I medelhavski…

Vi har under många år läst, funderat och studerat om ön Malta. Då Tjoppe är lite av en allergiker mot nederbörd och kyla så har vi funderat över en plats, hyggligt nära Sverige, där det är varmt sommar som vinter och där man obehindrat kan röra sig språkligt. Och då Malta har engelska som sitt ena officiella språk, så tyckte vi att just denna plats föll in på vår önskan att se. Tjoppe hade förmånen som barn att vara utomlands en hel del, ofta långa resor till varma länder under vinterhalvåret. Så det finns en liten liten tanke att en dag, så lättar vi ankar mot varmare breddgrader. Om inte förr, så iallafall till pension. Så det dröjer nog en kvart eller två…

Nu var det dock dags att se denna plats på riktigt och inte endast över internet.

Nu har resan påbörjats. Semestern börjar redan när man låser dörren hemma. Här sitter vi med varsin öl och tittar ut över kärrorna på Kastrup. Solen skiner och vi är högst förväntansfulla. Ja kärra är alltså ett annat ord för flygplan, som flygplatspersonal gärna kallar de flygande föremålen.

Resan gick fort tyckte vi, då vi hamnade bredvid en trevlig kille som hade varit på Malta förut och hade en hel del att berätta för oss. Och när vi landade i angenäma 20-25 grader så tog vi en taxi till hotellet.

Visst är det något speciellt när man kliver in på sitt hotellrum! Infrias förväntningarna, är utsikten bra, badkar eller dusch och är sängen mjuk? Det vi möttes av var vi väldigt nöjda med. Men så var hotellet femstjärnigt också. Dock saknades havsutsikt, men det kan berott på att hotellet låg mitt på ön.

Minibaren är lokaliserad!

Första kvällen så tog vi det mycket lugnt, vi promenerade en sväng runt hotellet och hittade en enkel men trevlig restaurang där vi intog middag innan vi gick tillbaka för lite god sömn. Vi var lite förvånade att det fortfarande kändes lika varmt på kvällen som på dagen trots mörkrets infall.

Nästa morgon efter den delikata frukosten så letade vi upp en biluthyrning. Vi har haft för vana på våra resor att ta oss fram så mycket som möjligt på egen hand. Det är roligare och så får man chansen att se det mer riktiga och genuina om man undviker turisthaken.

Vår bil för en hel vecka. Underbart! Vi hoppade glada in i bilen med en nyinköpt karta och tog oss an trafiken. Lite spännande när ratten på passagerarsidan och alla kör på fel sida av vägen. Efter en halvtimme kände vi oss som riktiga Malteser och körde jäklar anåda med bestämdhet och gestikulerande armar. En komisk tanke for igenom oss, att vi kanske hade hamnat i verklighetens ”Semestersabotören” av Jacques Tati från 1953.

Hej vad det går, Tjoppe kör som värsta Maltesen, den tvåbenta. Den fyrbenta får inte framföra fordon.

Kartläsaren Helena i högsta hugg. Dock med problem, för hon tyckte att nästa stad dök upp innan vi hunnit ur den förra. Kartan hängde inte riktigt med, men det visade sig bero på att ön var för liten. I vårat sinne så var denna ö, som ju faktiskt är ett helt land också, betydligt mindre.

Ja så här tog vi oss fram under veckan. Här följer ett axplock av vad vi såg:

Ett besök i St Paul´s Bay. Fantastisk Cappuccino och billig öl som vi drack på ett lokalt fik intill vattnet.

Ännu ett besök i samma bukt, fast här i den mer turistbesökta delen. Vi hade med ett par dagar i ryggen på ön lagt märke till ett par fenomen. För det första så skyltar man otroligt dåligt på ön. Visst finns det skyltar, men som regel dyker de upp lite på måfå, som att märka ut vägen till Stockholm endast i Malmö och Jönköping. Resten av vägen får man gissa sig till. Så detta fick till följden att vi hade det otroligt svårt att hitta till vårt hotell. Det lustiga var att när vi närmade oss vårt semesterhem så kom vi vilse, båda första dagarna. Det hade blivit mörkt och tack vare en upplyst kyrka som vi sett under vår första kvällspromenad, så visste vi att vi var nära hotellet. Vi körde runt runt runt och letade efter hotellet, passerade kyrkan ett par gånger på vägen och hux flux så stod hotellet där. Och vi visste inte hur. Suspekt!

En dag tog vi bilen över till ön Gozo.

Först stannade vi för en fika i Xaghra. Där stod en snubbe uppe i kyrkan och slog i kyrkklockan i så gott som tjugo minuter. Det var en häftig känsla att inte höra vad servitrisen sa i dånet från kyrkan, men hon kunde läsa läppar och vi fick in vår cappuccino. Vi var därefter lomhörda och vi undrade över ringaren. Att han var tondöv visste vi, men troligtvis även stendöv. Att någon inte försökt få honom stendöd var ännu ett under. Denna lilla plats var dock ett underbart ställe, för Tjoppe hittade en affär med cornish pasty och Helena en annan med gudomliga fyllda oliver. Vi tog dessa dyrgripar med oss till havet.

Bokstavligen mitt i Medelhavet intog vi lunchen. Var sjunde våg fick vi lyfta på fötterna. Utsikten var utsökt!

Därefter åkte vi runt lite på ön innan vi tog båten tillbaka hem.

Som vanligt tog det sin tid, för vi passerade kyrkan hem även denna kväll flertalet gånger. Kyrkan måste vara mobil och flyttbar misstänkte vi.

Rätt trötta så beställde vi upp mat från room-service-menyn. Lyxigt värre!

Mmmm…middag i sängen, hur slappt kan det bli??!

Nästa dag tog vi oss till Sliema. Ett strålande väder och många båtar att titta på, stora som små. Efter en lång promenad så hittade vi en allmän toalett. Skönt, för det var nödigt värre. Helena gled fram som på bättre båtmanér hemma över däckplankorna för att nå slutdestination porlinsstol! Hon hoppades att det inte skulle sitta en tant på halva vägen in och vilja ha en slant. Så skönt konstaterade Helena, att tanten var borta och hon tog första bästa bås och slog sig ner. Med till hälften av uppdraget avklarat så tittade hon till på golvet mellan fötterna och fick se en:

KACKERLACKA! Mycket försiktigt så slutfördes uppdraget och Helena tackade för sig och lämnade sin nyfunna kompis. De hann dock aldrig bli riktiga bästisar, något som Helena inte var ledsen över.

Vi lämnade denna för visso vackra plats men i vårt tycke så fanns här för många turister och kackerlackor. Så vi åkte glada till hotellet igen. Vart låg det nu då…just det, nära kyrkan. Denna gång fick vi åka runt länge innan hotellet dök upp, tre gånger passerade vi den j-a upplysta kyrkan. -Jesus, driver han med oss?? Nu var vi oklokare än någonsin på vart hotellet låg..

Trevlig middag på kvällen och god natts sömn.

Nästa dag åkte vi till Valletta, hittade ingen parkeringsplats och åkte därifrån och hittade en fantastisk liten by på södra Malta vid namn Marsaxlokk. Här slog vi oss ner för en öl och lunch och därefter en rundvandring på denna vackra plats..

Här var det lite liv och rörelse på den inhemska befolkningen. Tjoppe hittade ett trevligt båtprojekt.

Ett par män höll på att renovera en båt, byta bord i fören och måla. Tjoppe tittar intresserat på.

Schysst fender, en vattenflaska med frigolit i!

Är detta platsen för vår ålderdom månne? Det här stället tyckte vi mycket om hur som helst.

Sen gick vi en promenad, fann en båt på torra land som en Kapten Katt bodde på!

Kapten Katt viskade till oss -så lite en har, så gott en mår!

Många trevliga båtar att se..

Och husen var ofta prydda med vackra namn och bilder..

Undrar just vad som döljer sig bakom denna dörr!!?

Efter en lång dag på denna plats så åkte vi hem för lite god mat och sömn. Passerade kyrkan några varv innan vi äntligen kunde äntra lobbyn på vårt hotell.

Nästa dag åkte vi rakt västerut tills vi slog i kusten. Möttes av en gudomlig utsikt.

Tjoppe och Havet!


Underbart vacker plats! Vi åt lunch, en fantastiskt god soppa, på en liten restaurang uppe på höjden. Vi tyckte om deras öppettider;

Open till late!!

På språng!

Sen mötte vi en bunt fårskallar!!

Därefter åkte vi bilen vidare längs kusten. Vägarna var på sina ställen minimaliskt smala, knappt en enda bil fick plats. Som tur var fick vi inget möte. Landskapet var underbart vackert, med stenmurar överallt. Man kunde nästan tro att smålänningarna hade varit här och lärt upp Malteserna i hur man gör stengärdsgårdar.

Bakom en del murar och grindar gömde sig vinrankor. Det är med vördnad man passerar ursprunget från denna gudomliga dryck – vinet!

Vi hittade till slut ut från vårt virrvarr av småvägar och tog oss hem. Detta var sista dagen vi hade bilen och när vi styrde kosan hem så försökte vi se kyrkan. Men den dök aldrig upp, inte en endaste gång. Istället så körde vi direkt till hotellet. Hur detta gick till har vi ingen aning om. Men glada var vi för vi kom hem innan det hade mörknat ute!

Sista dagen ägnade vi oss åt promenader, vila och yatzyspel! Mycket nöjda så behövde vi tillslut lämna vår sköna vecka på Malta! Men nu var vi hungrigare än någonsin på att bygga på vår båt. En del möten och planering kring vårt projekt hann vi med.

En sista minut med ansiktet vänt mot solen och värmen. Nu väntar många månaders kyla och nederbörd.

Vi fick en härlig resa hem över de fantastiska alperna!

Snöbeklädda toppar!

Och inte länge därefter landade vi i ett betydligt kyligare norden!

På äventyr!

Tjoppe och Helena

2 reaktioner på ”I medelhavski…

  1. Vilken härlig semester ! Och så många fina bilder. Pia o jag brukar resa till Madeira ett par veckor den här tiden på året, men i år blev det resa av i maj p g a vår lilla Trolla som vi hämtade i början av juni.
    Välkomna hem till svenskt busväder !

    Gilla

  2. Ja Madeira låter underbart också, kanske kan det bli vårt nästa resmål. Hoppas allt är bra med er och lilla Trolla, kan tro att hon har vuxit sedan vi såg henne senast. Nu ska vi kämpa på under vintermånaderna, men det blir en skönare resa än förra vintern då vi har lite värme nere under däck i år. Ha det så gott, vi syns på kajen!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s