Plats: Gibraltar/La Linea i Spanien

Det var skönt att återse Gibraltar. Fyra år och två månader har passerat sedan vi senast var här, den gången på väg in i Medelhavet. Därför var känslan speciell när vi passerade udden vid Gibraltarklippan, Europa Point Lighthouse. Nu har vi fullföljt vår segling i Medelhavet och kan sätta punkt för den…

Så mycket vi upplevt och sett under dessa år – att det skulle krävas en hel bok för att återberätta. Kors och tvärs har vi seglat och även rört oss på land, mest i Grekland där vi blev i tre år. Men även i Spanien, Marocko, Italien och Tunisien. Antalet ankringar vi gjort har vi sedan länge tappat räkningen på. Ett år blev det nästan uteslutande ankring från maj till oktober. Vi skulle kunna räkna upp statistik i oändlighet men väljer att droppa ämnet, för att istället blicka framåt. Hur som helst, CHECK på Medelhavet! Tack för fantastiska upplevelser och tack ALLA vi lärt känna längs med vår väg. Ni vet vilka ni är och ni har förgyllt våra liv.

Här i Gibraltar ligger vi på den spanska sidan, i La Linea. Vi hann precis fånga vår gode vän Marcus innan han klev på ett flyg till London för att träffa sina döttrar. Marcus lärde vi känna i Gibraltar 2018 och vi kom att segla ihop den sommaren, han var en av båtarna i vårt fantastiska kompisgäng. Våra vänskapsband kom att knytas lite starkare, särskilt efter den märkliga natten då Wilma rammades av migranter. Tre män försökte kasta sig upp på Wilma och två föll olyckligt ner i det svarta havet. Vi befann oss 40 nautiska mil ut från kusten och det var kolsvart ute, klockan var fyra på morgonen. Det blev ett väldans pådrag och över VHF:n ropade vi MAYDAY MAYDAY MAYDAY – MAN OVER BOARD.

Saken var den att Marcus (som befann sig ett par timmar före oss) hade legat och slumrat när han vaknade av vårt MAYDAY. Det tidigare PAN PAN-meddelandet vi ropat ut strax innan, om att vi funnit ett tiotal migranter i en liten båt, hade han helt missat. Eftersom det var Kapten Betongs röst han hörde ropa ut ”man över bord” antog Marcus att det var Styrman Pimpsten som trillat i havet. Marcus blev skräckslagen – och chockad trodde han där och då, att det var en av hans goda vänner som gått förlorad. Avståndet var för stort för att vända om och Marcus fick därför fortsätta segla mot Formentera. Han mådde såklart fruktansvärt dåligt, tills vidare information gjorde det klart att det handlade om migranter. Vilket inte heller ska förringas, men det berörde honom i vart fall inte personligen.

När allt till slut fått sin lyckliga upplösning och vi ett halvt dygn senare kom fram till Formentera, väntade alla på oss. Sist in var ensamseglande Susan som blivit fördröjd eftersom hon kommit till vår undsättning. Med hela gänget samlat följde dagar av samtal och förtroliga pratstunder oss vänner emellan – vi hade alla behov av att prata igenom det vi varit med om. Vi insåg att händelsen på många sätt varit skrämmande för våra vänner, kanske mer för dem än för oss. De hade ju inte (likt oss) varit på plats och hade därför svårare att bilda sig en uppfattning av skeendet. Under stunder då radiotystnad rådde, skenade deras fantasier iväg. Värst hade det varit för Marcus som för ett tag trott att en av hans vänner blivit krabbmat. Ja det var då…

Än idag kan Marcus inte riktigt prata om händelsen utan att falla i gråt. Så när vi åter möttes upp i Gibraltar häromdagen och stegade mot varandra, med öppna armar, för att fångas i en stor gemensam kram – var det Styrman som först tog till orda. Kort och gott sa hon ”I didn´t die”.

Efter det gick vi till en pub och pratade om betydligt roligare saker än sjödramat. Kvällen avslutade vi med att gå till Marcus båt, där han bjöd oss på välsmakande indisk mat. Att fyra år passerat sedan vi senast sågs ”in real life” var svårt att greppa, till vissa personer är avståndet aldrig långt.

Särskilt sen blev inte kvällen, Marcus hade ett flyg att passa nästkommande morgon och vi var fortfarande trötta efter seglatsen. Vi blir kvar här i Gibraltar/La Linea ett tag, för mer står på vår agenda. Vad nästa begivenhet innehåller får ni veta längre fram…

Skepp o Hoj!