Vi vaknade till ett strålande solsken, underbart. Frukost hemma och sen hoppade vi in i bilen och hämtade vårt beställda kakel.

Trots den blå himlen och gula solen så visade kvicksilvret minusgrader. Med bilen kakelpackad så kom vi ner till kajen och möttes av en present.

Någon hade varit snäll och gett oss en gran, en bättre begagnad från troligtvis julen 2010. Den tillhör inte oss men kanske trodde någon att det var vi som skräpat ner. Hur som helst så passade vi på att rensa lite på båten och slänga upp vårt skräp på släpet och så åkte vi till tippen. Så nu har vi städat och slängt någons gran på återvinningsstationen, vilken hjälteinstats!

Tillbaka på båten så hade vi blivit hungriga. Av någon anledning så förekommer fenomenet HUNGER titt som tätt innan vi ens börjat bygga. Så fram åkte grillen. Tjoppe fixade lite spillvirke till grillen i brist på kol.

Och Helena upptäckte att aluminiumfolien var slut, så maten hamnade direkt i formen och den ställdes på grillen. Det var tänkt att bli små knytten som ställdes på grillen, men det här gick bra det med.

Lite grönsaker, kött och fetaost…mmm!

Helena värmer händerna på glöden.

Tjoppe petade undan nybildade isflak. Ingen mer is eller snö nu tack!

Sen fick vi trevligt besök på båten och vi hade lite visning. Självklart så blir många nyfikna på hur arbetet fortskrider där på insidan av överbyggnaden. Vi visade runt och hade lite trevligt snack.

Sen blev det kaklingsdags..

Vårt lilla lager, vi plockade fram våra tillbehör och blandade fix.

Och sen började vi vårt kaklande. Det är ju hyggligt många kvadratmetrar som ska kaklas så vi delade upp arbetet. Det är något trångt om vi båda ska vara i badrummet så Tjoppe la kakel och Helena kapade kakelplattor för glatta livet och levererade dessa.

En kakellist kapades i rätt längd, denna gång i borstat rostfritt stål, då andra detaljer i badrummet kommer ha samma finish vad det lider.

Helenas lilla hörna, här mäts det och kapas.

Ännu en platta klar för leverans med destination badrum,  148 cm söderöver. Hyggligt säker postgång, snarare med båt än med flyg. Skulle kunna funka med tåg för arbetet gick som man brukar säga på räls.

Man börjar skönja resultatet. Och visst duger det i våra ögon.

Det blev sent, det blev mörkt och det blev kallt. Eller kallare snarare. Hungern satte i och vi bestämde oss för hemgång. Hemma skulle det bli en fläskgryta. Men våra gommar och smaklökar längtade efter tacos. Sagt och gjort, förbi affären och sen hem till denna svenska nationalrätt. Vi har mycket att tacka den ökande turismen och våra invandrare för det härliga kulinariska utbudet vi fått.

Vi somnade mycket gott, morgondagen väntar med nya kakelplattor på dagordningen.

Land i sikte!

Tjoppe och Helena

Veckan har rusat fram. Och det har inte blivit något inlägg då vi haft problem med datorn, men som nu är fixat. Vi har hunnit besöka Båtmässan i Göteborg. Vi glömde kameran. Men vi såg många trevliga båtar och vi sprang på en del kända ansikten så det blev lite trevligt snack. Tusen tack, Biltema-vännerna för påsen så vi slapp kånka runt på alla broschyrer under armen.
 
En utställare på mässan är ett företag från Lysekil. Killarna på varvet brukar vi springa på när vi hälsar på Tjoppes pappa. Deras företag, Nicanders Båtvarv AB tillverkar bland annat en mycket trevlig segelbåt, en nutidens folkbåt. Då vi glömde kameran så har vi länkat deras sida så kan man gå in och titta på båten där.
Så titta in på denna sida och den vackra MF-båten på http://www.mfboat.com/. Efter några varv på mässan så kände vi oss nöjda, vi tog en sväng till göteborgs bästa mataffär där man kan botanisera en massa godsaker som säljs över disk; ostar, delikatesser, kött, fisk, bröd…you name it! Det blev en fantastisk god middag på råvarorna. Lamm med chevré som vilade på en bädd av ruccola, rostade pinjenötter, frästa grönsaker smaksatta med rivet citronskal, vitlök och timjan. Och på toppen hemmagjorda krutonger, perfekt rostade. Och till det ett glas Castel Forte, ett Ripassovin, till det fantastiska priset av 79 kronor. Vinet fick full pott, fem starka solar i vår familjebedömning. Och det är inte ofta det händer. Vacker flaska också.

På båten har vi pysslat lite smått i veckan, dels har Tjoppe börjat fixa med ett ställdon som ska sköta stoppen till motorn, så vi ska kunna stänga av motorn uppe från styrhytten. Linak är ett företag som är marknadsledande på ställdon och vi har börjat fundera över alla tänkbara ställen där man kan ha nytta av att ha höj-och sänkbara reglage. Det är bara fantasin som sätter gränser. Ett ställdon finns överallt fast man inte alltid tänker på det, sängar och höj- och sänkbara skrivbord till exempel. För den intresserade så gå in på http://www.linak.se/ och titta närmare.

Och i badrummet börjar det snart bli kaklingsdags, vi har nästan allt underarbete klart.

Nu är vi så sugna på att åka ner till båten och jobba. Så vi säger adjö för stunden så hör vi av oss snart igen med nya bilder och förhoppningsvis läsvärd text.

Full fart framåt!

Tjoppe och Helena

I våra mått mätt så har det varit en lugn båtbyggarvecka. Tjoppe låg lite för ankare de första dagarna. Ren stiltje skulle man kunna säga. Men sen blåste det upp i seglena och vi styrde kosan mot båten igen. Nu håller vi kursen igen.

Det mesta kretsar kring badrummet nu. I veckan har vi varit runt i stadens affärer och tittat på kakel och badrumsinredning. En mesta är snyggt och dyrt, men en del är faktiskt fult och dyrt. Inte lika ofta sprang vi på billigt och snyggt dock. Att hitta rätt nivå mellan prislapp och något vi finner snyggt, originellt och funktionellt är en utmaning. Det blir lite efter devisen ”det man förlorar på karusellen tar man igen på gungorna”. En del saker drar iväg i kostnad och sen gör man emellanåt ett klipp, så blir förhoppningsvis slutsumman/resultatet gott. Allt enligt vår smak, vi delar den säkert inte med andra.

En blandare i engelsk stil, med hot and cold markerat på kranarna. Den föll vi båda för, kanske för våra bådas kopplingar till England månne.

Det var nog skönt att göra några dagars uppehåll och se något annat än flytetyg och verktyg. Glada åkte vi runt i bilen på jakt efter det vi sökte, humorn satt inte långt inne utan vi spånade om ditt och datt. Vi har knåpat mer på vår framtida bok, den vi ska skriva mellan 60 och döden. Vår huvudrollsinnehavare tenderar att bli en gentlemannamördare, som mördar mördare när de just ska knäppa en oskyldig människa. Alltså den första mördaren, den onda, får sig ett skott i nacken när han lyfter sitt vapen för att begå sitt brott. En avskummens varelse och vår gentlemannamördare rensar samhället på dessa parasiter. Vår gentlemannamördare gör det ju givetvis med snits och stil, och kulan han sätter i mördaren har en ingravering för att på så sätt lämna sitt visitkort till polisen. Samhället och polisen jobbar febrilt med att lösa morden, men samtidigt uppstår en sorts tacksamhet mot gentlemannamördaren, han får en supporterskara, även inom rättsväsendet. För mord och andra brott minskar och människor kan leva trygga. Ja så går storyn för tillfället. 
Och kanske skulle vi kunna ge ut boken under den marina psedonymen Kaj och Marina.

När helgen närmade sig hade vi inhandlat det mesta till badrummet, dock saknas skitstolen.

Bygga badrum i båt. Tusen åsikter, tusen sätt och alla har rätt. Till och med de som säger tvärtemot varandra. Nu har vi tagit reda på och frågat runt. Vi två är ju av förklarliga skäl lite allergiska mot vatten i båtar. Tjoppes pappa har någon gång sagt att båtar ska inte ligga i vatten, utan på land. För de kan sjunka. Ligger något i det. Och vi vill under några omständigheter inte ha vatten på fel ställe, det vill säga att vi vill inte ha någon läcka och vi får riva upp och göra om för att bakomliggande material har blivit vattenskadat. Så det blir med hängslen och livremmar. Så därför plastar vi hela duschdelen. Och i övrigt använder vi oss av de material som man ska i våtrumsutrymmen. Att kakla utanpå plast visade sig vara den fråga som expertisen pratar helt olika om. Men vi har fått bra hjälp på vilket sätt man gör detta för att resultatet ska bli hållbart för framtiden.

Fredagkväll när hela svenska folket satt och tittade på Lets Dance så hoppade vi i våra arbetskläder och gav oss på ”projekt plastning”. Vi kan det här nu. Vi har kanske plastat tre ton plast vid det här laget.

Riva glasfiber, jo det kan Helena ståendes på en fot om det så krävs.

Tjoppes gamla plastar-dojjor åkte på. De har levt ett hårt liv och silvertejp håller igen tåpartiet.

Mask på båten, ett måste då det är inomhus vi plastar. Styrendoften ligger tung och man kan inte vistas i denna miljö länge om man inte använder skydd.

Ja så var vi igång. Tjoppe plastar och Helena assisterar, det går åt att vara två.

Och efter några timmar så kunde vi plocka ihop våra saker och åka hem för en välbehövlig dusch. Det hade gått bra och vi såg fram emot att få lite god mat i magen, och en stunds tv innan sänggång.

Middagen serverades vid 22-tiden. Men vi var mycket nöjda, även om kvällen blev kort.

Styrman stinker styren!

Tjoppe och Helena

Vi kom ner till båten och till ett strålande solsken. Några minusgrader och helt vindstilla. Dessa fantastiska dagar är alltför få tyvärr. Nu gällde det att njuta.

Vi dröjde oss kvar på kajen innan vi klev in i båten. Allt för att få några extra minuters sol på näsan.

Det tunna snötäcket som hade fallit dagen innan låg kvar. Årets första kajflanerare hade  börjat dyka upp.

Vintersolen står ännu lågt så man får kisa.

Om man inte som Tjoppe har tonade glasögon.

Efter någon halvtimme så begav vi oss in i båten, och ner till vårt badrum.

Utsidan av duschväggen isolerade vi och skruvade dit de sista skivorna.

Pallbockarna hade fått tagit plats uppe på kajen och vi sågade i solskenet.

Därefter började Tjoppe titta på lite rördragningar i badrummet och Helena täckte salongsgolvet med papp. Snart ska vi kakla och då är vi rädda om golvet när vi ska hålla på med fix och fog.

När det var gjort så behövde vi en rast och ett långt snack. Det här med rör är ju rörigt nog kan vi konstatera. Allt ska kopplas och dras och inte minst fungera. Och då tankarna för färsk- och skitvatten kommer att stå i maskinrummet så ska allt in dit. Mötet blev med tiden förflyttat in i maskinrummet.

Och där inne, förvisso i goa värmen då även motorn är uppvärmd av pannan, så gick timmarna. Vi diskuterade fastsättandet utav tankarna. De ska ju klara sjögång och de behövs förankras i själva båten, dvs spanten för att kunna klara påfrestningar. Och rördragningarna skulle vi hitta en bra lösning på. Vi mätte och stundtals så kröp vi under durkarna.

Tjoppe inspekterar under durken.

Fötter på axeln. På båtens axel vill säga. Roligt blir det med språket ibland. Som det faktum att Helena förvarar sina nycklar i en ficka nere på ena benet. Så nu kallar hon det byxbenet för nyckelbenet.

Hela dagen kändes trög på något sätt, vi hade inte samma flyt och de goda lösningarna satt hårt inne. Vi är dessutom i ett läge där vi väntar in lite material, och då kan vi inte fortsätta utan vi hamnar i olika små återvändsgränder på grund av väntetiderna. Helt plötsligt så hör vi en tuta utanför båten, vi går upp och tittar. Då är det en trevlig man som vi pratat med förut och som berättat att han har sett vår båt i en båttidning. En bild på fartyget när vi gick upp på varv i Falkenberg. Nu kom han förbi, och vi fick låna tidningen. Det livade upp och vi tackar härmed så mycket.

Och visst var det vår båt på bilden. Tidningen var av det senaste numret, men fotot var över ett och ett halvt år gammalt. På den tiden som båten var röd. Bilden hade hamnat i tidningen under rubriken: ”Vem berättar om dessa flytetyg?”. Kul, vi får nog höra av oss till tidningen och berätta att flytetyget är en före detta Väderöbåt. (Tidningen Båtologen no 6)

Vi fick till slut ge upp för dagen. Klockan hade rusat iväg och vi kände att vi inte för stunden kunde göra så mycket mer utan material. Vi bestämde dock att medan vi har dessa väntetider som vi kommer att ha till och från under en period, så behöver vi ha något annat att arbeta med. Annars blir det bara att vi sitter och fikar på båten, vilket i och för sig skulle vara trevligt. En sak som skrevs in på agendan var att vi kan börja med skylighten som ska sitta i hålet ovanför sängen i skansen.

Den står uppe i verkstan och väntar på oss.

När vi släckt, larmat och låst så var det mörkt på kajen och det hade blivit än kallare. Brrr..när ska denna vinter ta slut? Inte konstigt att man får en och en annan trög dag. Väl hemma så blev det lite mat, sen dök vi tidigt i säng. Och Tjoppe konstaterade att formsvackan berodde på att han blivit sjuk. Brrr..vi hoppas svackan blir kortvarig.

Ohms lag – man mäter tröghet!Verkar gälla även på Tjoppar!

Tjoppe och Helena

Vi vaknade med ett ymnigt snöfall utanför sovrumsfönstret. Någon annan än vi hade beställt detta vita. Lite frukost i magen och så var vi igång, snön till trots. På agendan stod det tilltänkta badrummet där det ska rymmas dusch, toalett och handfat – ganska klassiskt med andra ord. Bastu hade suttit fint, att kunna värma sig kalla dagar hade inte varit fel en dag som denna. Men utrymmet är begränsat som alltid. Ja ja, men kamin har vi – och vem vet, det kanske blir bastuvarmt i hela salongen och då kan man klä av sig och slå sig med en buske ris, svära på finska och dricka Lapin Kulta och saken är biff.

Det visade sig dock, när vi började sätta reglarna att badrummet, att särskilt platsen för toaletten blir rymligare än vi tidigare trott. Det känns bra, vi var lite oroliga ett tag för hur det skulle bli. Dessa skrovsidor ställer till det en aning på gott och ont. På gott står ju helt klart charmen. Vi får se hur vi får till det.

Här har vi kommit igång, reglar till duschen börjar ta form. Tjoppe står och tänker.

Klacken till toalett och handfat. Här gäller det att se upp för golvvärmen när vi drar skruven.

Ett vinnande koncept, att använda sig av mallar. Helena mäter och klipper till i papp storleken på skivorna som ska ligga på klacken.

Här har vi sågat till och lagt dit, dock provisoriskt. Vi behöver göra lite hål för vatten och eldragningar. Det blir jobbigt annars om man inte kan spola.

Tjoppe mäter och fixar till med den sista regeln så kan vi börja sätta på skivor på duschväggarna.

Helena jobbar vid mät- och sågstationen på däck.

Skivorna skruvas på plats. Tjoppe är nöjd och som bonus vill han prova toaletten, så gott det går i detta läget.

Ja och där blir han kvar ett bra tag, han hinner till och med sitta och prata i telefon och njuta av pausen innan vi plockar ihop och åker hem. Ny dag vid båten väntar, vi hoppas på snöfritt och plusgrader då.

Gira babord!

Tjoppe och Helena

Det är inte bara i juletider man har en nöt att knäcka. Vi for iväg för att hämta mer virke i en av stadens affärer. Och med en i personalen så stod vi och spånade om olika lösningar för golvbrunnen i duschen, på vilket sätt man kan pumpa ur vattnet. Man kan ju inte arbeta med naturligt fall som man ofta gör, då vi redan är så långt ner på båten man kan komma.

Lite goda idéer från killen vi snackade med och sen fortsatte vi att diskutera på båten och utvecklade idén till en riktigt bra lösning. Det här har varit ett litet dilemma för främst Tjoppe som mycket står för de konstruktionella lösningarna. Och lösningen visade sig vara mycket enkel, vi hade helt enkelt låst oss i en felaktig tankebana.

Så på väggen i badrummet så sker diskussionen och lösningen börjar ta form, vi ritar båda om vart annat och förklarar och så lägger man in en ny tanke som ibland leder en framåt och ibland ingenstans. Och helt plötsligt utbrister Tjoppe: -Ja men så gör vi, varför tänkte jag inte på det!!! När han knäckt nöten, så visade den sig vara väldigt enkel rent tekniskt och det bästa av allt, den ger oss möjlighet att kunna komma åt att reparera i fall något händer.

Arbetet är i full gång, vi började med att malla badrumsgolvet. Här ska vi lägga badrumgsgips. Gips är ett dött material och är en fördel för oss då båten rör sig en aning.

 

Vi klipper till mallen och sågar ut skivorna.

Vi fiskade efter nissanvatten för att kunna blanda till specialfixet som skivan ska fästas mot, dit med massan och därefter skruvade vi skivan. Dock den ena såhär långt för hålet för golvbrunnen behövs arbetas mer med innan nästa skiva åker på.

Här är golvskivorna ditlagda på plats, men det är dock bara den ena som är fastskruvad. Ett litet arbete i verkstan behövs först.

Dagens insats blev inte så mycket mer, men vi kände oss högst nöjda då vi löst problemet. Nu åkte vi hem för att göra en ritning på datorn och skicka iväg kopplingslösningen för tillverkning. Vi städade av lite på båten, tog ett par nya kort utan en massa verktyg och skruvar som stör bilden.

Salongen sedd från dörröppningen till badrummet.

Här har vi ställt upp kaminen på sin plats, även om den inte är kopplad än. Vi har även beställt glas till vinkällaren. Det blir ett färgat glas och 12 mm tjockt så det går att gå på. Glaset kommer inom två veckor.

Hej och hå!

Tjoppe och Helena

I helgen så hade vi mycket annat än båt på agendan. Ombyggnation på jobbet och flyttlasset gick mellan gammal och ny adress för ett av barnen. Så mycket kånkande blev det, och helt utan marint tema.

När söndagkväll var kommen så träffades vi igen efter våra olika uppdrag, vi bestämde oss för att mötas upp på båten. Helena hade fixat en fikakorg och så slog vi oss ner i salongen. Vi satt med te och hembakta semlor och njöt av båten och pratade kring det fortsatta bygget.

Hemmagjorda semlor är busenkelt. Och så gör vi dem mindre, de i affären är i största laget om man bara vill ha något litet till kaffet.

Under veckan hann vi dock med att sätta lite lister kring vår klack och få till lamporna.

Eklister och mässingsskruv, som här runt bottenplattan till trappan.

Lite typiskt så plockar man inte rent innan man tar fram kameran. Men bortsett från verktyg och dyligt så börjar det se prydligt ut i vår salong. Lamporna har vi testkört, de fungerar perfekt.

Och bodegas, vår vinkällare har fått sin låda. När vi satt och fikade så passade vi på att ta måtten på lådan. Nu ska vi beställa ett glas, tåligt nog att gå på. Lådan ska vi måla upp och glas och lister ska till. När vi kommer till vinet så blir ofta diskussionen kreativ och långvarig. Nu kliar det i fingrarna, vi vill ha vinkällaren klar så man kan lägga ner sina kluckande skatter.

Status på båten är nu att vi väntar på dörrar och garderober. Så mer kan vi inte göra i hytterna för tillfället. Vi kan måla och sätta lister på vinkällaren, men sen är det glaset vi väntar på. Så vi bestämde oss för att nästa steg får bli badrummet.

Mycket trötta efter en intensiv helg så packade vi ihop fikakorgen och begav oss hemåt. Middagen gick i enkelhetens tecken, rostat bröd med rökt lax och räkor.

Mycket enkelt, middagen lagades på 38 sekunder. Skaldjur är världens bästa snabbmat.

Mixad macka. Ja vad gör man inte om man har beslutsångest. Räkor på styrbords sida och laxen på babords sida. Lite sallad på däcket och en citron i fören. Sen är det bara att lätta ankar och styra mot Glommen…hm vi menar gommen!

Alle man på däck!

Tjoppe och Helena

Med ljus och lykta har vi sökt och hittat boken ”Torekovbornas Väderötrafik” av Olle Renck. Boken hittade vi efter ett tags sökande. Zekes Antikvariat i Simrishamn hade den i ett så gott som nyskick, tusen tack! Vi vill också tacka vår bloggläsare som tipsade oss om bokens existens. Idag kom boken med posten. För den som inte känner till det så kan vi berätta att vår skuta är en f.d Väderöbåt och den gick trafik mellan Torekov och Hallandsväderö under första halvan av 90-talet.

En mycket trevlig läsning även om vi i skrivande stund inte hunnit läsa allt. I boken fann vi då vår kära skuta M/S Orskär. Vi kände igen henne direkt på bilden.

Vi upptäckte när vi gick igenom lite gamla foton vi har på vårt fartyg, att hon inte hetat Sunrise som vi tidigare nämnt i bloggen. Detta var systerfartygets Vrenens tidigare namn. Med förstoringsglas och uteslutningsmetod fick vi fram denna information. Dock utan svaret på vad vår M/S Orskär hetat innan. Idag fick vi bekräftelsen, plus att vi fick fram vad hon hetat tidigare. Så kul, vår bok ska vi vårda ömt och den kommer ha en given plats i vårt fartygsbibliotek – ombord såklart!

Detta är vår båt, bilden tagen på några av de fotografier vi har hemma. På fotot med två Väderöbåtar (längst ner till vänster) så är Orskär den högra båten i bild. Fotografierna har vi fått av förre ägaren som köpte båten sommaren 1990. Tusen tack!

Detta står att läsa i boken Torekovbornas Väderötrafik;

”Våren 1990 såldes Middelgrund till Norrköping, där hon fick namnet Kolingen. För Väderötrafiken inköptes istället två danska fiskebåtar av ca 19 meters längd. Den ena, som är byggd i Grenå 1960 och i Danmark haft namnet Sunrise, fick det klassiska namnet Vrenen. Den andra, byggd i Esbjerg 1960, som i Danmark haft en rad namn: Carl Aage, Inga Thomsen, Whisky, Nadia Helene och slutligen Bente Jens, fick namnet Orskär, som ju är lämpligt för en Väderöbåt men aldrig tidigare förekommit. De båda nyförvärven byggdes om på gängse Torekovmanér och försågs med räcke, träbänkar på däck etc. De har en kapacitet av vardera 175 passagerare.”

Så med denna information så kan vi härmed berätta att vår båt bland annat haft det trevliga namnet Whisky.

Det här var riktigt rolig kuriosa om vår båt, om någon annan känner till något som är värt att tillägga så hör gärna av er. Allt är av intresse. Nä nu måste vi åka ner till båten och måla lite, det kliar i fingrarna.

Skepp och hoj – det här var skoj!

Tjoppe och Helena

Dropplet ute har fortsatt. Nere på kajen har det blivit skridskobana, en finpolerad yta, blankis och lite vatten på ytan så man inte bara slår sig när man ramlar, utan även blir blöt. Folk hade ändå gett sig ut, för det var nog lite vårkänning i luften. Och vi var inte längre ensamma på kajen.

En ung kille hade kört fast på kajen när han skulle sladda runt med sin bil, de flesta tycker halkan är otäck, andra blir glada och börjar sladda. Kajen är ju stor och öppen så man har bara ett par lycktstolpar att se upp för. Vi fick komma och undsätta honom. Han verkade ha blivit nöjd med lekandet för han gav sig av så fort han kom loss. Så brukar det kunna vara, det är bara kul tills det händer något.

Vi började för övrigt arbetsdagen med att putta bort stora isflak. De kommer flytande utmed Nissan och det är stora bjässar som verka släppa högt uppe i vattendraget. För den ovetande så kan vi berätta att Nissan är en av Sveriges största åar med sina 186 km.

Tjoppe på is-jakt.

En till synes grå dag, men hyggligt varmt med 3-4 plusgrader.

Resterna från mormors snögubbe Snöis. Stackarn, han har smält bort!

Nere i båten var det varmt, närmare 20 grader. Det är gott med golvvärmen.

Fronten på klacken har vi nu skruvat dit och grundmålat. Den ska få samma vaniljvarma ton som väggarna och sen ska den kläs med eklist. De resterande lamporna ska inhandlas i veckan.

Sängstommen i lilla hytten fick på sig grundfärg också.

Och sängstommen i fören fick sig första lagret lackfärg. Nu väntar vi på skåpen till hytterna som ett finsnickeri hjälper oss med. Spännande!

Det var för övrigt en ganska kort dag vid båten, vi njöt mest av att vara på skutan och förutom de små arbetena vi utförde så hade vi lite planeringssnack inför nästa steg. Vi börja bli rätt så klara i hytterna och salongen, ett par tre veckors arbete så kan vi gå över på att bygga badrummet.

Vi åkte hem i skaplig tid och fixade till en lätt bortglömd rätt, ugnspannkaka med fläsk och rårörda lingon. Drycken är given: MJÖLK i ett gott glas!

Varför gör man inte detta oftare frågade vi oss själva när vi inmundigade middagen.

Skepp och hoj!

Tjoppe och Helena

Vi har haft blidväder i ett par dagar, det droppar från taken och gatorna är fyllda med vatten, så mycket vatten att det borde vara gummitstövlar som gäller. För vår egen del så är vi ju vana vid vatten, så vi åkte iväg till det större vattenhålet som kallas Nissan. Där hade några fått pippi på maten och lämnat sina visitkort.

Vem har varit här?? En tvåbent sak med vingar är vår gissning. Herr pippi har haft fullt sjå att komma åt talgbollen.

Vi hade väl själva tänkt att bjudningen gällde småfåglar, men visst, i dessa bittra tider så kan även större sjöfåglar få sig ett skrovmål. Snart har vi kanske även svanar på middag, vi minns ännu den gången vi stod på flotten och arbetade och herr Svan gick till attack ideligen. Så fort han hörde ljudet från skruvdragaren så gick han till angrepp och vi fick mota bort honom med stegen. I över en timme höll han ut innan han gav sig och erkände oss som segrare. Så ett gott råd, är ni ute bland svanar så lämna skruvdragaren hemma.

Inne på båten så har vi småpysslat. Framkanten på klacken är nu fogad. Skönt att kunna sätta punkt där.

Och leverans av den sista bit golv har kommit och vi har lagt klart det. Ännu en punkt.

Just nu är vi mitt uppe i eldragningar. Som här, vi ska kunna tända upp i vinkällaren. Vinerna vill ha mörkt och svalt och inte så snabba temperaturväxlingar. Men visst, vill man visa sina kluckande dyrgripar så måste man ju kunna tända upp. Vin är som guld på flaska, och visst ska man kunna njuta av den även odrucken.

Och här sticker en annan sladd ut. Vi har gjort ett hål för en lampa här. Jo den ska sitta där nere vid golvet.

Och här är en skiva med flera hål. Framkanten på klacken ska rymmas belysning. Vi har sökt med ljus och lykta efter några roliga belysningar och vi hittade en modell som ger ett härligt sken. Det riktas ner mot golvet och är snyggt tex stenmurar, eller som här på vår båt.

Den ser inte mycket ut för världen såhär, men väl på plats sen så kommer den till sin rätt.

Tjoppe i full fart med eldragningen. Men han är ju van att arbeta i trånga utrymmen sedan sina dagar som flygtekniker.

Här får han sträcka på sig för att komma åt.

Och till slut blev han i det närmaste huvudlös.

Helena passar på att ge igen.

-Snygg häckföring! -Schysst utsikt! -Vänder du din bästa sida till?

I detta läge så liknar det närmast modern konst.

Liten test, nu ska allt kopplas färdigt och skivan ska målas och lamporna sättas i.

Sen tog vi en fika, det blev te och blåbärsmuffins. Men vi satt mest och flörtade med varandra!

Därefter grundade Helena sängstommen medan Tjoppe fortsatte med sitt eltrassel.

När det var färdigmålat så packade vi ihop för att åka hem och äta och sova i soffan och i sängen. Först behövde vi besöka mataffären.

Nu stod det inte på vår inköpslista att vi behövde köpa kakor. Men det gick inte att motstå denna fina kakburk med danska fiskebåtar på. Även vår båt är en dansk fiskebåt från början, innan hon sadlade om och emigrerade till Sverige.

Väl hemma vankades det otroligt enkel men god mat.

En blivande varm smörgås med medelhavstoner. Ett grekiskt olivfyllt lantbröd som vi penslat med olivolja och vitlök. Därefter en äkta Serranoskinka, som för övrigt är spansk. Ruccola, tomater och hackad färsk basilika fick därefter trängas innan den hamnade under ett täcke av italiensk mozzarella och parmesanost. På toppen så la vi lite buffelmozzarella, krossade hasselnötter (i brist på pinje, måste ju ta hand om julens rester) samt några blad färsk basilika. Sen skjuts in i ugnen!

Mmmm, och detta serverades i soffan framför tv:n med ett glas Petit Chablis. De kan sin sak i Bourgogne, där Chablis-området finns. Uteslutande Chardonnay-druvan används till denna fantastiska dryck, ett vin med fin hög fruktsyra, utan ekfatstoner. Petit Chablis är den enklaste av de fyra kategorierna, men visst duger den till en varm macka!

Till efterrätt vankades det en glass-strut. Med hemmgjorda rån men dock köpt glass och strössel så njöt vi av denna tillsynes enkla efterrätt. Rånen blir fantastiskt goda, busenkelt men det kräver att man äger ett rånlagg. Vårat är inte till salu!

Det kan ju tyckas lite slött att vi inte gjorde glassen själva också, men det får vara någon måtta, vi har ju faktiskt en båt att bygga också!

Hyss i vår kabyss!

Tjoppe och Helena