Omvärlden

När vi startade upp vårt projekt så såg inte hamnområdet fullt lika dant ut. På andra sidan Nissan har nytt och trivsamt bostadsområdet byggts och på vår sidan, solsidan så har det sakta börjat hända saker. I bortre delen av Möbelladan, i Kajskjulet håller ett par kreativa tjejer på med konserter och andra kulturella inslag. Se deras hemsida http://kajskjulet.hemsida24.se/ . Och i gamla Tullhuset så pågår renovering för fullt för här flyttar ytterligare ett företag in, Hallandsposten. Det blir en arbetsplats i Tullhuset på över 100 personer. Och på Marknadsplatsen där det emellanåt förekommer konserter och som denna helg då vi har Axels Tivoli på besök så kommer det under sommaren bli City Camp med ställplatser för husbilar och husvagnar. Precis bredvid Marknadsplatsen så finns numera ett vandrarhem http://www.kaptenshamn.com/ .Till det så bedrivs ju stadens gästhamn här, där vi har vårt säte. Så vi känner att vi ligger helt rätt i tiden. Frågan är om detta är det nästa expansiva området i Halmstad. Förutsättningarna för att bedriva café och restaurang här under sommarmånaderna känns goda och vi är glada för alla våra grannar som likt oss investerar och satsar. Det ska bli ett sant nöje att bidra till att göra Halmstad till en pärla längs med Nissan. För historiskt sett så var detta stadens baksida med dess råa och smutsiga industrihamn dit man ogärna vände sig utan direkt ärende.
 
Skepp och Hoj
 
Tjoppe och Helena
 

Dryga månaden kvar..

Uppehållet i bloggandet speglar mycket väl hur mycket vi har att stå i för tillfället. Nedräkningen går fort, fortare än göromålen blir gjorda känns det som ibland..
 
Vi målar, bygger och fejar. Vi fixar med menyer och egenkontroller och annat administrativt. Inte många minutrar förspills på annat.
 
Staden har vaknat med solen och värmen som infunnit sig och vi får många glada tillrop och alla undrar när vi öppnar. Fortfarande gäller månadsskiftet maj-juni.
 
Sista dagarna kommer diverse olika leveranser. Leverans av bord och stolar. Leverans av sopkontainrar/sulos.Leverans av mat och dryck…allt ska klaffa de sista dagarna. Och förhoppningsvis så även vädret.
 
Sjöbodarna byggs det på.
Det blir ett gediget bygge.
 
Blomsterfröjd.
Tvättning av ljugarbänken, eller stormskyddet som det egentligen är. Såg rätt vitt ut utan färg men vi drog två lager vitt så det blev skinande rent och snyggt.
Nu dröjer det inte länge förrän sjöboden ska flytta ner på kajen. Och därefter ska vi bygga uteserveringen.
 
Helt underbart trevligt så visade det sig att en bekant till oss har en del riktig gammal marin rekvisita. Dels en gammal riktigt grov kokostross som är 36 meter lång och en underbar gammal fartygsventil samt en fender. Sådana här ting går knappt att hitta. Och gör man det så kostar det en förmögenhet. Detta var inte gratis alls för oss (puh! och O nä) men vi kunde helt enkelt inte missa denna chansen. Och priset var ett väldigt bra pris för vår bekant vill oss väl fast han skulle kunna sälja det för en dyrare peng någon annanstans.
 
På bilden ser sakerna kanske inte så mycket ut för världen men då ska man veta att ventilen är JÄTTESTOR och trossen är JÄTTETJOCK. Dessa ting ska med i vår verksamhet och hur och på vilket sätt får ni se vad det lider.
 
Nu är det dryga månaden kvar tills vi öppnar. Det knyter sig lite i magen vid tanken. Göromålen är rätt många kvar. Så därför så slutar dagens blogginlägg här och nu så vi kan ge oss på nästa beting.
 
Skepp och Hoj
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 

Ett par smarriga bilder

Här kommer några nya menyförslag för sommaren.
En skål med 500 gram räkor kan nog slinka ner i sommarsolen med ett glas vitt.
 
Nedan:
Snacka om landgång!!
 
 
I kväll har ordinarie besättning besökt Martin & Serveras matevent på Heagård. Mycket mumsig tillställning och en hel del goda idéer inför framtiden.
 
En fisktapas grunnar vi på, vad tror bloggläsarna om det?
 
En större leverans köksutrustning kom idag, kostade ett och ett halvt bygglov. Nu har vi schyssta knivar bland annat, så nu får man passa sig för kocken.
 
Fiskelycka ombord!
 
Tjoppe och Helena
 
 

Här kommer en uppdatering med bilder

Först kommer lite bilder från provlagningen i helgen.
Vår fantastiska fotograf Monica arbetade flitigt med kameran varje gång en ny maträtt kom på tallriken.
Förrätt, löjrom med klassiska tillbehör. Får det lov att vara?
Delar av besättningen i sommar.
 
Och förutom detta så har vi köpt färg till sjöbodarna nu som snart är klara för att börja målas. Vi har även varit på besök hos kommunen för att diskutera en VA-lösning. Vi hade en bra lösning överenskommen med närmaste fastighetsägaren, ett servitut för att få koppla in oss på deras avlopp. Men kommunen hade ett bättre alternativ lät det i vintras. Nu blir vi snuvade på den lösningen, inget får kosta pengar och vi kan inte bekosta detta själva heller då markupplåtelsen även inkluderar en tredje part. Den första lösningen är inte längre tillgänglig då man kommit för långt i renoveringen av Tullhuset. Och ingen tar på sig ansvaret för uppmuntrande muntliga lösningar, så nu får vi lösa detta själva. Känns lite snopet minst sagt.
 
Ja ja, rätt luttrade är vi. Så vi tar till slamsugning istället. Avtalet ska skrivas med HEM som även kommer att hämta vårt avfall. Men på deras telefonnummer man ringer (även i akuta ärenden dygnet runt) så har det nog blivit ett litet fel. En telefonröst hörs när man ringer som förkunnar att ”personen du har ringt har gått hem för dagen och kommer åter i oktober”. Så länge kan inte vi vänta. Vi mailade istället. Så nu får vi arbeta med våra tankar såväl ombord som i sjöboden. Ett annat företag som heter Cipax har en uppsjö av bra tankar för ändamålet (Konstruktören, gå in och läs på deras hemsida, något för dig!). Och när vi ringde till dem så svarade en hyvens kille som var fantastisk att bolla med och komma med bra lösningar. Det känns bra när det inte bara går trögt. Och appropå Slamsugning så är killarna på det företaget SKITbra, för att prata i dubbla bemärkelser.
 
Så det går lite upp och lite ner. Den där smygande känslan av stress över tiden har börjat infinna sig igen. Kanske för att det gått lite trögt i en del frågor. I morgon ska vi dock iväg en sväng och träffa vår leverantör av mat på nytt och få provsmaka övrigt sortiment och får möjligheten att prata med våra säljare. Särskilt dryck börja bli aktuellt nu när menyn är satt.
 
I helgen arbetade vi sida vid sida med sjöbodarna. Helena vid sågen och Tjoppe skruvade, det var dags att klä vår fina sjöbod.
På denna sidan ska det bli blind-dörrar. Och givetvis blir färgen röd på sjöboden med svarta detaljer.
Alla väggar är inte klädda i dagsläget och det återstår lite småfix. Men det är på god väg. Och Tjoppe kommenterar för Helena då och då att han hoppas att hon inte har några fler knasiga drömma på gång inom en snar framtid för det blev rätt gediget det här. Drömmen för tio år sen fick lite konsekvenser. Men bra blir det.
 
Skepp o Hoj!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 

Provlagning av menyn

Hela söndagen ägnades åt att laga mat, fotografera mat, smaka mat, smaka dryck, utvärdera, prova serveringskläder med mera.
 
Otroligt nöjda över utfallet, nu kan vi börja snickra dryckesmeny och räkna ut priser för matmenyerna och ta dessa till tryck. Foton kommer, men vi varnar för att titta på dessa under stor hunger då man riskerar börja slicka på dataskärmen.
 
I övrigt så bygger vi sjöbod. Bild kommer också.
 
Och båtens kök eller byssa som det heter på båtspråk fungerar utmärkt för ändamålet, fisk och skaldjursrestaurang i Halmstad Hamn.
 
Nu börjar allt kännas verkligt..
 
När vi stod på däcket för fotografering av mat i serveringskläder så kom det förbi en del kajflanerare som tittade nyfiket.
 
Fisk på kroken!
 
Tjoppe och Helena

8 veckor kvar

I samband med att man ska dra igång så lämnar man in diverse tillståndsansökningar till kommun och andra myndigheter. Inte ovanligt är det att tidningsbyråer och andra sitter och bevakar dessa. Det hände oss, Hallandsposten ringde och berättade att de förstått att det ska öppna en café och restaurangrörelse ombord på en skuta. Vi har under byggåren varit väldigt försiktiga med att gå ut massmedialt. Av flera anledningar. Det  finns dels många projekt som aldrig rors i hamn, ett projekt av detta slag är stort på alla dess vis. Tiden, engagemanget, kunskap och inte minst pengar. Och någonstans faller man oftast. Därför ville vi hinna bli klara innan vi gav oss ut och gjorde oss kända.
 
Nu fick vi ett fantastiskt trevligt repotage i tidningen, förstasidan och två heluppslag. Reportern hade först tänkt att göra en liten blänkare i tidningen, men efter besöket ombord tillsammans med fotografen så var de rätt så lyriska och de gjorde ett rejält inlägg minst sagt. Vi har fått mycket positiv respons vilket gläder oss, och nu har vi ansvaret att lyckas sätta verksamheten som tänkt. Allt går inte spikrakt, vi har fortfarande en rejäl att-göra-lista och ännu kvarstår en del tekniska lösningar för att göra verksamheten effektiv och säker. Saker och ting vore ju på ett sätt lättare om man valt en verksamhet i en fastighet som står bom fast på marken, men ack så tråkigt.
 
Vi vill tacka HP för det fina repotaget. Förutom den trevliga nyheten att det ska öppnas café o restaurang så blev det ju på köpet ett bra PR för oss. Nu har vi mycket att leva upp till och vi vill inte göra människor besvikna.
 
Förstasidan i HP den 1 april. Nä det var inget skämt.
Och två helsidor inne i tidningen..
För en gångs skull så var det ju trevligt att hamna i tidningen utan att det var efter en katastrof, inget sjunket skepp och ingen som trillat i vattnet. Det var kanske dags att skörda lite positivt efter våra strapatser med projektet.
 
I övrigt så arbetas det på. Byggtekniskt med sjöbodarna. Övrigt med det mesta, meny o tryck, dryck, varuflödet, försäkringar, inköp o inköp, kontor, kort o kontanter, arbetskläder och andra marina uttryck. Smygande känsla av stress över att det är rätt mycket kvar ändå. Men samtidigt är vi på banan..iallafall mot andra man haft möjlighet att följa, för det verkar rätt så vanligt att det är mycket spring på slutet. När Helena var med och öppnade restaurangverksamheten på Skavsta för tio år sedan så slog man upp portarna och tiden innan var hysterisk men lärorik. Man kan ju inte arbeta på arbetsrutiner innan, man kan möjligvis snacka ihop sig men annat får visa sig. Klarar man alla flöden, leveranser, kylutrymmen, mängd porslin på en trång båt, sophantering med mera. Många i sig inte svåra flöden men så ska de ihop till en enda stor boll och denna ska rulla så smidigt som det bara går. Helst i nedförsbacke och då innebär det att allt fungerar samt att vi har sol. För vädret är det vi minst kan påverka. Spännande minst sagt.
Sjöbodarna, mycket är gjort men en hel del återstår. Vi tog en dag i solen och arbetade tillsammans med att lägga takpapp. Rätt bra lutning på taket så det underlättar att vara två.
Helena uppe på taket, vi fixade till med takplåt att få lutning i klykan, vattnet ska rinna ner på baksidan.
Här blev Tjoppe suddig, mobiltelefonen åkte fram för ett par bilder men det var nog lite vingligt däruppe.
 
Det var ett underbart vårväder ute och vi tog en lunch där vi satt på ett par gamla pallar i gräset.
 
I vanlig ordning när vi arbetar tillsammans så matchar vi varandra mycket väl. Tjoppe stack upp i skyliften och Helena måttade och klippte till takpappen.
 
Nya rapporter kommer inom kort.
Vi letar samtidigt vidare efter lite marin rekvisita. En stor gammal fartygsventil, är det någon som har en sådan i sin garderob månne?? Hör av er i sådana fall.
 
Sätta kurs!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 

Födelsedag ombord

Idag (eller igår då klockan passerat midnatt) så har det firats ombord. Helena la 48 år bakom sig och detta firades med god mat och trevligt sällskap. En väldigt önskad present fick hon, en kista. Ja nu kan man tro att det är av morbida anledningar man vill ha en kista men det var inte en sådan som man lägger döingar i. Utan en sjömanskista. Helena letade efter Johnny Depp i den, men han saknades. Dock så fanns det tom plats för massa annat trevligt. Bild kommer. Kistan är placerad nere i salongen, bredvid soffan. Nu är nog salongen helt klar, undervåningen i övrigt förutom de svindyra skeppslyktorna och den fina kontorsstolen till kontoret.
 
Vi har haft besök från Socialförvaltningen idag ombord inför vår stundande verksamhet. Det var ett trevlig möte och efteråt så sa vi till varandra att det har varit en alltigenom trevlig process att få till tillstånden. Vi upplever att myndigheterna har varit positiva och att det inte alls är den omöjlighet som olyckskorpar varnar oss om. Dock krävs det att man tar reda på en hel del regler, driver sin process framåt, samarbetar och att man är ute i god tid.
 
Vi har även förbeställt utemöbler, som vi hittat hos AJ Produkter. En rätt välarbetat utemöbel som har en marin touch. Av något skäl så blir det inte det enklaste billigaste, utan det ska smälta in i miljön och ha rätt god kvalitet. Punkt för punkt bockar vi av, även om en hel del kvarstår. Vi fortsätter räkna ner tiden, och räkna på åldern…det tog rätt lång tid det här.
 
Skepp o hoj
 
Tjoppe och Helena

Nedräkningen har börjat, tio veckor kvar

Kvicksilvret börjar krypa uppåt och vi har fått vårkänslor. Det börjar kännas på riktigt och på allvar och vi har ett enormt fokus på att få till allt. Inköpen kommer på löpande band, likaså räkningarna, och vi inser att vi har gjort klokt i att planera för stora kostnader på slutet. Nu arbetar vi inte längre efter plånboken utan efter tiden. Det är tio veckor kvar till nyöppning. Några lite sena remissvar har dykt upp, ett kopplat till bygglovet som vi redan fått beviljat. Ooops tänkte vi, där fanns invändningar. Men vid närmare kontroll så var läget lugnt, vi har redan valt material som är godkända. Att i detta läge vilja gå ut och berätta att ”HÄR FINNS VI”, att vi kommer att öppna i månadsskiftet maj-juni kontra rädslan över att vi kommer att snubbla på något på slutet och inte vilja gå ut med falska förhoppningar. Det är en balans, ibland känner vi tillit till att vi kommer klara det och ibland tvekar vi. Nu hänger det mest på tiden mer än om och att. Klart vi ska få till vårt café och restaurang. Men vi får lita på vår förmåga att vi ligger rätt i tiden och att vi har kontroll. Lite hoppfull kände sig Helena när hon i veckan på sitt jobb skulle hjälpa en kund som skulle ha nyöppning av en restaurang. Systembolaget är en detaljist på marknaden och vänder sig således i första hand till privatkunder. Men en del företag väljer ändå att handla där, fast det finns partihandlare som såväl kör ut vin och öl till kunden, du beställer enkelt över telefon eller nätet och vinner tid, och det finns en säljsupport som gör allt för dig. Denna kunden som Helena hjälpte skulle öppna sin verksamhet dagen efter. DÅ kände Helena ett rätt stort lugn avseende Café o Restaurang M/S Sunshine. Avseende leveranser så ligger allt klart och det är bara att beställa så har vi varorna på kajen inom kort.
 
Annat dröjer dock, vi har en körlista och det gäller att ta rätt sak i rätt tid. Den som lever får se, det blir väldigt intressant.
 
Vi har städat av ombord, börjat slänga en del saker och börjat anpassa för verksamheten. Personliga prylar ska inte finnas för att istället skapa en miljö anpassad efter verksamheten. Båten är schysst renoverad börjar vi tycka, och ofta får vi bekräftelsen genom människors reaktioner som kommer ombord. Särskilt om det är första gången de sätter sin fot på däck.
 
Lite nytagna bilder. Mars 2014. Facit: ca 18.000 arbetstimmar. Sex och ett halvt års byggande. Vad hade vi gjort med all den tiden om vi inte valt detta. Roligt att spekulera, men troligtvis hade vi inte förvaltat tiden lika väl.
 
Välkommen ombord, här har ni resultatet. Ännu återstår en del detaljer, men vi har ju tio veckor på oss.
Vårt fina gamla block har hängts upp i trappen, med handgjort tågvirke som luktar tjärad hampa. Barndomens dofter fick vi till slut.
Matsalen sedd från baren. Det är inte bara sommaren som är fantastisk utan även vintern, att kunna sitta under skeppslyktorna och njuta av en afternoon-tea med te, scones och marmelader.
 
En leverans har dykt upp, en i raden. Här med första laddningen porslin o glas.
Porslinet på hyllorna. Men mer behöver vi ha, i alla fall när det blir säljtryck när solen står högt på himlen. Om det blir som vi hoppas vill säga.
 
Under veckan har vi fått till lite hyllor och annat i byssan. Kemtekniska prylar ska ha sin särskilda plats, maskindiskmedlet har fått en egen hylla på väggen (under bänken) och övrigt finns samlat på en hylla ovanför diskbänken. Lätt att hitta, lätt att hålla i ordning. Ofta hör man kritik om de miljö- o hälsa-regler som finns, att myndigheterna är dumma och krångliga. Men vi kan nog känna att det mesta faktiskt bygger på logik. Det är inte ok att ha en burk Myrr i skafferiet, och smutsig disk vill man inte ha där det ska beredas mat. Det är egentligen bara att fråga sig själv hur man skulle vilja ha ett kök där man är gäst. Och med detta kök så känner vi att vi kan upprätthålla högsta standard och matsäkerhet så alla som hälsar på oss kan känna sig trygga.

 
Brandsäkerheten ombord, i byssan finns såväl kolsyresläckare som pulver. Dörren till köket slås igen automatiskt om en brand uppstår ombord. Väggarna är byggda med brandsäkert material för att vinna tid vid en eventuell utrymning. Nödutgångsskyltar på plats Ett utarbetat brandskyddsarbete finns ombord, kvar återstår egentligen bara en utrymningstavla som ska sitta vid ingången.
Ugnen har hamnat på väggen, hyllor o annat ska upp inom kort. Det gäller att ha gott om fria arbetsytor.
 
Under däck har inte så mycket hänt.
Före detta lastrummet där fisk förvarades.
Nu blir det en tydligare avskiljning mellan övre o undre plan. Inga gäster har tillträde till undre däck.

En del vänner efterfrågar nya bilder på bloggen där man mer ser färdiga resultatet, det är svårt att hitta i det enorma material vi har och ofta lägger vi upp bilder på små detaljer som står ofärdiga.
Framme i skansen, här sov mannarna förr i hängkojor.
Handgjorda franska tvålar i badrummet. Efter totalt köpstopp på kläder och prylar under flera år, så är det underbart att kunna införskaffa sådant som är ämnat för stället o platsen. Här köps ingenting som inte här ska vara. Att gå ut o shoppa i största allmänhet är inget som roar oss. Nä hellre avstår vi köp än köper fel. Hellre kvalitet än skräp. Hellre lite än för mycket.
Badrummet, inte som på andra båtar.
Kanske den mysigaste hytten. Här skulle vi ha bäddat bättre innan kameran åkte fram. Men det beror på att vi en morgon la oss i sängen, vi bytte hytt helt enkelt, och låg och tittade på morgon-teve. Här finns lite förströelse, böcker, spel o leksaker till barnbarn som kommer ombord. I framtiden under våra lugnare perioder så hoppas vi att de då lite större barnbarnen gärna kommer och hälsar på och boar in sig i sin hytt. Det är en rätt annorlunda miljö och inte helt ofarligt för små barn, inte minst vatten runt om,men även ombord där man lätt snubblar och trillar i trappor och över trösklar som är höga. Föräldrarnas närvaro är lättare när telningarna är små, men när de når skolåldern..ja då kan det vara spännande att hälsa på mormor, farfar eller morfar. De är åtta till antalet idag, barnbarnen. Och fler lär det bli för inte ens hälften av barnen har satt igång. Det finns lite annat än båt i vårt liv även om det ibland kan vara svårt att tro.
 
Vi avslutade fredagkvällen med snabbmat. En skål räkor med bröd och aioli. Bra mat för den late. God mat för den kräsne. Ett barn kom förbi och gjorde oss sällskap. Vi upptäckte ett program som heter Lets Dance. Det har visst pågått ett liv medan vi byggt. Dags att krypa ur sin lilla håla…
2 kilo räkor, ägg, bröd och aioli. För tre personer. Billigare än pizza. Godare än pizza. Enklare än pizza.
 
Skepp o hoj!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bygglov, en ny valuta!

Idag kom bygglovet. Skönt att vi inte börjat bygga sjöbodar förgäves. Men det fungerar så att man får starttillstånd för bygglov och när bygget är klart så gör man en slutbesiktning. Och bygglovet gäller fram till 2019-09-30 under sommarperioden då uteserveringsperioden varar. Till det glada beskedet så kom en liten räkning på nästan nio tusen. Det är förenat med en hel del kostnader att dra igång en verksamhet, och vi har garderat oss för detta. Men det är stora summor som rinner ut nu, det känns som man öppnat alla kranarna på en och samma gång. Nu hoppas vi att någon vill komma och hälsa på oss i sommar och köpa en kopp kaffe. Annars får väl Konstruktören bli vår stammis. Men det blir han säkert ändå. Eller så får vi vansinnigt mycket att göra, att vi får anställa honom. Han är ju bartender-utbildad i Australien minsann.
 
Sjöbodarna börjar ta form.
Tjoppe tittar in. Emellan ska det bli en vägg som avskiljer skitavdelningen från sopstationen.
Sjöboden sedd från andra hållet. Rätt brett dörrhål men det beror på handikappmåttet. När vi åkte iväg för att inhandla flera reglar så sprang vi på en utförsäljning av ytterdörrar. Det är ett ting som kan vara vansinnigt dyrt, ungefär som två bygglov eller kanske mer än så. Men nu lyckades vi knipa en fantastisk fin dörr efter lite överläggningar till ett humant pris. Lite mindre än ett halvt bygglov.
 
Har man som Helena problem med magen så är det ju lämpligt att förlägga lite arbete på just en toalett. Det blir ju liksom nära då. Efter Tjoppes borrande på lilla gästtoaletten då han satte upp fläkt och lyse så var det rätt så smutsigt. Och porslinet var kladdigt efter leverantörstejp, så aceton fick strykas på.
Rent och snyggt, men ännu saknas en sittring så det blir kallt om stjärten. Lite annat snyggt ska upp också.
Och på utsidan av dörren så sitter nu denna lilla asiatiska mässingsgumma på en potta. En bekant lämnade den till oss som gåva för flera år sedan och vi har legat på den och inte alls glömt bort den. Vi tackar och bockar såhär lite sent, det dröjde innan den kom upp.
 
Och i byssan så börjar dokumentationen kring egenkontrollen att komma på plats.
Det ska skrivas en hel del i ett restaurangkök. Ibland nästan mer än man lagar mat. Fast numera så är man rätt inställd på det.
Ombord i mars 2014. Vårljuset letar sig in.
Delar av det porslin vi valt ut. Vi har haft det till låns för att klämma och känna. Den djupa tallriken blir synnerligen vacker med en fisksoppa i, eller ett halvt kilo färska räkor. Och tallrikarna är rektangulära, då våra bord inne ombord är lite smalare. Man vill ju inte råka äta från grannens tallrik mittemot. Vi är mer än nöjda och snart väntar den första leveransen. Det går åt en hel del porslin så vi har delat upp beställningarna på ett par tillfällen. Varje sådan går ungefär på ett bygglov så att säga.
 
Annars förutom att göra av med pengar så njuter vi av att vi överlevt vintermörkret. Vårljuset är underbart. Ute på kajen är det rätt rörigt för Tullhuset håller på att renoveras för fullt. Maskiner som väsnas hela dagarna. Men det blir säkert jättefint när det blir klart. Häromdagen råkade Helena sätta på alldeles för mycket kaffe, hon trodde liksom att Tjoppe var fem personer och inte en. Och det kändes tråkigt att hälla ut allt kaffe som blivit över. Då tog Tjoppe kannan med sig och ett gäng koppar och bjöd byggarbetarna på. Och de blev väldigt glada. Så lite det behövs att göra människor överraskade. Och numera vinkar byggarbetarna och säger hej varje dag. Dock hoppas vi att de hunnit med det värsta oväsendet till sommaren då vi kommer bedriva verksamhet. Fågelkvitter och havskluck har vi beställt och inte byggmaskiner och borrljud. Men det är nog lugnt, en hamn ska vara levande och de ser ut att arbeta på i en faslig takt.
 
Land i sikte!
 
Tjoppe och Helena