Position: 36°39.866N 4°09.850W

”Var blev dom av???”

Ja, det är nästan så vi undrar detsamma. Att så lång tid passerat sedan förra inlägget har sin förklaring. Men allt är bra ombord, tackar som frågar. Däremot befinner vi oss inte alls på Balearerna längre. Knappt ens i närheten…

I den paradisiskt vackra ankarviken på norra Mallorca där vi låg, kom plötsligt otrevliga svall in. På mindre än en halvtimme gjorde vi Wilma klar – och stack ut till havs. Vårt beslut att ge oss av berodde även på antalet båtar som plötsligt dykt upp i ankarviken. När man känner doften av solkräm komma svepande från grannens båt, är det ett tydligt tecken på att det är dags att dra. Grannbåten försökte typ ta vår ankarplats, fast vi redan låg där. Alltså, antingen var snubbarna ombord lite småkåta på Styrman Pimpsten. Eller så var de kanske blinda och inte visste bättre. Men vi såg ingen vit käpp, så vi tror på det första. Eller så var besättningen bara orutinerad. Såna finns också, säkert mer på Balearerna än på andra platser. Helt klart verkar sommarens intensiva period av semesterseglare redan har börjat. Och vi känner oss inte attraherade efter flera år av charterbåtshysteri i Grekland.

Vi lämnade därför solkrämsmaffian bakom oss och till en början fick vi vinden emot. En sur kryss hade vi de första timmarna innan vädergudarna framåt kvällen vände på krafterna. Nu fick vi ett långt och jämnt luftdrag som varade i flera dagar. Allt flöt med. Och vi hakade på.

Därför stannade vi inte när vi kom fram till nästa ö Ibiza. Inte heller stannade vi när vi kom till ön Formentera. Dels hade det blivit mörkt så lusten att leta upp en ny ankringsplats kändes typ som noll. Därefter rådde kanske en hundra distans av idel vatten. Men seglingen gick som en dröm, så vi fortsatte. Vid något tillfälle halvvägs mellan Balearerna och spanska fastlandet passerade vi platsen där vi för fyra år sedan blev bordade och rammade av migranter. Det blev en man-över-bord-situation med herre-jösses räddningsaktion som följd, den gången. Helikopter och SAR-båt. Men ingen dog. När vi nu passerade platsen höll vi ett extra vakande öga ut över havet. Men allt var lugnt. Och havet var snällt.

Så från Mallorca seglade vi och seglade vi, i flera dagar. Tills vi smet in vid Cartagena, där vi droppade ankaret invid ett stort berg för att sova lite. Utmed denna del av den spanska kusten finns inga bra ankringar. Man får som regel svall som letar sig in till de grunda vikarna eftersom just inget skyddar från havet. Nästa morgon fortsatte vi och så seglade vi dag och en natt och en dag. Tills vi ankrade igen på någon obestämd plats med förvisso bra fäste, men med dåligt skydd. Vi övervägde kardborre-pyjamas och dito lakan, men äger inga sådana. Får kanske fixa till nästa gång.

Ja, så som svar på frågan vart vi befinner oss, så är svaret – PÅ HAVET! Fortfarande. Vi är ännu ute på det blå och vi befinner oss bara någon enstaka dags-segling från Gibraltar. Planen var väl inte att så snabbt förflytta oss västerut. Men nu ville vindarna så. Dessutom har det dykt upp lite oväntat på vår agenda som vi kommer berätta mer om. En massa galet och roligt som rör både Wilma och inte. Fast nu går vi händelserna i förväg…

Skepp o Hoj!