Kalamaria, Thessaloniki, Grekland

-Det blir inga bokhyllor, utbrast Kapten Betong utifrån däck.

 Styrman Pimpsten försökte ta in vad hon just hört, hade hon hört rätt?!? Hon visste ju att hyllorna till sovhytten i det närmaste var klara. Så vart denna plötsliga vändning kom ifrån hade hon ingen aning om.

 -Vaddå, vad menar du?

 Kapten slängde ut armarna i en uppgiven gest och drog vad Styrman trodde var, ett dåligt skämt.

 -Jag har slängt sticksågen i havet!!!

 -VAAA!!? Skämtar du?! Förvånat släppte Styrman matlagningen och tittade upp på Kaptens vissna min.

 -Ja, jag skämtar…jag har inte SLÄNGT i den, jag råkade putta till den så den FÖLL i.

Styrman visste mycket väl att sticksågen var dyr. Av märket Bosch och avsedd för professionellt bruk, fin som snus. Men hur proffsigt det var att putta ner den i plurret kunde väl diskuteras.

 -Satt kontakten i när den föll, ville Styrman veta.

 -Nej, hela skiten åkte ner med sladd och allt försvann ner och nu kan jag inte fortsätta. ”JÄVLA SKIT” slapp det ur Kapten när vokabulären lät sig beklädas av mindre vackra ord.

Hur djupt det var invid kaj hade vi inte koll på, men minst tre meter. Kanske att vi kunde fiska upp sticksågen med håven, den med teleskopskaftet. Kapten hämtade håven och föll på knä i ett försök att nå botten. ”Det måste vara minst fyra meter djupt”
suckade Kapten när håven inte räckte till. Ny fundering. Var det ens idé att försöka få upp sticksågen och vad var oddsen att den skulle fungera efter ett ofrivilligt dopp i havet. Efter en stunds tystnad utbrast Kapten;

 ”Hämta mina badbrallor, jag får dyka!”

 Då eftermiddagen slirade sina sista timmar och kvällen stod för dörren, fick dyket ske på stört. Men vart låg badbyxor, cyklop och snorkel efter en lång vinter i hamn. Styrman letade medan Kapten klädde av sig. Snart stod Kapten beredd att göra
hoppet, men tvekade en sekund innan han klev ut i det våta mörkret. ”PLUMS!” När huvudet åter dök upp ovanför vattenytan undslapp ett kraftfullt ”FYYY SAAATAN VAD KALLT!!!”. Meningen kändes äkta. Grekland i all ära, men badtemperaturen
är inget vidare såhär i mitten av april månad.

 På andra dykförsöket lyckades Kapten få fatt i sticksågen och snart var den ombord och Kapten likaså. Nu gällde det att rädda det dränkta tinget. Först en sötvattendusch och sen demontering, torkning och smörjning innan den kunde sättas ihop på
nytt. Kapten ägnade så mycket kärlek åt sticksågen att Styrman snudd på kände svartsjuka. Två timmar efter den snöpliga incidenten var det dags att testa och Kapten stack kontakten i vägguttaget. ”Tuxtaxtuxtaxtuxtaxtuxtax” spann sticksågen och Kaptens
axlar sjönk ner minst en decimeter, vilken lycka!

 Sedan denna försmädliga eftermiddag har arbetet ombord fortskridit utan bakslag och sticksågen går perfekt, tackar som frågar. Möjligtvis kan Styrmans bh räknas som en fadäs när den häromkvällen brast i tu. Jo jo, nog för att hyllan blivit lite
svulstig under vintern, men brottet berodde nog mer på oaktsamhet än på Merilyn Monroe-looken. Hyllan håller i detta nu på att målas, ja bokhyllan alltså. Vidare så har ankarspelet fått sin eldragning klar och batterierna är på plats. Bilder
på bokhyllorna och de nymålade väggarna håller vi på ett tag, tills allt är klart. Däremot bjuder vi på en bild på de nya batterierna till ankarspelet. Någon bild på badande Kapten saknar vi. Som ni förstår var det inte riktigt läge att fotografera…

 Skepp o Hoj!

 Inget fotografi från Kaptens dopp, men dock något annat från havet. Vi fann lax och sparris i matbutiken och Styrman slog ihop en hollandaissås. Vi var i stort behov av att trösta oss…

 

 Det var ju inte bara sticksågen som gav oss huvudbry, utan även Styrman Pimpstens bh. Bygeln brast men inte på grund av storleken, trots mycket tröstätande i vinter. Styrman har nu lagat bh:n, fattas bara annat…

 

Over and Out

(…när ryktena florerar…)

 

 Genom kontakter lyckades vi i veckan beställa en stor plywoodskiva och den väntar nu på oss i en container här i hamnen. Den väggfasta bokhyllan kommer vi måla i samma olivgröna kulört som väggarna har vi tänkt. Av plywood bygger vi även batterilådan. Hur långt vi hinner beror på när vi får börja segla. Eventuellt avbryter vi. Men sannolikt råder seglingsförbudet så länge att både bokhyllor och batterilåda hinner se dagens ljus innan vi kastar loss. Helt klart är det bättre att sysselsätta sig med arbete, än att gå runt och vänta.

 Styrman har börjat bunkra upp skafferiet. Vi tänker här lite i två banor. Helst önskar vi få börja segla som vanligt. På så vis att vi fritt kommer få röra oss emellan och utforska öarna. Men om restriktionerna fortgår längre än vi har lust och ork att vänta, då begär vi att få segla ut ur Grekland på transit. Oavsett scenario, räknar vi med att stanna vid mer folktomma platser. Blir det att segla på transit, räknar vi inte med att handla mat förrän vi kommer till Italien. Även om Grekland påannonserat att landet kommer öppna i mitten på maj, lät det mer tveksamt när vi i lördags frågade Port Police. Det låter nu som charterbåtarna kommer få börja röra sig före oss andra, för att dessa ska få chans att nå sina sommarhamnar och förbereda sig inför turisterna dyker upp. Men egentligen vet ingen, det surras mest. En annan sak det surras kring, är att vi som seglar (som inte är vaccinerade) måste ta två coronatester i veckan (på samma vis som skoleleverna måste göra). Blir detta fallet kommer vi segla ut ur Grekland fortast snarast. Vi inser att det är rykten (och att vi med tiden får våra frågetecken uträtade) men oavsett – vi räknar med strul.

 Ja detta var en liten lägesrapport. Vi återkommer när det finns mer att rapportera.

 Skepp o Hoj!

(.. och 2022 års investeringar…)

 

Kalamaria, Thessaloniki, Grekland

Vi vet inte, men möjligtvis kan vi ha retat upp gudarna på Olymposberget. Från vår position syns det resliga berget, ännu snöbeklätt trots att vi snart är i mitten på april. Enligt mytologin var berget hemvist åt de tolv mest inflytelserika gudarna och vi vet därför inte riktigt vem av gudarna vi provocerat. Kanske Hades, för han var en dyster filur. Anledningen är den, att vi lyckats dra en nitlott när det kommer till lättnaderna av restriktioner. Glädjande har detaljhandelsbutikerna i landet fått öppna upp, det vill säga överallt – UTOM i Thessaloniki. Här råder samma hårda regler som tidigare. Liknande scenario hade vi i höstas, då stängde Thessaloniki ner redan i oktober, medan resten av Grekland följde efter först månaden senare. GAAAH! Vi pratar (i denna vända) om sex månader av strikta regler. Ett fängelsestraff på öppen anstalt hade gissningsvis inte varit sämre. Så häromkvällen kom vårt första psykbryt och den stod Styrman Pimpsten för, hon som annars är tålmodigheten själv.

 Samma dag hade det regnat och madrasserna vi haft ute på däck (för vi renoverar sovhytten) hade då fått flytta in i båten. Hela byssan blev som madrasserad (helt omöjligt att slå ihjäl sig) och den lilla skrala durkytan som vi tidigare haft fri, slutade nästan att existera. Nog för att vi gillar att hångla. Med regnet smattrade mot takventilerna bjöd dagen därför på en hel del stillasittande. Först framåt sena eftermiddagen kom vi ut en sväng, när himlen sprack upp och en förtröstande sol tittade fram. Vi fixade med saker ute och skakade loss lite allmänt på däck och kaj. Men snart blev det dags att gå in och laga mat, äta och rutinmässigt streama svensk teve. Sen plötsligt, PANG! Klockan hade passerat tjugo när Styrman överraskande känner en undertryckt och kuvande känsla. Ni vet av det slag man kan uppleva efter en vecka i sjuksängen. ”JAG MÅSTE UT”, klagade Styrman påtagligt irriterad och illa till mods. Kroppen skrek efter fysisk aktivitet i ett sätt att stilla den mentala känslan av att vara inlåst och fast. Men då klockan närmade sig tidpunkten för när utegångsförbudet inträder, förstärktes känslan av att sitta i arrest. Lite raskt fyllde vi i tillståndsblanketterna och med pass på fickan gav vi oss ut på en kortare promenad. Vi är så jäkla less nu på denna begränsade rörelsefrihet med intyg, munskydd, pass och utegångsförbud.

Ett nytt ankarspel till aktern…

Medan Styrman ägnar dagarna åt mental kollaps, jobbar Kapten vidare med projektet ”ankring från aktern”. Ankarrullen är som ni vet, på plats. Nu hade turen kommit till ankarspelet. Med god förhandlingsförmåga lyckades Kapten komma över ett ankarspel till riktigt lågt pris. Företaget i fråga var extra benägen att få sälja, då ankarspelet stått på hyllan sedan 2007. Dammet ingick således i priset. Kapten håller nu på att montera detta, vilket inte är helt lätt – att borra i betongbåt kräver inte bara kraftig borr, utan även ett tjockt pannben. Hela båten skallrar när borren försöker ta sig igenom betong och armering – och inne sitter Styrman och ser hur hjärncellerna trillar ut över salongsbordet….plong, pling, plong…skakar de runt tills de faller ut över kanten och ner i kölsvinet, där den lilla grisen genast äter upp dem. Ja, det sista var kanske inte helt sant. Sant är dock att vi nu håller på med 2022 års arbete och investeringar. Därför hoppas vi på ett kommande år med förbaskat lite corona. Så vi kan segla och hångla obegränsat!

Skepp o Hoj!

Att borra i betongbåt är inte enkelt, här syns den najade armeringskonstruktionen…

Lite längre ner dyker kraftigare armeringsjärn upp…

 

 

 Madrasserad kabyss och en Styrman med psykbryt…

 

Over and Out