Så uppenbarade sig Mack och jag kunde inte slita min blick från skönheten. Vi hade tagit oss till kvarteren runt Yorkville, en stadsdel vars sidogator kantas av vykortsvänliga viktorianska hus. Med ett mer fashionabelt utbud i form av exklusiva boutiquer och fina restauranger som efterfrågade en större plånbok än min, gällde det att försöka smälta in i miljön. Vi lyckades nog rätt bra, såväl Caroline som jag. Tills Mack…
Läs mer »
Jag hann inte mycket mer än in i min lägenhet i Halmstad innan det var dags att resa igen; åter på Köpenhamns flygplats hoppade jag ombord på ett av Air Canadas ”kärror” som med en förväntad flygtid på åtta timmar och femton minuter skulle ta mig så långt bort som till Toronto, Kanada. Caroline och jag hade sedan en tid planerat för denna resa. Äntligen skulle vi få släppa den oglamorösa dataskärmen vi haft emellan oss under våra många och långa videosamtal. Att ses på riktigt skulle äntligen öppna upp för möjligheten att göra roliga saker tillsammans…
Läs mer »
Att under längre perioder vistas på platser där det helt saknas samhällsservice kan vara en utmaning; det gäller att ha ordnat för sig hemma så man för ett tag kan lämna allt det trygga bakom sig. För egen del tänker jag på att vara lite extra försiktig under tiden jag vistas bland avlägsna öar och djupa fjordar, så jag håller mig frisk och inte skadar mig…
Läs mer »
Så står han där framför mig, Öivind Sanden för en kram stor nog att rymmas allt det vi gemensamt delat och upplevt under de år vårt äventyr till sjöss varade. Senast vi sågs var på begravningen…
Läs mer »
När sista expeditionen på Grönland var avklarad drog vi raka vägen till Norge. Någonstans halvvägs passerade vi nollmeridianen och det firade vi med att äta en tvårätters och duka extra fint till middagen. Och jag gled glatt ner i något färggrant plagg som andades kvinnlig fägring, ensam tjej bland gossar som jag är…
Läs mer »
Medan gäster och guider är iväg på en längre tur passar jag på att kliva ner i badtunnan. En välbehövlig paus – och det känns sanslöst gott att låta hjärteblodet få sakta in något, samtidigt som blicken vilar över det vidunderliga landskapet. Med ljuset riktat mot mig själv och bara låta tankarna få sväva fritt. Kvar ombord är endast jag och övrig besättning. Och någon gång kommer någon av dem förbi för att se så jag mår bra, vilket jag gör. Allt är frid och fröjd tills…
Läs mer »
Medan M/S Freyas motor brummar och spinner tryggt och färden genom landskapet av is fortgår serveras middag i mässen; till bords har vi våra gäster samt de i besättningen som inte är i tjänst. Just denna kväll har jag fått den äran att laga efterrätten till och i ett försök att fånga lite portugisiska influenser väljer jag att göra bakverket Pastel de Nata…
Läs mer »
Otal är de gånger jag suttit och drömt om Grönland och andra arktiska platser. I sjökort och böcker har jag letat mig fram i vikar och fjordar – och i fantasin har jag besökt små samhällen. Men det stannade inte med en lös tanke; anledningen till att tog vi upp Wilma på varvet i Lissabon var för att förbereda henne för kommande äventyr och då framförallt för seglingar på höga latituder. Det var när vi just isolerat taket i pilothuset som cancerdiagnosen slog drömmen i spillror…
Läs mer »
Efter en hel del krångel med förseningar och inställda flyg kom jag till slut fram till Akureyri på norra Island. Nu är jag åter ombord på M/S Freya för en ny arbetsperiod…
Läs mer »
En sen eftermiddag anordnade vi en grillfest för våra vänner, likt den vi hade i Portimao förra året. Den festen (den i Portomao) hade ingen av oss glömt. För det var då som jag tappade bort mina finaste solglasögon. Det hela hade slutat med att vi alla sov under bar himmel på stranden, i hopp om att finna brillorna så snart nästkommande morgons solstrålar åter börjat lysa. Men icke, mina solglasögon var förlorade och jag fick efteråt beställa nya, från Afrika av alla ställen. Festen hade dock varit den bästa någonsin. Därför hoppades vi på en repris denna gång, fast utan några förluster vill säga…
Läs mer »
projektsunshine.se 