Jag har precis slagit ihop boken jag högläst ur, den om hur tre män i slutet av artonhundratalet ger sig av mot Nordpolen i en vätgasballong. Andrées polarexpedition slutar verkligen inte lyckligt, samtliga dör på Vitön (en glaciärö i Arktis där jag nyligen befann mig). Medan jag läser bokens sista rader med Konstruktörens huvud vilandes mot mitt knä, slår det mig att detta är den bästa slags semester man kan ha…
Läs mer »
Kontrasten från ishavets kalla friska luft till Sydeuropas tryckande augusti-värme är påtaglig; jag har återvänt till Portugal för lite välbehövlig semester. Och för att hänga med Konstruktören som sedan vi senast sågs, återvänt till Amora – platsen där mitt liv fick en sån plötslig vändning förra året…
Läs mer »
Mitt i packandet hörde jag av mig till väninnan Marie; lärde känna henne förra sommaren under inspelningen av Gyllene tiders film ”Sommartider” som nu haft biopremiär. Vi var båda statister. Nu frågade jag henne om hon ville följa med på bio och se filmen…
Läs mer »
När jag varit till sjöss en längre tid brukar de första stegen på fasta mark kännas konstiga eftersom sinnena hunnit anpassa sig till ett liv till havs. Jag har aldrig någonsin varit sjösjuk, det verkar jag inte kunna bli så lätt. Tvärtom känns det för mig onormalt med ett fast underlag som inte rör sig under fötterna; står jag stilla i en kö lite för länge börjar jag snart känna behov av att få röra och gunga kroppen lite…
Läs mer »
Ibland bryts kontakten med omvärlden; vårt internet stängs medvetet av eller försvinner spontant. Anledningen kan dels vara att vi befinner oss i ett område där vi inte får störa känsliga instrument som används i forskningssyfte. Det kan också bero på att vi befinner oss så pass långt norrut på jordklotet att satellitbanorna glesar ut…
Läs mer »
Det har nu gått en månad sedan jag mönstrade ombord på M/S Freya och jag kan knappt fatta att tiden rusat på så fort. Initialt trodde jag i min enfald att jag skulle finna massor av tid för att skriva, men arbetet till sjöss slukar många timmar. För mig som jobbar såväl tidiga mornar som sena kvällar har därför en vila mitt på dagen och då försöker jag ta igen lite av det uppdämda sömnbehovet jag bär på – och så klart vill jag hinna uppleva naturen som aldrig slutar fascinera…
Läs mer »
Det lustiga är att jag inte alls saknar värmen, vilket man kanske skulle kunna tro när man som jag lämnat Sverige mitt i sommaren för ett jobb i Norra Ishavet. Och jämför jag med åren då jag seglade på varmare breddgrader så skiljer det sig än mer. Här kommer ett axplock på hur mitt nya liv ser ut…
Läs mer »
Så vad är det jag gör i Norra Ishavet? Det enkla svaret är att jag jobbar. Ombord på expeditionsfartyget M/S Freya är jag Mässman. Och utanför mitt arbetsfönster flyter fantastiska isformationer förbi…
Läs mer »
Här kommer beviset på att jag i ett tillstånd av halvt vansinne hoppat i det iskalla havet på åttionde breddgraden i ett minst sagt iskallt vatten; -0,8 grader Celsius. Min tapperhet har belönats med ett diplom och av alla utmärkelser jag genom åren fått, är väl detta det mest udda…
Läs mer »
Jag inser att de mer långa och välarbetade texterna inte kommer hinnas med, allt för tätt händer spännande saker i mitt liv nu. Som sjöman har jag heller inga oceaner av fritid eftersom jobbet till sjöss fyller den mesta av tiden. Därför kommer inläggen framöver bli lite kortare, men förhoppningsvis dyka upp mer frekvent. Men det förutsätter ju såklart att fartyget har internet. Härom natten var vi uppe vid packisen, så långt norrut det går att komma med båt. Och på dessa breddgrader lyser satelliterna emellanåt med sin frånvaro…
Läs mer »
projektsunshine.se 