Minns ni den trasiga tanden, den som satt i Styrman Pimpstens käft och som gick sönder på Korfu i Grekland? Det hände bara några timmar före avseglingen mot Italien. Vi övervägde då att skjuta på resan och söka upp en tandläkare på plats. Men av olika anledningar blev det inte så, den trasiga tanden fick sonika följa med ända till Afrika innan något till slut gjordes…

Oväntade saker händer i Monastir. En varm och torr dag såg vi en barnfamilj på promenad och sällskapet stannade upp precis framför Wilma. Kapten höll på att rolla däcket och Styrman, ja hon blängde lite oartigt på sällskapet. Helt fascinerad av kvinnans vackra hår, som var långt och mörkt och försett med dreadlocks utbrast hon till Kapten ”Ser du kvinnan där, kolla in hennes vackra hår”. Kapten lyfte blicken och han höll med till fullo (även om han i grunden föredrar blondiner med långt hår). Dreadlockskvinnan såg så där ledig och avslappnad ut som Styrman önskar att hon också kunde göra. Plötsligt uppfattar Styrman ett par ord på svenska och tanken om hon möjligtvis blivit schizofren, eller fått ökensand i öronen, slog henne. Men så var det inte, ordbytet hade kommit från sällskapet på land. ”Är ni svenskar” hojtade Styrman. Förvånat tittade sällskapet upp och när de får syn på den blonda Styrman spricker deras leenden upp.

Visst kom familjen från Sverige, från Uddevalla av alla platser. Kapten hade just blivit klar med arbetet på däck och vi kunde därför hoppa av båten och gå i land, för att hälsa ordentligt på dem. Dreadlockskvinnan visade sig ha sina rötter i Tunisien och nu var de nere på lite semester och för att hälsa på släkt och vänner. De undrade såklart hur det kom sig att vi seglat till hit. Så vi berättade om oss och vårt lite udda liv som långseglare. När dreadlockskvinnan fick höra om Styrmans trasiga tand (ja, hur den kom på tal kan man ju fråga sig) utbrast hon ”min kusin är tandläkare här”. Alltså, vad är oddsen att springa på en Uddevalla-tjej med dreadlocks som visar sig ha en kusin i Monastir, som dessutom är tandläkare??? Direkt ringde hon sin kusin Marwa och frågade om hon kunde förbarma sig över ett svenskt seglarpar med trasig tand. Klart hon kunde. Vi fick samtliga kontaktuppgifter och när vi så önskade, var det bara att kontakta kusinen för en bokning av tid.

Det kom att dröja någon vecka innan vi gjorde slag i saken. Saktfärdigheten berodde väl delvis på att det rent generellt är tråkigt att boka tandläkare, man drar sig inför uppgiften. Men den primära anledningen berodde på att vi helt enkelt inte kunde ringa. Vi har inget tunisiskt telefonnummer (bara internet) och våra svenska nummer går inte att ringa ifrån. Vad vi istället gjorde, var att vi en dag hoppade in i en taxi – för att helt enkelt boka en tid på plats.

I Tunisien är gatunamn och kartor inte så detaljerade. Så när taxikillen fick vår information så förstod han inte vart han skulle köra oss. Istället frågade han efter numret till tandläkarmottagningen och så ringde han upp. Av samtalet på arabiska förstod vi ingenting men snart for vi genom stadens gator och gränder i en taxibil som sett sina bättre dagar. Sen plötsligt stannade taxichauffören och pekade ”gå in genom porten och ta hissen till tredje våningen”. Taxikillen fick lite dricks som tack för hjälpen. Istället för 5 kronor för turen, betalade vi 9 kronor (visst har vi nämnt att det är galet billigt här). Bakom disken på tandläkarmottagningen satt kusin Marwas assistent. Vi förklarade vårt ärende och till svar får vi, att det inte finns någon tid…….inte förrän om en kvart. EN KVART!!! Inte var vi beredda på att få tanden lagad på stört, i Sverige hade man fått vänta minst två veckor. Lite desperat funderade Styrman hur pass rena tänderna var för stunden, men hon bedömde det som ok.

Marwa visade sig vara en fantastisk varm och behaglig person. När hon fick se det svenska gapet utbrast hon sin förtjusning och Styrman fick minsann veta att hon möjligtvis bar på de finaste tänderna i hela Monastir. Marwa förklarade att ett lika friskt tandkött, där tänderna blivit så väl omhändertagna genom åren – tyvärr inte är vad hon vanligen ser. I Tunisien är tandstatusen hos folket inte alls så bra. Knappt märkbart hade Marwa med mjuk hand snart lagat den trasiga tanden. Lagning och röntgen kostade 90 dinarer (270 svenska kronor). Summan klingade som ni förstår, harmoniskt med vår skrala långseglar-budget. Vi log hela vägen tillbaka till Wilma.

Skepp o Hoj!

Over and Out