Slängkyssen

”Man skulle ansträngt sig mer under franska-lektionerna då det begav sig” hann Styrman tänka där hon stod framför kvinnan med förklädet. På väg tillbaka från utflykten hade Styrman hamnat på efterkälken. Kapten promenerade nu före med två tygrullar över axeln och i sällskap med vännerna, var han i det närmaste framme vid tågstationen. Med nyfikna ögon och med kameran beredd, hade Styrman behövt stanna upp gång på gång. De slitna husen och de dammiga vägarna påminde om de reportage hon emellanåt matas med från tv:s utsända reportrar – skildringar från avlägsna platser, härjade av instabilitet och krig. Några större oroligheter pågår för tillfället inte i Tunisien, även om det finns platser man som västerlänning bör undvika…

Det har nu gått tio år sedan folket gjorde uppror i landet, i den serie av politiska protester som gick under namnet ”arabiska våren”. Den startade i Tunisien och spreds sen till övriga arabvärlden. Långt ifrån alla länder lyckades få till något regimbyte, men längst i demokratiseringen kom man i Tunisien. Landets dåvarande president avsattes, han fick fly i exil och en övergångsregering tillsattes i väntan på att ett val kunde genomföras. I oktober 2011 gick 90 procent av tunisierna och röstade. Den nya folkvalda församlingen fick i uppdrag att utarbeta och anta en ny grundlag. Återuppbyggnaden har dock gått trögt, de ekonomiska problemen är fortfarande omfattande och säkerhetsläget är osäkert.

Idag är välståndet i landet ojämnt fördelat och i detta kvarter, där Styrman nu stod, var det uppenbart att människor saknade ekonomiska möjligheter. De slitna husen gapade stundtals tomma på dörrar och fönster, likt gluggar i en härjad tandrad. Mellan husen sprang höns och vildkatter bland det bråte av skräp som av olika anledningar bara dumpats. En svag odör av soplukt och damm och mitt i detta en kvinna, som just klivit ut på gatan med sin slitna sopkvast.

Kvinnan log stort när Styrman kom gåendes och hon hälsade på franska. Uppenbart var att kvinnan redan noterat den passerande Kapten Betong med sällskap några minuter tidigare och nu kom då en fjärde person förbi hennes hem. Detta var definitivt ingen plats dit några turister hittade, därför hade kvinnans nyfikenhet väckts. ”Que fais-tu ici, dans cette rue ?” Ja, det kunde man ju fråga sig, vad vi gjorde här på denna gata. Men gränden var en genväg och på knackig franska förklarade Styrman att hon och sällskapet just besökt en butik och att de var på väg till tåget. Snart var ett samtal inlett och nyfikna på varandras liv visste kvinnan snart, att Styrman seglat från Sverige till Tunisien. Vise versa berättade kvinnan för Styrman, att hennes båda söner bodde i Frankrike, där de levde gott. Och att hon förärats med barnbarn. ”Jag har varit och hälsat på dem” berättade kvinnan stolt samtidigt som en knappt märkbar tår letade sig fram ur det leende ansiktet.

Styrman förbannade sig själv, att hon som tonåring inte bättre hade tagit tillvara på franskalektionerna. Den språkliga barriären störde och intensivt kände Styrman hur hon hade behövt kunna prata mer obehindrat. För någonting hade gått rakt in i hjärtat. Likt två medsystrar insåg Styrman att de båda var mödrar, där längtan efter barn och barnbarn var lika. Kontrasterna förstärkte scenen. Här möttes allvar och glädje, rikedom och fattigdom. Och frigörelse mot en viss grad av underordning. När det kommer till de existentiella frågorna, är vi människor i grunden enormt lika. Plötsligt finner inte Styrman orden, när hon möter kvinnans blick och det varma leendet. Med tårar som bränner bakom ögonlocken tittar Styrman över axeln, efter sin Kapten. Ingen i sällskapet syns längre till där framme, vägen har delat sig i två och hon vet inte längre vilken väg de kan ha tagit. Lite stressat ursäktar sig Styrman att hon behöver leta upp sin man och innan samtalet avslutas, ler båda stort mot varandra. En spontan slängkyss for plötsligt ur Styrman och lite oroligt far en tanke genom huvudet, att det kanske var ett olämpligt tilltag. Kulturskillnaderna har hon inte riktigt koll på. Men så ser hon hur kvinnan fångar den osynliga kyssen. Hon tar den i sin hand och hon lägger den mot sitt hjärta.

Over and Out

Många i Tunisien bor väldigt enkelt…
Tågstationen i Monastir, här kostar en halvtimmes tågfärd drygt två kronor…
Ooops, vi råkar åka för långt och här står vi och väntar på ett tåg som ska ta oss tillbaka…
Vart är vi på väg? Ja det undrade vi också för en stund…
Människor hjälper varandra. På tågperrongens mur lägger folk mynt och så kan den som inga pengar har, också åka…
Det var vid Arret Sayada vi skulle kliva av…
Vi hade hört talas om en butik som säljer kapelltyg, och nu var vi på jakt…
Några flickor fnittrade förtjust ”hello” när de fick syn på oss…
Någons vardag…
Vi passerar slaktaren och utanför butiken hänger någons fötter, är det kamelens månne?
Inköpen avklarade och vi genar för att komma till perrongen…
En kattfamilj vars ungar äter ur någons slängda soppåse…
Till en början hänger Styrman med, men när hon träffar den tunisiska kvinnan så tappar hon bort sin Kapten…
Det är inte lätt att följa skyltarna, inte ens de som står på franska…
Tillsammans med vännerna väntar vi på att tåget ska ta oss tillbaka till Monastir…
Styrman är märkbart rörd efter mötet med kvinnan…

2 reaktioner på ”Slängkyssen

  1. Många hus är endast halvfärdiga då dom flesta i landet bygger allt eftersom dom sparat ihop pengar.
    Inte som i Sverige att man lånar till sitt bygge .
    Ofta hänger slaktare ut fötter eller huvud för att visa att det finns nytt kött att köpa 😃

    Gilla

    • Ja det fungerar inte alls lika som vi är vana med i Sverige. Slaktarens uthängda fötter var roliga, för jag tittade ner och såg dem inte. Så jag höll på att få ett par klövar i ansiktet. Tunisierna är fantastiskt godhjärtade, jag överraskas ideligen i positiv bemärkelse.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s