Efter denna dag skulle vi nog kunna i det närmaste kalla oss för Svenssons. Prioriteringen har inte fullt legat på båten, utan vi tog en lång sovmorgon. Dock behövde vi åka och handla mer kakel innan affären stängde. Vi valde att sätta på oss vanliga riktiga civila kläder. I affären där vi är rätt så kända vid det här laget så höjde de på ögonbrynen när de såg oss i civil strass. Med stora ögon tittade de två gånger, jo det var galningarna från båten. Med kaklet i handen och fog i noga vald färg så åkte vi tillbaka till stadens centrum och så gick vi på konditori och tog en fika bland andra helgflanerande människor. Vi satt länge och njöt av vår ledighet, pratade glatt om..båten. Fast vi lyckades nog klämma in lite andra ämnen också. 

Till slut så var vi rätt så nöjda med det slappa livet och så gick vi hem och drog på oss snickarbyxorna och åkte ner till kajen. Med plussgrader och regn så var Tjoppe på strålande humör, ja nu hatar han normalt regn, om det inte som nu är för att regnet tar bort all snö. Och visst kunde man ana lite vår i luften. Fast väldigt lite, bör tillstrykas.

Helena satte direkt igång med att kakla sidorna på klacken.

Kakelplattorna ville åka ner lite med hjälp av tyngdlagen, vi satte dit distanser tills dess att kaklet satt sig.

För att skydda det nylagda golvet från det kladdiga fixet så täckte Helena golvet med papp. Även vin-hålet blev nästan fullt täckt. Enkel lösning så man inte av misstag skulle trampa fel med en tydlig uppmaning: -GÅ EJ! Trots det var vi nära ett par gånger båda två. Läskunningheten kunde ifrågasättas.

Under tiden gav sig Tjoppe på ventilationen. Riktigt smart att sätta röret bakom skåpet, tycker vi själva.

Nu är röret på plats, ett filter som skydd sitter i undersidan av ventilationsröret.

Japp, nu har vi fått till botten som skåpet ska stå på, och en lucka som man kan lyfta för att titta ner i kölsvinet. Förr på båtar var det inte ovanligt att man drev med den som senast mönstrat på, en okunnig och naiv pojke, med uppmaningen att gå ner och mata kölsvinet. Till slut kom pojken upp igen, då han inte hittade grisen. Inte heller vi har någon gris ombord.

Sen blandade vi fogmassa till önskad konsistens. Den är i det närmaste svart, kan tyckas att klacken kommer se högst svart ut överlag, men det finns en tanke. Sot är också svart och att försöka hålla en ljus fog ren från missfärgning från sot är vi inte sugna på. Konstigt nog så luktade fogen blåbär.

Kakelflickan i arbete..

Stilstudie sedd akter ifrån. Hmm, busig kille den där Tjoppe, som utbrister att han har schysst utsikt.

Mycket snyggt! Framkanterna är dock inte fogade ännu då fixet inte torkat. Det tråkigaste med kakelsättning är allt torkande efteråt, och det svarta pigmentet gjorde sig gällande länge. Men till slut så nådde vi önskat resultat.

– Kom och titta! Tjoppe var på strålande humör när han kom ner för trappan.

Tjoppe visar Helena. Ventilationen var igång, en liten motor som sitter i röret ser till att det blir ett undertryck. Den ser till att luften rör sig under däck/golv och utmed skrovsidorna. Sen förklarar han att allt inte är färdigt, det ska till ytterligare ett par ventilationsrör och fläktar och så ska ventilationshålen i däcket borras upp och kläs med galler. Sen så är miljön ombord fulländad.

Vi tillbringade inte alltför många timmar på skutan denna dag. Vi ville ha känslan av att vara lite lediga från allt, arbete på såväl bortaplan, hemmaplan, som på båten. Sagt och gjort, vi lämnade båten i för oss en tidig tidpunkt och så åkte vi hem och njöt av en fantastiskt god middag. Laxpuddning går inte av för hackor!

Trevligt tv-tittande hann vi med innan John Blund knackade på.

Mata kölsvinet!

Tjoppe och Helena

Hela Halmstad var täckt av snö när vi vaknade. Det hade snöat hela natten och när vi kom utanför dörren så verkade hela världen vara ljuddämpad, pratet kändes dovt och alla ljud från stadens liv hade kommit av sig. Vi fick leta fram bilen under snömassorna och sen fick Helena putta på bilen medan Tjoppe kämpade friskt vid ratten för att vi skulle komma ut från vår parkeringsficka.

Nere på kajen fick vi först ställa bilen ute på den plogade vägen och därefter skotta oss fram. Vi skottade till oss en parkeringsficka lagom för vår bil.

Med varsin snöskyffel så gick det hyggligt fort att skotta.

Mr Snow-man sopade rent på kajkanten också.

Äntligen kunde vi hoppa ombord på båten, och byggarhungern satte i rejält. Idag skulle vi lägga golv i salongen.

Först hade vi lite trix och fix att göra som vi lämnat ogjort senast. Helena öppnade upp vinkällaren till full storlek.

Och Tjoppe fixade till sitt inspektionshål. Det är inte bara för vinet och inspektion som det blivit hål kunde vi konstatera.

– Men Tjoppe, varför har du en hel lastlucka i skjortan undrade Helena?
– Lastlucka, nä det är ett skotthål från Våxtorp!!
– Har du blivit skjuten? Konstigt hål minst sagt.

Tjoppe förklarade att han hade fastnat i dagen innan, när han var i Våxtorp och hjälpte sonen med att sätta upp reglar. Nu fick det heta ”Skotthålet från Våxtorp” under vår byggardag. På inköpsagendan skrev vi att ny arbetsskjorta behöver inhandlas.

Därefter plockade vi fram golvet och började lägga det. I vinhålet hade vi satt upp den saknade regeln, nu kan vi beställa glaset, så det skrev vi upp på vår inköpslista också.

Sakta börjar golvet ta form, inte många bitar blir hela på vårat bygge. Golvet fortsatte vi att lägga in i lilla hytten.

Vid något läge bröt vi för lite lunch, en värmande chili con carne. 

Sen så kom vi på innan vi la golvet på klacken att vi skulle gömma en sedel, en tjuga. Med en hästsko som bringar lycka så kan vi även ha en peng som ger oss turen att inte bli barskrapade.

Fru Selma blir här inbyggd i båten. Sen diskuterade vi muntert vidare på ämnet bomärken. Kanske skulle man bygga in något för att bringa kärlek, som rosenblad eller nåt. Mycket fånigt det hela, egentligen är vi två personer som är högst jordnära och trygga och som ser hyggligt krasst på livet. Men ibland måste man leka loss.

Mycket nöjda blev vi med resultatet. Golvet tog slut så vi hann inte med babordsidan färdigt, så på agendan står även att införskaffa mer golv.

Salongen sedd från andra hållet.

Nöjda och ganska trötta, speciellt i knäna efter allt krypande så åkte vi hem. Ute hade det blivit världens bästa kramsnö. Helena lekte loss och skapade oss en ny kompis, herr Snöis.

Helena deklarerade tydligt att Snöis är en present åt mormors älsklingar Emilia och Landon. De bor långt ifrån så då kan man inte så lätt leka i snön tillsammans. Men de kan läsa och titta på på bloggen och glädjas åt vår nya kamrat. Om mormor är och hälsar på någon gång när det är kramsnö så lovar mormor göra en Snöis på barnbarnens tomt.

– HEJ MORMORS ÄLSKLINGAR! MORMOR HAR GJORT EN SNÖGUBBE I HALMSTAD TILL ER! PUSS PUSS

Med en glad snögubbe som båtvakt så åkte vi hem för lite god mat och sömn. Tidig middag, sådär vi 22-snåret.

Ett passande uttryck borde i detta inlägg inte bli:

Skota hem!

Utan:

Skotta hem!

Tjoppe och Helena

Vi packade vår lunchkorg på förmiddagen och åkte ner till båten. Det var ingen sol tyvärr, men hyggligt varmt, strax under nollan. Vi ställde in korgen och gick ner och grunnade lite på dagens agenda. Vi behövde åka och handla virke och skruv bland annat. Då kan man få tänka till så man inte missar något. Med en handskriven lista på en sämre kartongbit så åkte vi iväg.

Kakellist som är mässingsfärgad hittade vi efter lite om och men. Och när Tjoppe stod och letade efter sågblad till sticksågen så hör Helena honom säga; -och så behöver vi sågblad i trä. Helena passerade just bakom Tjoppe och vek sig dubbelt av skratt. Han vänder sig om och tittar på Helena och frågar -vad är det som är så roligt??? Med nöd och näppe så får hon fram – sågblad i trä, håller de verkligen för att såga med??? Nu blev Tjoppe varse om sin felsägning och föll med i skrattsalvorna. Nu är det trä vi ska såga, men knappast vill vi ha sågbladet av samma material. Annars är det Helena som står för grodor i munnen.

Reglar och skruv fick vi också med oss och när vi kom ner till båten så var vi redan hungriga.

Medan kålsoppan kokade upp så städade vi på båten. Nu är det rent på saker i lilla hytten och salongen. Badrummet har blivit fikarum och det ännu olagda golvet är försiktig inlagt framme i skansen.  Kålsoppa är förövrigt en Tjoppe-sed från hans barndom. På skinkspadet till jul så gjorde man förr ofta en soppa med vitkål och orökt prinskorv. Låter kanske inte så gott, men det är det! Kruxet är att hitta orökt prinskorv, men Tjoppe har sina kontakter. Vi njöt av den heta soppan och högg därefter in i arbetet som väntade.

Första kakelplattan på plats, Helena är förstekaklare på vårat bygge.

-Man kanske skulle ha blivit kakelsättare, det här är ju så himla kul, utbrister Helena.

Jo så här långt så är det ju ingen konst, men på slutet återstår att dela kakelplattorna så de stämmer mot kanten. Lite pyssel, Helena på knä och kämpar och lyckas tillslut tukta plattorna till önskad form.

När sista biten är lagd så försöker Helena att resa sig upp, stel som en pinna kämpar hon och sträcker ut sig. Tjoppe kommer just då ner från trappen och frågar; -vad gör du?? Helena svarade självklart; -jag viker ut mig!! Nu började Tjoppe skratta. -Heter utvikningsflickan miss Januari, då?? Frågade Tjoppe. Och så skrattade vi på nytt.

Medan Helena legat på alla fyra så hade Tjoppe hållit på i lilla hytten.

Här ska det bli en säng, Tjoppe tänker till så det ska bli rätt. Det ska rymmas lådor under och så ska det bli ett klädskåp som samtidigt ska inrymmas en inspektionslucka till kölsvinet samt ventilation.

Därefter skruvade han ihop konstruktionen. Här ska man kunna hyra in sig i framtiden, en trevlig hytt med säng för två och utanför en salong med sprakande brasa i en härlig marin miljö. När det passerar båtar så hör man kluck kluck från vattnet på andra sidan skrovet. Och vill man så kan man även få kluck kluck i glaset..

Lite diskussion kring sängen som kommer att behöva specialbeställas.

Innan vi kan lägga kaklet på fronterna av klacken så behöver vi lägga golvet. Och för att kunna lägga golvet så behöver vi såga upp bodegas, vår vinkällare. Helena tog till sticksågen, med rätt sågblad bör tilläggas och började öppna detta utrymme som varit igenbommat sedan snart ett år tillbaka.

Helena öppnade luckan i golvet och plockade ur isoleringen, sen sågade hon upp öppningen ända fram till reglarna som går på tre sidor om hålet. En fjärde regel ska till. Sen ska en låda, en vinlåda, snickras och sänkas ner vad det lider.

På god väg..

Tyvärr rann tiden iväg och Helena fick lägga ifrån sig verktygen för att fortsätta en ny dag. Men snart kan vi beställa glaset/locket till vinkällaren, ett stadigt glas som man kan gå på. Hemma väntar några av de viner vi har på lagring.

Och under tiden hade Tjoppe gett sig på klädskåps-inspektions-ventilations-skåpet.

Tjoppe reglade upp för inspektionshålet.

– Hur går det med ditt hål? ropar Tjoppe
– Bara bra, vinhålet börjar ta form, svara Helena
– Samma här, inspektionshålet blir också bra..

Egentligen ville vi inte sluta jobba, men vi var rätt så möra och om inte annat hungriga igen. Tjoppe hann aldrig knacka dit de sista två reglarna i hålet. Vi lämnade båten och åkte hem.

Hemma vankades det sjömansbiff som serverades med saltgurka och en kall öl. Denna marina rätt har sitt ursprung från flamländska sjöfarare som ville ha en mättande och enkel gryta till sjöss. Enkel och mättande och vansinnigt gott.

Hej och hå!

Tjoppe och Helena

I ett tidigare inlägg så skrev vi om Helenas mammas kusiner, Lasse och Thore Sundell, som är något av två veteraner inom sitt område, de betraktas som propellerspecialister. Det har gjorts en dokumentärfilm om deras arbete och liv.

Nu finns filmen att beställa för den som önskar, klicka in på www.krapsan.se. Det är vår förhoppning att även filmen kommer att kunna visas för allmänheten här i Halmstad lite längre fram i år.

Och tack Susanne för att du dokumenterat en bit av vår familjehistoria, tusen tack! Och till huvudpersonen Lasse hälsar vi så gott, vi hörs av!

Tack och adjöss – nu går jag till sjöss! (Ett Thoreuttryck om vi förstått det rätt)

Tjoppe och Helena

Även denna dag bjöd på sol, dock var temperaturen betydligt mer kylig än dagen innan. Vårt gedigna arbete att putta bort is och flytta flotten blev på sitt sätt kortvarig. Isen hade lagt sig på nytt kring båt och flotte. Tur att flotten inte ligger så nära någon båt nu så den inte skaver mot något.

Tjoppe förklarade högt för vädergudarna att isen, ja den ska ligga i drinken och ingen annan stans. Isen ser tunn ut men ack så stark redan. Vi lyckades inte knäcka den.

Soligt och fint, men hade fåglarna hittat sin mat månne? Tveksamt, vi får nog börja med lockrop. Och när vi står och tittar på våra goda fina talgbollar så ser vi något vid låset på dörren. En lapp är ditstucken.

-Vi har fått post, ropar vi glatt!

Ja visst hade vi fått post, ditburet av avsändaren själv. Han hade varit förbi när vi inte var där, och lämnade en hälsning innan han for vidare. Kul att även den alternativa postgången fungerar. Synd att vi inte var på plats när vännen kom förbi, men det blir nog fler tillfällen.

Väl inne på båten så fortsatte vi med vårt golvande.

Här har vi märkt ut vart golvvärmen går. Det ska på en list sedan och bakom listen kommer man se markeringarna. Så behöver man skruva något och inte vet vart det går bra så är det bara att kolla bakom listen. Listigt va?!

Vilken skillnad att ha såväl tak, väggar som golv klart. För ett år sedan så var här bara bröte.

Klart, skönt. Nu ska lister upp och så ska vi få dit säng, garderob och lådor inom snar framtid.

Nudlar till lunch, möjligtvis tråkigt men ganska gott såhär efter all julmat. Efteråt blev det frukt, Helenas nyårslöfte skulle hållas.

Med golvet klart så gav vi oss på klacken som kaminen ska stå på. Först mallade vi.

Tjoppe sågade till skivan som vi ska kakla på.

Därefter provlade Helena klinkerplattorna. Nöjd så plockade hon undan dem igen. Klockan var lite mycket så det var ingen idé att börja kladda med fixet.

Nu väntar vi på en kakellist och en ny dag att fortsätta vårt arbete på. Innan vi for hem så satte vi oss ner och njöt av det kommande resultatet. Det här blir smutt!

Kluck Kluck!

Tjoppe och Helena

Nu har det gamla året gått över i ett nytt. Och på något sätt är man alltid båtägare, även då man har nyårsmiddagen och skumpan innanför västen. Här i Halmstad så började det blåsa upp rejält på natten mellan 2010 och 2011, en sydvästvind med starka byar. Det sämsta tänkbara, då brukar Nissan stiga rejält. Så vi tog helt sonika våra skumpaglas och resterande skvätt i flaskan med oss och promenerade ner till båten för inspektion. Det blåste och nederbörden som var någon blandning mellan snö och regn slog i ansiktet så man ville hellre gå baklänges längs med kajen för att skydda sig något.

Väl nere vid båten så såg allt bra ut, nästan. Ingen fara med båten men däremot så låg flotten illa. Den hade kilats fast rejält mellan båtar och kaj och hörnet på flotten som är beskodd med en järnbit för att kunna förtöja flotten, låg och skavde mot skrovet. Vi hoppade ner på flotten och försökte få bort isen men det var omöjligt. Istället tog vi stora släggan och slog bort järnbiten. Tjoppe slog en kullerbytta på flotten men klarade sig från att ta ett nyårsdopp. Väl klara och uppe på kaj så såg vi båtgrannen stå och titta på oss från sin styrhytt. Klockan var närmare ett på natten, han hade hört vårt oväsen så han gick och tittade vad det var för något. Och där möttes vi, blickar mot blickar och vi drog upp vår flaska ur snön och höjde ett GOTT NYTT ÅR mot grannen. Han skålade tillbaka. En minst sagt konstig situation, men är man båtägare så är man och vädrets makter styr vi inte över, inte ens på nyårsnatten. Sen lomade vi hemåt, Tjoppe tyckte flaskan var otymplig att släpa på utanför kroppen så han tömde innehållet och la flaskan i en papperskorg vi passerade. Och väl hemma så drog vi av oss ett dygnsurt plagg efter plagg.

Nu är vi ju inte bara båtägare, utan även föräldrar. Så väl hemkommen så ringde Helenas dotter som hade blivit rejält sjuk under natten, feber och yrsel. Och inte kan man köra bil när man är champagnetankad. Nästa dotter, Tjoppes i det här fallet fick rycka ut tillsammans med pojkvännen i en hjältegärning. De körde Helena och dottern kunde plockas upp för att bäddas ner i hemmet. Tusen tack för hjälpen passar vi på att säga. Ungdomen är det ordning på som håller sig nyktra, värre är det med oss gamlingar…

Och från att ha varit en vädermässigt busruskig natt så vaknade vi till en klarblå himmel och sol. Plus två grader och vi sa nästan i munnen på varandra att vi måste skynda ner till båten och det härliga vädret. En frukost först så var vi sedan på språng.

Nere på kajen så badade båten i solsken. Det var glashalt efter nattens blåst och vi gav oss på vår bångstyriga flotte igen.

Vi baxade bort lite isflak för om båten och sen satte sig Helena på förförtöjningarna medan Tjoppe släppte på springet och akterförtöjningarna något. Båten gav sen plats för Tjoppe att kunna komma loss med flotten. Och så gan gav sig ut på årets första seglats.

Här kommer han, vår Tjoppe på flotten som har fått lite slagsida på grund av all is.

Ett snabbt snack med Helena som fortfarande satt på förtöjningen om var vi skulle lägga vår JennyII. Vi bestämde oss för att lägga flotten framför den lilla lilla fiskebåten vi har framför oss. Sagt och gjort.

Det ser ut som ett förtöjt isflak, ungefär lika galet som båtgrannen norr om oss som hade fått slagsida på sin bogserbåt veckan innan. Hans fendrar hade totalt frusit fast i isen och akter om honom ligger ännu ett isflak, med ett gäng fendrar uppstickandes ur isen som ett bättre konstverk. Han fick helt enkelt kapa repen och skjuta undan isflaket och hänga dit nya fendrar. Nu väntar nog ägaren på töväder så han kan komma åt sina fendrar på nytt, ingen lär ju stjäla dem nu iallafall, då man får ett ton is med sig på köpet.

Med uppdraget avklarat så kunde vi hoppa upp på kajen igen..

En stilstudie i hur man kommer upp på en kaj utan att halka..

Inne på båten hade Tjoppe börjat ordna med mat, pippimat!

Talgbollar till hungrig pippi.

Tyvärr fick vi överge solen, den var ändå snart på väg ner bakom horisonten, och så gick vi ner under däck.

Där har stommen till sängen blivit klar. Helena får provligga..

Aningens hård tycker hon, men så ska det ju bli madrass och goa varma täcken och kuddar här vad det lider.

Och så skiner hon upp och ställer Tjoppe en underfundig fråga:

– Om man super i smyg, är man hemlighetsfull då??!

Ett gott skratt och så började vi jobba, på riktigt skulle man kunna säga.

Med var sin pensel så målade vi sidorna i salongen klart. Här syns Tjoppe uppe från däck. Sen blev det fikadax, frukt och dricka. Helenas nyårslöfte är att hon ska äta en frukt varje dag, Tjoppe har löftet att vara lite mer obstinat säger han. Obstinat betyder ju att vara krånglig och trotsig och alla som känner Tjoppe vet ju på vilket sätt, ett barnsligt ifrågasättande när folk är dumma. Han står gärna på den svages sida. Vi får väl se hur det går med den saken.

Därefter började vi lägga golvet i fören. Vi turades om att gå upp och såga. Sen kom grannen ner och tittade, han som vi skålat med natten tidigare. Lite trevligt snack och så fortsatte vi när han lämnat oss för att åka hem och äta kalkon.

Vi höll inte på så länge för vi blev hungriga också.

Vi åkte hem för lite mat och pysslade om Helenas sjuka dotter. Vi kom hyggligt tidigt i säng, skönt med sömn efter nattens bravader. Och innan vi somnade kom vi överens om att vi ska försöka fixa en kranbil som kan slänga upp flotten på kajen. Högst överens så somnade vi bums.

Gardera med kryss!

Tjoppe och Helena

Vi tog det lugnt på morgonen, kylan utanför fönstret inbjuder inte till morgonaktivitet utomhus. Istället dukade vi fram en härlig frukost med rostat bröd, goda marmelader, te och färsk grapefrukt. Efter vår långsittning så hoppade vi i arbetskläderna, drog upp jackorna ordentligt i halsen och steg ut. Och det var underbart skönt, inte alls så kallt som det varit tidigare…eller så har man vant sig.

Nere på kajen var allt vitt, som vanligt.

Vi har lagt lite tid på att peta undan ny is som bildas runt båten. En båtgranne har haft problem med isen, båten har frusit fast och gett båten en hygglig slagsida. Nu har de kämpat på i dagarna två och fått båten på rätt köl igen.

Tjoppe står på isen och hackar is. Fast det är inte så farligt som det ser ut, under isen han står på så döljer sig Jenny II, vår flotte.

All is mellan båt och kaj är väck.

Med kalla tår och fingrar hoppade vi in på båten, och ner i värmen. Tänk om vi inte haft golvvärmen i år, då hade man fått klä sig med en massa jäklaranamma igen. Fast det konstiga är att det mesta går, man rättar in sig efter verklighet och förutsättningar.

Framme i fören håller vi så sakta på att bygga upp sängstommen. Två hjärnor och en stunds diskussion så fortsatte Tjoppe själv med sängen. Helena gick in i salongen.

Mera färg, man kan bli knasig av allt målande. Näst sista lagret på långsidorna stod för dörren.

Nymålad vägg och bild på nya klinkerplattan som kaminen-klacken ska kläs med.

När vi höll på som bäst så knackade det uppe på dörren. En kompis som inte varit förbi på ett halvår hade dykt upp. Det gav oss en välbehövlig paus, besöken duggar inte tätt så här års i mörkret och kylan. Kompisen var impad, jo dyker man upp var sjätte månad så har det hänt en del, det kan om inte annat bloggen påvisa. Det blev en trevlig stund och kompisen levererade även en liten rolig idé som vi nu grunnar på. Vi konstaterade att så skönt att man inte alltid är ensam om allt, idéer och lösningar inte minst.

Lika fort som kompisen hade kommit så var han helt plötsligt borta igen. Vi fortsatte med vårt.

Tjoppe visar Helena den lilla list som ska sitta i skarven mellan golv/däck och vägg. Mumma för ögat, helt klart så gör dessa små arbeten sådan skillnad för slutresultatet.

Måtta och mäta, sängstommen börjar ta form..

Vi bröt upp och åkte och tog en fika, ett break sitter aldrig fel. Utan en tanke på Beach 2011 så satte vi i oss Semla och Lussebulle, men å andra sidan så är det väl ingen som ser oss på stranden direkt. Nä bonnabränna är mer vår melodi.

Helena som var klar med målandet kom och hjälpte till. Vilken tur att vi märkt ut var golvvärmeslingorna går!

Tjoppe reglar upp. På sidorna ska det rymmas en garderob på vardera sidan och under sängen ska det rymmas ett par lådor. Det gäller att nyttja alla vrår när man är på båt, och allt måste kunna stuvas när man är ute till havs.

Nöjda bröt vi upp för dagen, en rätt så trevlig arbetsdag konstaterade vi.

Vind för Våg!

Tjoppe och Helena

Nu har vi njutit av julen med god mat, klappar och mys kring granen.

Granen hemma, en liten kompakt kungsgran. En törstig rackare!

En klapp som dock inte låg under granen, var den att våra tankar till båten har blivit levererade. Två tankar i rostfritt syrafast, en för färskvatten och en för gråvatten.

Vi tackar och bockar för hjälpen, Erik.

Skvalpskott behöver man ha i stora tankar på båt, tusen liter vatten kan annars bli tungt om båten kränger.

Snygga svetsfogar, ingen risk för läckage.

Se så välgjort! Vilken fröjd!

Och efter inspektion av våra nylevererade tankar så gick vi ner under däck och fortsatte vårt gedigna under-däck-projekt.

Vi städade undan framme i skansen för att Tjoppe skulle kunna lägga skeppargolvet. Vi ställde vår kamin tillfälligt på sin riktiga plats. Helena målade väggar för fullt medan Tjoppe blev bokstavligen golvad. Han föll på knä, troligtvis inte i rätt riktning enligt vissa.

Snygg och marint. Denna del av golvet kommer att bli under sängen. Vi vill ha snyggt även där då det ska bli ett stuvutrymme.

Fina nåt, även om det är fusk. Dock så kommer däcket våningen ovanpå, i matsalen, att vara riktigt nåtat.

Med alla väggar på kortsidorna i salongen målade och golvet på den främre delen lagd så bröt vi upp för dagen. Mera julmat och trevlig film på tv väntade. Nöjda somnade vi som två stockar, om det är julmaten eller byggandet som klubbar oss låter vi vara osagt.

Hej och hå!

Tjoppe och Helena

Det här med båt är ju lite speciellt. Egentligen så är ju allt bara krångligt, runt och snett och inte ens två bitar finns som är exakt lika. Nere under däck så är väggarna svängda utefter skrovsidans form. Och för att nyttja båtens yta till max så får man bygga klackar på sidorna så man kan förlänga golvytan. Med andra ord så byggs golvet/durken i etage.

Med riktiga kalla minusgrader, ca -15c så tog vi oss an klacken på styrbordssidan. Här ska vi ställa vår fina kamin bland annat. Men innan vi gjorde detta så såg vi till att ha taket i badrummet klart. Skönt att sätta punkt för det momentet. Det blev rätt tradigt mot slutet.

Riktigt glada över att allt innertak är lagt!

Helena påbörjade även duttandet av hålen där märlorna gått in. Med liten pensel så duttar hon, dutt dutt dutt!

Och mera dutt dutt dutt. Efter ett tag så nöjde sig duttarflickan, det är 3000 små hål som ska döljas, och som det verkar så får vi göra det två gånger. Detta får bli ett göra som vi kan pyssla med i småportioner..

Istället så gav vi oss på klacken som kaminen ska stå på.

Vi började lite trevande. Frågan var vilken linje man ska följa, pärlpontens, vattenlinjens eller golvets. Och hur vet man att inte båten ligger med lite slagsida, eller hur båten blir när man lastat den klart. Då fungerar det ju inte att följa vattenpasset slaviskt. Det är så till faktum att golvet är inte riktigt i våg, det blev en kompromiss här för att vi skulle kunna få ut så mycket takhöjd som möjligt. Inget som ögat kan se och ingen som man kan känna när man står där. Men med vattenpasset så avslöjas den nakna sanningen. Vi valde att vara konsekventa mot golvet, klackan är ju ett golv det med, så de ska följa varandra parellellt hela vägen.

Bök bakom trappan!

Här gäller det att inte sätta skruven i golvvärmen.

Här sitter Tjoppe i något som skulle kunna liknas en lekhage. Kanske inte helt fel att ha små bås om man är ute i sjögång. Då skulle man kunna stoppa ner en människa i varje hål och så satt de säkert hela resan. Fast det är ju lite oklokt att stoppa dit kaptenen också!

Sakta börjar konstruktionen ta form. Vi var uppspelta och taggade, troligtvis för att vi äntligen sluppit taket och få börja med nästa moment. Stämningen var högst skojfrisk, tyvärr måste vi sencurera här.

Piiiiiiiiiiip!!

Och i vår spexiga stämning så kom vi på idén att vi måste bygga in ett bomärke. Det har blivit lite av vår grej, att bygga in små meddelanden och saker i väggar och annat. När vi renoverade en lägenhet vi tidigare ägt, och vi byggde upp en helt ny vägg, så la vi i ett brev till framtiden med foton och lite pengar och annat. Gissa vilken rolig överraskning för den som river väggen en vacker dag. Och det dröjer nog, kan nog bli allt mellan 20 och flera hundra år. (Bör nog tillägga att det inte är något stor summa, så det är inte värt att riva väggen för att tjäna sig en hacka på den gömda skatten).

Själva har vi haft vår hästsko liggandes, den som Helena slipat av och sprayat svart. Nu kom vi på att vi lägger in den i klacken, givetvis med skoöppningen uppåt, för att den ska bringa lycka åt vår båt.

Det här blir väl bra, innan vi bygger in den helt så får vi nämna några väl valda ord -Må du bringa lycka över vår båt och alla dess passagerare i framtiden, amen!

Vi fick tillslut bryta upp, magarna knorrade och den sa oss att det hade blivit kväll, vi hade totalt glömt bort tiden..

Till vänster kommer kaminen att stå och där ska vi lägga klinkers inom snar framtid..

Klacken sedd ovanifrån.

Vi släckte och larmade båten och hoppade ut i kylan och in i goa värmen hemma. Mycket nöjda med dagsverket så somnade vi gott.

Fri sikt!

Tjoppe och Helena