Kalamaria, Thessaloniki, Grekland

Ur högtalaren skrålar någon form av tv-spelsmusik. Det är ett jäkla plinkande och plonkande och musikvalet är minst sagt lite udda, för till saken hör att vi står i matbutiken. Vi funderar över om musiken kommer från Pac-Man, det där labyrintspelet med
en gul cirkel med mun som äter piller och får bonussaker i form av frukter som belöning. Tiden vi ofrivilligt länge vistats i Kalamaria har gjort våra ansikten igenkända, inte minst i matbutiken och personalen hälsar alltid på oss när vi dyker upp
för vår veckohandling. Plötsligt får Kapten Betong en ingivelse och börjar härma den lilla gula pillerätande cirkeln. Med stapplande steg och ryckiga rörelser tar Kapten sig fram genom butiksgången. Snart försvinner han runt hörnet och in i nästa
gång bland pasta och ris. Men mäkta förvånade blir vi dock när det strax därpå dyker upp en annan Pac-Man,  ett av butiksbiträdena har nappat på Kaptens något barnsliga lek. Vi skrattar så vi tjuter och folk runtomkring likaså. Ja, vad gör man
inte för att muntra upp sig själv och andra i dessa jobbiga tider? Och det behövs. För på allvar börjar vi märka vad nedstängningen gör med människorna här.

I närmare fyra månader har Thessaloniki varit stängt och folks känslor börjar nu sitta på utsidan. När vi pratar med lokalbefolkningen möts vi allt oftare av bekymrade miner och ibland även en blänkande tår i ögonvrån. Senaste snackisen (som också sticker
folk i ögonen) är händelsen i helgen, då landets premiärminister ska ha brutit mot sin egen regerings hårda Covid-19-restriktioner. Premiärministern hamnade på en film där han åt lunch med ett trettiotal andra gäster på den Egeiska ön Ikaria. Samtidigt
som myndigheterna delar ut hundratusentals böter till vanligt folk som avsiktligt eller oavsiktligt bryter mot någon av de hårda corona-lagarna – om man till exempel inte burit munskydd eller förflyttat sig för långt från hemmet. Tilltron till myndigheterna
sviktar vad det verkar och restriktionerna hör vi allt oftare ifrågasättas.

Grekerna verkar uppgivna och ledsna. Med all rätt. En kille vi pratade med häromdagen berättade bekymrat om sin fru, som numera inte ids komma ur soffan och sängen om dagarna. Några andra som äger båtar privat, har bestämt sig för att sälja sina flytetyg.
Men frågan är bara till vem. Extra problematiskt tycks det vara för företagarna vars charterbåtar finansierats genom subventioner från staten. Vi har inte riktigt kläm på reglerna, men som vi förstår skjuter staten till halva kostnaden för inköp av
en båt (om den ska ingå i en charterflotta). Företagaren betalar andra hälften, men då får han inte sälja båten på fem år.  Flera charterbåts-företagare sitter nu fast i en rävsax, i ett slags moment 22. Har man inte råd att behålla båten för
turisterna uteblivit, kan man inte sälja – för det finns inga köpare. Och lyckas man sälja till ett underpris, går inte affären ihop – för då ska staten ha tillbaka det utbetalda understödet.

Trösten som vi ser det, är att grekerna verkar ta god hand om varandra, de håller ihop och hjälps åt. Trots att många har det tufft, får vi rätt ofta frågan hur vi mår – hur vi klarar oss. Vi blir rörda av deras omtänksamhet. Häromdagen kom en äldre herre
förbi båten och gav oss en flaska Metaxa, grekisk brandy. Han tyckte synd om oss som inte får segla.

 Och något seglingstillstånd ser vi inte komma, snarare är det än hårdare restriktioner som är att vänta. Men vi ska inte klaga, vi har det bra jämfört med många av grekerna här. Vi kan ju alltid (om en dag skulle kännas alltför grå och tråkig) gå
till affären och leka att vi är en gul cirkel med mun. Som äter piller. Som sen får frukt som belöning. Då blir man lite gladare!

Nyhetslänk;

https://www.euronews.com/2021/02/08/greek-pm-kyriakos-mitsotakis-accused-of-breaking-covid-19-rules-for-a-second-time