Kalamaria, Thessaloniki, Grekland

I den förliga delen av båten ligger tankar i kölsvinet – för wastevatten, diesel och färskvatten. Allt vatten går ner i svartvattentanken. Alltså även diskvatten samt det vi spolar i handfatet, något som ligger väl i linje med dagens miljötänk. I vanliga fall tömmer vi bara tankarna långt ut till havs alternativt vid tömningsstation på land. Det vill säga om det finns en sådan, vilket vi saknar nu. Här i Grekland har vi endast sett tömningsstationer på ett fåtal platser. Lite synd. Mellan tankarna tenderar vatten från kondens samlas, särskilt vintertid. Därför lyfte Kapten rutinmässigt på durkarna för att komma åt med vattendammsugaren, vi gör det någon gång varje vinter. Glad som en spillevink ropade Kapten till Styrman. ”Här var det snustorrt!” Ja, Wilma är tacksam, det bildas inte så mycket kondens innanför skrovet. Dels är betong tacksamt och därtill är hon välisolerad.

 Dagarna fördriver vi med småfix. Egentligen är vi seglingsklara men det finns alltid att göra. För någon vecka sedan hissade vi storseglet och ordnade lite med revningssystemet. Check på den! Solskyddet är också klart nu, med (stängningsbar) vindruta så vi kan se vindinstrumentet i masttoppen samt att skyddet är försedd med solpaneler. Totalt har Wilma 1300 Watt solpaneler vilket ger oss gott om ström, så även mulna dagar. Knasbollar som oss (som gärna seglar året om och ankrar) behöver tänka lite längre kring strömförsörjningen – så vi även klarar vinterns kortare dagar. I framtiden har vi planer att inte bara ligga och jäsa i Grekland. Känslan av att vara självförsörjande på såväl färskvatten som ström är förunderlig, för oss är det lyx och märk väl – det kommer inga räkningar.

Då pandemin och landets nedstängning ser ut att fortsätta under oöverskådlig tid, har vi fattat beslut att måla om sovrummet. Det är kanske lite missvisande att kalla sovhytten för sovrum, men vi försöker få det att låta större än det är. Anledningen är (precis som under vårens nedstängning) att vi behöver finna oss en bra sysselsättning, till låg kostnad. I våras var det badrummet som fick sig en uppfräschning. Vi valde då färgen kycklinggult på väggarna. Det var den kulörten som gick att finna på bensinmacken. Sovrummet däremot känner vi inte alls för att måla gult, istället tänker vi oss en dämpad grön färg (lite åt oliv) som snyggt matchar listerna av ek och de brunbeiga sidorna av sittbrunnen som sticker ner i vårt kärleksnäste. Nu gäller det att finna någon butik som i smyg kan blanda färg åt oss, vilket blir vårt nästa uppdrag.

Vår arsenal av överlevnadsstrategier är god som ni hör. Medan Kapten Betong syr ägnar sig Styrman Pimpsten åt att laga mat och baka (vilken tur att Wilma är bred). Allt medan doften från nybakta bullar blandar sig med symaskinens rytmiska läte, skrålar musik ut från den grekiska lokalradiostationen. Här lever vi avskurna – i ständig tvåsamhet – som i ett eget universum. Rätt sjukt när man tänker efter. Det är tur att vi trivs med varandra!