Roadtrip i Tunisien, dag 1

Kapten Betong är inte särskilt förtjust i tidiga mornar. Men nu väntade hursomhelst vår guide på oss och med packningen över axeln begav vi oss till den väntande taxin. I vårt sällskap hade vi vännerna Alessio och Patrizia och förväntningarna var stora. Äntligen skulle vi få upptäcka mer av Tunisien och vi visste att resan skulle innebära helt nya upplevelser för Styrman, medan Kapten som varit i landet förut – skulle få återuppleva åtminstone en av platserna. Platsen där Star Wars spelades in. När vi slängt in väskorna i bilen och hälsat på guiden och tillika chauffören Ali, bar det av.

Ali visade sig kunna flera språk och med två döttrar i Sverige, kunde han även svänga sig med en del svenska fraser. Nu blev det dock på engelska som han redogjorde tidsschemat för utflyktens olika destinationer och mål. Taxibilen hade väl sett sina bättre dagar men den var tack och lov rymlig (vi skulle komma att tillryggalägga 1000 kilometer). Först styrde vi kosan mot saltsjön norr om Monastir, där flamingofåglarna häckar. Vackra och majestätiska stod dessa bevingade varelser i sin rosa skrud i vattnet, de röda nyanserna har de fått från de alger och skaldjur den äter. Efter ett kort fotostopp for vi vidare till Masakin, en by där 80 procent av invånarna officiellt bor i Frankrike (men att de återvänder för att semestra och investera). Förutom den uppskattade marknaden där importerade prylar från Algeriet och Libyen säljs billigt (alltså, mycket billigare än det annars billiga Tunisien) är platsen även ett centrum för olivodling, bearbetning av vete och vävning. En butik vi tittade in i var en fröjd för ögat att se, så mysigt och dekorativt inrett.

En enkel och mysig butik….

Färden gick nu i sydlig riktning med de böljande Atlasbergen om vår högra sida. Längre västerut än så här ville vi inte komma, för mellan Kasserine och Jendouba rör sig extremistgrupper. För närvarande pågår en säkerhetsinsats ledd av den tunisiska armén och civila tillåts därför inte att köra in i området. På flertalet ställen längs med vägen mot Al-Mitlawi blev vi stoppade av polis och militär och varje gång svor Ali när han vinkades in för ännu en kontroll. Men det gick bra, utom möjligtvis den gången Ali fick påbackning för att ha kört för fort. När vi blev hungriga stannade vi intill vägen för att äta grillat lamm. Dessa enklare hak finns lite överallt i Tunisien. Men på en punkt skiljde sig detta matställe från de andra av liknande slag, vid borden satt hungriga soldater med skarpladdade automatvapen och åt. Det var med största beskedlighet vi snällt satt och åt de förträffligt goda lammkotletterna. Fattas bara annat när en kalasjnikov ligger över låren på mannen bredvid. Till lammet serverades bröd och stark harissa-sås.

Vi var åter på väg och sakteliga förändrades landskapet – från ett bördigt till ett helt ofruktbart land. Snart såg vi bara sand och utefter den raka vägen följde låga staket tillverkade av palmblad. Dessa barriärer har satts upp för att hindra sanden från att driva upp på vägbanan. Ännu befann vi oss hyggligt nära den Algeriska gränsen och Ali berättade att vi trots all sand, ändå inte riktigt hade nått Sahara. Snart dök skyltar upp som varnade för fritt springande kameler. Eller rättare sagt dromedarer, de med en puckel (helt galet fel är det dock inte att säga kamel, för de tillhör alla kamelfamiljen oavsett antal pucklar). Det dröjde inte länge förrän vi fick syn på de vilda dromedarerna. En del dök upp ensamma medan andra rörde sig i grupp. Vägen började kännas oändlig och solen dalade oroväckande fort. Men så plötsligt dyker oaser upp och längre bort ser vi bebyggelse, äntligen hade vi nått staden Tozeur. Vi checkade in på ett hotell som var slitet, men tack och lov rent. Därefter begav vi oss ut på stan och snart fann vi en restaurang som hade puckeldjur på menyn. Grillad dromedar visade sig vara en delikatess, rätt likt ryggbiff och med pommes och sallad till smakade det inte alls så främmande. Kvällen avslutades på ett café där vi drack nordafrikanskt te, ett grönt dito med repade myntablad och en ansenligt mängd socker och vi njöt av folkvimlet och atmosfären. Styrman konstaterade att hon, förutom Patrizia, var de enda kvinnorna ute på stan. Men ingen tittade konstigt på oss, även om vi som grupp möttes av en del nyfikna, men artiga blickar. Dagen hade tagit ut sin rätt och strax därpå var vi tillbaka på hotellet. Vi somnade bums.

Fortsättning följer i nästa inlägg…

Flamingofåglar gillar saltsjöar…
Vi tittar närmare på mattor men det är lite knepigt att ha dem ombord på Wilma…
Arkitektur och små butiker…
En tunisisk försäljare…
Vi tittar närmare på tunisiska marknader…
Glada invid begravningsplatsen…
Ett afrikanskt kattdjur av det snällare slaget…
Vi irrar runt och går nästan vilse i gränderna…
Sandrosor till salu (kallas även ökenros) sägs hjälpa en att se och tänka klart (det kan behövas…)
Tunisiska flaggor vajar ovanför marknadsplatsen…
Får det lova att vara en tekanna…
Dags att dra vidare…
Mycket sand men än är vi inte i Sahara…
Vi följer Atlasbergen söderut…
Varning för vilda dromedarer…
Äntligen kommer vi fram till Tozeur och det blir sista vägkontrollen för dagen…
Dekorativa husfasader i Tozeur…
Kalla nätter i Afrika, bäst att lägga på en extrafilt…
Önskas ren bensin eller oljeblandad bensin till mopeden? Bränslet säljs från dessa enkla bensinstationer…
Dromedar på menyn och det var förvånansvärt gott…
Ungefär så här körde vi, från Monastir till staden Tozeur…

Over and Out

2 reaktioner på ”Roadtrip i Tunisien, dag 1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s