Snö snö förbannade snö – men lite roligt är det också!

Hela Halmstad var täckt av snö när vi vaknade. Det hade snöat hela natten och när vi kom utanför dörren så verkade hela världen vara ljuddämpad, pratet kändes dovt och alla ljud från stadens liv hade kommit av sig. Vi fick leta fram bilen under snömassorna och sen fick Helena putta på bilen medan Tjoppe kämpade friskt vid ratten för att vi skulle komma ut från vår parkeringsficka.

Nere på kajen fick vi först ställa bilen ute på den plogade vägen och därefter skotta oss fram. Vi skottade till oss en parkeringsficka lagom för vår bil.

Med varsin snöskyffel så gick det hyggligt fort att skotta.

Mr Snow-man sopade rent på kajkanten också.

Äntligen kunde vi hoppa ombord på båten, och byggarhungern satte i rejält. Idag skulle vi lägga golv i salongen.

Först hade vi lite trix och fix att göra som vi lämnat ogjort senast. Helena öppnade upp vinkällaren till full storlek.

Och Tjoppe fixade till sitt inspektionshål. Det är inte bara för vinet och inspektion som det blivit hål kunde vi konstatera.

– Men Tjoppe, varför har du en hel lastlucka i skjortan undrade Helena?
– Lastlucka, nä det är ett skotthål från Våxtorp!!
– Har du blivit skjuten? Konstigt hål minst sagt.

Tjoppe förklarade att han hade fastnat i dagen innan, när han var i Våxtorp och hjälpte sonen med att sätta upp reglar. Nu fick det heta ”Skotthålet från Våxtorp” under vår byggardag. På inköpsagendan skrev vi att ny arbetsskjorta behöver inhandlas.

Därefter plockade vi fram golvet och började lägga det. I vinhålet hade vi satt upp den saknade regeln, nu kan vi beställa glaset, så det skrev vi upp på vår inköpslista också.

Sakta börjar golvet ta form, inte många bitar blir hela på vårat bygge. Golvet fortsatte vi att lägga in i lilla hytten.

Vid något läge bröt vi för lite lunch, en värmande chili con carne. 

Sen så kom vi på innan vi la golvet på klacken att vi skulle gömma en sedel, en tjuga. Med en hästsko som bringar lycka så kan vi även ha en peng som ger oss turen att inte bli barskrapade.

Fru Selma blir här inbyggd i båten. Sen diskuterade vi muntert vidare på ämnet bomärken. Kanske skulle man bygga in något för att bringa kärlek, som rosenblad eller nåt. Mycket fånigt det hela, egentligen är vi två personer som är högst jordnära och trygga och som ser hyggligt krasst på livet. Men ibland måste man leka loss.

Mycket nöjda blev vi med resultatet. Golvet tog slut så vi hann inte med babordsidan färdigt, så på agendan står även att införskaffa mer golv.

Salongen sedd från andra hållet.

Nöjda och ganska trötta, speciellt i knäna efter allt krypande så åkte vi hem. Ute hade det blivit världens bästa kramsnö. Helena lekte loss och skapade oss en ny kompis, herr Snöis.

Helena deklarerade tydligt att Snöis är en present åt mormors älsklingar Emilia och Landon. De bor långt ifrån så då kan man inte så lätt leka i snön tillsammans. Men de kan läsa och titta på på bloggen och glädjas åt vår nya kamrat. Om mormor är och hälsar på någon gång när det är kramsnö så lovar mormor göra en Snöis på barnbarnens tomt.

– HEJ MORMORS ÄLSKLINGAR! MORMOR HAR GJORT EN SNÖGUBBE I HALMSTAD TILL ER! PUSS PUSS

Med en glad snögubbe som båtvakt så åkte vi hem för lite god mat och sömn. Tidig middag, sådär vi 22-snåret.

Ett passande uttryck borde i detta inlägg inte bli:

Skota hem!

Utan:

Skotta hem!

Tjoppe och Helena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s