Ett minne flög förbi medan jag stod där med skruvdragaren i handen.

Jag är inte gammal, men bilden av den där sommardagen har etsat sig fast precis som bara barndomsminnen gör. Pappa och jag hade cyklat den slingriga vägen över vår ö för att ta den gula färjan över till Vaxholm. Det var varmt, mina ben var bruna efter långa dagar av lek utomhus…

Jag minns att vi sökte skugga under de höga kastanjeträden vid färjeläget och när färjan äntligen kom och vi gled över till huvudön glittrade vattenytan som små diamanter i solen. Havets egna stjärnor. Det var kanske just där som sinnebilden för svensk skärgårdssommar formades inom mig.

Och nog var det speciellt att växa upp så – att färdas över vatten för att komma till skolan, att ständigt ha båtar runt öarna; de vita Waxholmsbåtarna, de gula vägfärjorna, segelbåtar, motorbåtar och små snipor. Det var först senare jag förstod att jag vuxit upp i en lantlig skärgårdsidyll. Ett stenkast från Stockholm, och ändå i en slags glesbygd där vattnet både var en välsignelse och en gräns.

Nu hemma, med lika många år kvar till pension som jag hade levt den gången, har tankarna ofta kretsat kring vad som ska ta vid den dagen jag väljer att gå i land på riktigt. Även om det är några år kvar så vet jag att pensionen kommer. Och just nu, när jag inte är ombord på Freya i Arktis, har jag tid att fundera. För något måste jag ju göra. Jag kan inte sitta sysslolös i min 26-kvadratmeterslägenhet. Frågan är om havet ska fortsätta dominera min tid – om jag ska segla eller färdas genom Europas kanaler i perioder. Eller om det ska bli något helt annat, som en kontrast till de senaste tjugo åren där allt kretsat kring vatten. Kanske ska bergen få fylla mina dagar, eller åkrar och landsbygd. Kanske fler flyg och nya destinationer…

Frågorna är stora och behöver inte lösas idag. Samtidigt vill jag inte stå helt utan plan. Jag är så van vid att alltid ha ett projekt igång. Därför är det kanske inte så konstigt att jag åter dragit på mig oömma kläder och börjat snickra. Nu när jag för en gångs skull inte reste vidare direkt efter hemkomsten.

Så många gånger som jag undrat vart mitt hem egentligen är. Vilket land, vilken plats, vilken stad. Men nu, tre år efter att jag kom hem från långseglingen börjar det äntligen kännas som att Halmstad är min plats. Och att min lägenhet är värd att fixas med ordentligt – så den inte bara förblir en bostad, utan ett riktigt hem.

Under en tid har jag funderat över vilka förbättringar jag vill göra här hemma. Och nu, medan jag tänker på barndomens dagar i skärgården och på vad som väntar efter pensionen, har jag faktiskt snickrat och monterat två av mina hemmaprojekt: en ny vägg i sovrummet och en smart förvaring för skor i hallen. Sko-lösningen är helt min egen idé och design, och jag blev så gränslöst glad när jag stod klar och såg det färdiga resultatet.

Mitt hem skapar jag nu helt och hållet utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Och det är vansinnigt kul att se hur det sakta men säkert växer fram till något som verkligen känns som mitt.

// Coddi.

HALLEN – Det finns ingen plats för en traditionell skohylla i min hall, så jag har löst det på mitt vis;

Helt och hållet min egen design och jag är så nöjd. Nu rymmer hallen allt det viktiga, skor och skateboards!

Min lägenhet må vara liten, men jag har också tillgång till en stor trädgård. En härlig plats för att dricka kaffe eller som nu; borra hål, slipa och vårda brädan med träolja…

SOVRUMMET – En varm, stilren och lugn plats, ett rum att sova gott i…

Akustik-paneler finns färdiga att köpa och är lätta att montera. Vilket lyft och jag har tagit ner TV:n som suttit på väggen mittemot. Där ska jag sätta upp en stor tavla, en karta över nordpolen…

MINNEN – Och hur jag såg ut som liten…

Jag och min storebror, tror bilden togs i samband med att vi åkte på semester ner till Småland. Den andra bilden är tagen lite före min tid, men den visar färjeläget på Rindö, ön där jag växte upp. Med kastanjeträden och trappan som vittnade om att det stått ett hus där en gång i tiden…

UTFLYKT med god mat och snygga människor…

En dag drog jag och Konstruktören iväg på en utflykt. Jag har sagt det förr – den godaste maten och de snyggaste människorna hittar man på golfanläggningar. Här har vi besökt Ringenäs Golfklubb utanför Halmstad. Och att inmundiga den goda maten och insupa den härliga atmosfären och samtidigt titta på alla snygga golfspelare, det ger onekligen mersmak. Borde jag kanske börja spela golf???

HAVET – och båtar..

Men såklart kan jag inte hålla mig ifrån havet. Vi besökte flera hamnar och jag drömde mig bort bland alla flytetyg. Blir det månne en egen båt i framtiden, en segelbåt så jag kan förflytta mig med vindens hjälp, eller en motorbåt för att gå i kanaler med… jag får nog sova på saken i mitt fina sovrum!