bättre. Detta moment kan vi nog anse som det sista skitgörat på båten. Allt annat gammalt, plocka bort, riva ner, slipa och krapa ligger bakom oss. Skönt, men än är inte alla bjälkar gjorda.

Då klockan är en makapär som sitter på armen så säger den ibland att dagen är slut och att vi måste åka hem och sova. Så vi fick lämna vårt slagfält för dagen.

Vi var både trötta och hungriga, så kvällen blev kort. Och extra skönt var det att få göra toalett på en riktig toalett med spolfunktion och allt! Så lite en har, så gött en mår, som Tjoppes pappa säger.

Skepp och hoj!

Tjoppe och Helena

Vi satte oss ner hemma med en kopp te, papper och penna och en trisslott. Vi ville sätta på pränt på vad vi ska koncentrera oss på härnäst, och checka av så vi inte missar något väsentligt. Vad trisslotten gjorde på mötet vet vi inte riktigt, men den fungerade som någon form av fikabröd (nä vi åt den inte) och den hade inhandlats vid något tillfälle och hade nästan glömts bort.

Innan helgen nått sin ända så ska vi ha vinterbonat båten utanpå och inne. Med att vinterbona så menar vi att göra det klart för att den där kylan, spöregn och snön kan komma. Ungefär som när man ställer in utemöblerna för vintern. För vår del ser det ju lite annorlunda ut.

-Vi kollade status på fendrar och förtöjningar, jo vi har beställt nya, av bästa kvalitet.

-Därefter ligger prio på el, måla pärlspont till innertaket och röja klart i verkstan.

-Lotten var en nit. Attans!

När vi kom ner till båten var himlen så blå som den bara kan bli. Luften var hög och klar, ganska kallt men solen värmde när man fick chansen att vända upp ansiktet mot den stora gula.

Vi ville inte missa denna dag, så vi tog en fika ute och kände att det kanske kanske är den sista gången för året som man sitter på utemöblerna. Ja vi brukar gå ut hårt med först en fika hemma och sen fika på båten innan vi börjar arbeta. Man ska inte förta sig!

Medan vi satt i solen och njöt och pratade så passade Tjoppe på att basa plastskeden i tekoppen.

Helena passade på att ta några fina höstbilder..

Därefter plockade vi med oss sax, tejp, plast och skruvdragare och hoppade ner på flotten. Årets sista flott-tur. Tidigare under veckan hade Helena stått i verkstan och klippt till remsor av byggplast för att tejpa på båten mellan överbyggnaden och brädgången. Plasten ska sitta där nu tills den dagen vi kan lyfta av hela övertäckningen. Vi tejpar för här för att skydda att det dels inte ska kunna regna in på båten men främst för att skydda så det inte ligger fukt mot den övre kanten/skarven på den plastade brädgången. Vi kommer göra ny reling men kommer inte åt det nu pga överbyggnaden står på relingen. Detta blir alltså ett av våra sista moment.

Helena höll i flotten så vi inte skulle flyta till Danmark medan Tjoppe tejpade..

Nu hoppas vi att plasten sitter så länge som vi vill, men vi tror inte det blir några problem. Vi hade ju gjort samma sak året innan men över dåvarande skarven som gick mellan skrovets överkant och däck. Och den tejpen den hade suttit till nästa istid om vi valt att inte röra den.

Tjoppe ska precis ta tag i skruvdragarn som han hängt i arbetsbyxorna när det flyger ur något som plumsar i vattnet. Plopp sa det, och vi hann inte se vad Sjöberg just fick till middag. Helena frågade direkt -Har du din mobil?? Tjoppe kände efter, nej den låg inte i fickan. Sjöberg fick sig en utskällning som hette duga, Tjoppe stampade med båda fötterna i flotten och svor högt över hela Nissan.

Vi kunde när vi gjort klart utsidan, hoppa upp på kajen och arbeta från land på styrbordssidan. Men när han behövde saxen kunde han inte hitta den. Typiskt, att allt ska försvinna. Vi hämtade en ny sax, som Helena av en händelse hade i sin ryggsäck (hon hade ju haft den i verkstan och klippt till med).

Nu är ju en båt lite rund till sin form, och när Tjoppe kom bort till aktern så räckte inte armarna till om man samtidigt stod på kajen. Så han ställde sig på förtöjningen och vajern och sträckte sig så han kom åt. En kompis hade kommit förbi och vi stod och snackade samtidigt. En kvinna kom gåendes på kajen på en kvällspromenad och skulle just passera oss och DÅ!! Ja då gav vajern vika, den hade helt enkelt inte varit helt sträckt så nu for Tjoppe ner mot Nissans blöta med ett högt Tjoho, eller kanske ett Ahhh. Det lät inte så välplanerat, uttrycket, för han försökte hitta något att ta tag i samtidigt som han gav ett verbalt uttryck för den snabba luftfärd som uppstod. På något sätt så hängde han där, Tjoppe, i arm och benkrok med rumpan bara någon decimeter ovanför vattnet. Kompisen och promenad-kvinnan sprang fram för att se vart Tjoppe hade tagit vägen och Helena kastade sig, utan att ta stegen, ner på flotten. Hon lyckades dra den tillräckligt nära Tjoppe så hon kunde få honom på säker mark. Sen skrattade vi alla, även promenad-kvinnan fast vi inte kände henne. Så dråpligt nära, men det gick ju bra och Tjoppe visade ha lite ap-takter i sig. Nästa problem som uppstod var att där stod vi, Tjoppe och Helena utan stege på flotten, och kunde inte komma upp. Tack och lov för att kompisen hade tittat förbi, för han fick rädda oss båda och sträcka ner stegen till oss.

Ja här blev han hängandes, Orangutang-Tjoppe. Sjöberg var riktigt hungrig denna dag som det verkade.

Och skitig blir man när man fått för sig att detta är det roligaste man kan ägna sin lediga tid åt. Så långt ifrån Östermalmsflicka man kan komma (fast Helena gick gymnasiet på Östermalm, vilken tur att hon inte fick några bestående men). Riktiga brudar luktar diesel, eller?!

När Tjoppe senare hoppade in på båten, så ser han,  sin MOBIL! Då hade inte mobilen farit ner i Nissan. Men vad var det då som försvann?? Vi kom på det, det var ju saxen! En annorlunda och kul dag, som visade sig gå hyggligt bra trots några missöden.

På styva linan! (eller inte)

Tjoppe och Helena

Vi har fortsatt arbeta med diverse smått på båten, värmen är nu igång men vi hade ändå lite trassel med luft i systemet. En kväll stod vi och luftade och luftade och skruvade för bästa inställning att klockan bara rann i väg. Middagen blev mycket sen fast vi bestämt att den skulle bli extra tidig. När vi stod där och luftade systemet så kom vi på att det påminde om små barn. Små kolikbarn som man försöker få till att rapa. Så där stod vi med vår kolikbåt och för varje ”rap” så blev vi glada för då var det lite mindre luft kvar att få ur och båten behövde inte ha ont i magen. Det blev tillslut bra tack och lov.

Liten rolig händelse är att vi fått tryck. Och inte vilket tryck som helst, utan på våra tröjor. Vi har här i Halmstad ett företag som heter Quick n`Easy som gör profiltryck på kläder bland annat. Killarna där är fantastiskt serviceinriktade och skickliga. Och nu har vi vår företagslogga på varsin tröja som vi ska testa. Företaget har dels en serietecknare som arbetar där som fixar fantastiska motiv och tryck, allt efter kundens önskemål. Värt ett besök!

Nu har vi inget foto på våra tröjor när vi bär dem på oss, men detta får duga. Vi är mycket nöjda!

Tröjan som den ser ut på ryggen..

Och framtill så har vi satt en mindre logga på ena bröstet.

Old friendship – Old friends Ship – Gamla Vänners Skepp!

Tjoppe och Helena

Hemma råder glädje. Nä vi har inte vunnit pengar, men man skulle kunna tro det med tanke på att Tjoppe dansar runt av lycka. Inte heller fyller någon år, Helena har inte heller blivit helt kurerad än…ändå denna dans!

Denna glädjeyttring beror på att vi fyllt vårt värmesystem med vatten och alla kopplingar visade sig täta och cirkulationspumparna fick fart på vattnet så nu går det runt runt runt i systemet utan några problem. Inte heller några större problem med luftfickor fick vi.

Här fyller vi en tunna med vatten och glykol. Glykolen gör att vi inte behöver vara oroliga ifall systemet skulle lägga av en kall vinterdag, vattnet kommer inte att frysa. Sen visade det sig att färgat vatten inte var helt fel, med de genomskinliga rören i golvvattensystemet så ser man vattnet, och ev luftfickor, när det blå vattnet snurrar runt i systemet.

Här håller vi på att fylla på vattnet i pannan..

När vattnet passerar högsta punkten så kommer luften ur i ventilen..pss…pss, låter det när vattnet passerar.

Här går vattnet, det blåfärgade vattnet ut i golvvärmesystemet och sen tillbaka in i maskinrummet och till pannan. Och inte har vi satt någon skruv i rören när vi skruvade golv och väggar. Tjoppe har tittat in under golvet och lyst med ficklampa och inspekterat. Inget läckage, så underbart. Så nu snurrar vattnet från pannan i aktern av båten och ända fram i fören och sen tillbaka. (Tittar man noga så ser man luftfickor i rören, systemet är inte fyllt till fullo när kortet togs)

Och Tjoppe blev som sagt så glad så han behövde fira detta på diverse sätt, dels som spöke och hemma sen med en dans i bästa Tjoppe-stil.

Det glada spöket…

Med fulla segel!

Tjoppe och Helena