(…ropar pojkarna…)

Ovanför marinan och Wilmas mast hörs allt mer sällan några flygmaskiner. De lyfter, men sannolikt är pandemin i kombination med den för årstiden allt mer sinande turistsäsong orsaken till tystnaden. Vår egen flight är inställd och plötsligt behövde vi
tänka om. Hur löser vi det med propelleraxeln som behöver svarvas, planen var ju att låta Rodahl Marin i Lidköping hjälpa oss. Men utan våra klapprande fotsulor på svensk mark blir det svårt. Kapten Betong gav sig därför, likt en jägare på storviltsjakt,
ut på span efter en svarv. Kapten fick rätt fort napp. Det visade sig att en kille vi känner har en svarv i sin källare. Om den har kapacitet nog för vår axel får vi se, men det verkar så. Man får vara sin egen bäste dräng helt enkelt, för planen
är att att vi svarvar den själva. Vi har inte haft tid att undersöka saken närmare för vi har haft annat att stå i…

 Med ett vackert höstväder som bjöd på såväl låg daggpunkt som låg luftfuktighet, var förutsättningarna de bästa för att måla coppercoat. Vi riggade upp och tog hjälp av Superman. Ja han heter ju såklart inte så. Men ibland är grekiska namn så grekiska,
så vi döper om dem till något annat istället, något som vi lätt kommer ihåg. Vi brukar väldigt sällan (om än aldrig) köpa in några tjänster utifrån, men då coppercoat kräver många armar för man måste applicera all bottenfärg i ett svep, så passade
det fint. När Superman inte hjälper oss, jobbar han med att rolla färg på alla andra båtar här i hamnen. Sannolikt har Superman en av Greklands starkaste biceps, därav det passande smeknamnet.

Vid halv elva på förmiddagen började Styrman Pimpsten blanda epoxy och röra i det fina kopparpulvret. Hon rörde och fyllde på pojkarnas tråg vart eftersom, det gäller att kopparn inte sjunker till botten. När färgen sinade i trågen ropade pojkarna efter
mera färg och efter ett tag övergav Superman sin engelska och på klockren svenska ropade han ”MERA FÄRG”. Vi skrattade gott, sannolikt finns det ingen annan grek som bara kan säga ”mera färg” på svenska, men inget annat ur den svenska vokabulären.
Till en början såg appliceringen ut som skit, vilket den ska. Men redan efter lager två började färgen täcka. Sista rollertaget gjordes strax efter klockan sjutton på eftermiddagen och de fem lagren coppercoat såg ut precis som vi hoppats på. Mosiga
efter en lång dag under solen och smått höga på den sockerstinna lunchen (dagens rätt bestod av bananer, muffins och godis) kunde vi äntligen ställa upp oss för gruppfoto. Tjugoåtta kilo rent koppar sitter nu finfördelat över Wilmas skrov. Likt guld
och silver är koppar en ädelmetall och nu är Wilma definitivt mer besmyckad än hennes kvinnliga ägare, Styrman Pimpsten får nöja sig med en vigselring på några gram.

Vi är supernöjda och nu räknar vi med att det på sin höjd ska räcka med att vi drar med en mjuk svamp över skrovet, om vi mot förmodan skulle få någon lätt beväxtning (vilket kan uppstå efter en längre tids stillaliggande). Inget skrap och definitivt
inga lyft för att måla ny bottenfärg. Och på frågan om vi tyckte det var svårt, nä – inte alls. Snarare var det jobbigare med allt socker vi satte i oss. Nu vill vi inte ens se åt godis.

Fler fotografier;

 Några dagar tidigare hade vi målat coppercoat under stöttorna, inför den stora dagen pallade vi om båten…

 

 Styrman Pimpstens arbetsstation…

 

 Lunchbuffén serverades på Wilmas nedplockade roder…bananer, muffins, kakor, godis, kaffe, te, vatten och läsk… (usch så sött)

 

 Ingen större trängsel vid kaffestationen, vi var ju bara tre personer…

 

 Superman och Kapten Betong har kommit in på lager två, efter första lagret ser det ut som skit (vilket det ska)…

 

 En kort paus och samling vid rodret…

 

 Det ser ut som choklad. Styrman blandar och ser till att luftbubblorna försvinner samtidigt som kopparn inte får sjunka till botten (det var inte alls särskilt svårt, tekniken får man fort in)

 

 Runda hinkar (till skillnad från burkar med fyra hörn) underlättar blandandet. I trågen hälldes bara lite kopparfärgsblandning i taget, för att inte kopparn ska hinna sjunka till botten…

 

 Det är lätt att se skillnad på det nymålade mot det tidigare lagret av färg, den blöta nyapplicerade färgen får en liten ljusare och mjölkigare färg…

 

 Styrman Pimpsten blandar och blir hög av socker och sol, 24 grader i skuggan…

 

 Nu börjar det likna något… Pojkarna var rätt snabba så mellan varje varv så fick de vänta lite innan nästa lager påbörjades. Coppercoat läggs liksom ”vått i vått” på det sättet att det tidigare lagret ska börja torka men fortfarande klibba lite lätt. Speciellt gäller detta de sista lagren när färgen börjar bli tjock. Man testar genom att sätta fingret mot skrovet med ett litet tryck, när man tar bort fingret ska ingen färg följa med huden – då är det rätt tid att måla nästa lager färg…

 

 Solen står lågt och klockan har passerat fem (Styrman skugga syns). Vi drar direkt bort tejpen när vi är klara, för när coppercoaten sätter sig blir den stenhård…Kvällen lovar fortsatt torrt och natten 14 grader,

 

Denna bild är från dagen efter och kopparfärgen sitter nu som sten…

 

Skepp o Hoj 

( måla coppercoat – coppercoat.com – coppercoat bottenfärg – måla bakom stöttor – segla i grekland – måla själv – hur målar man coppercoat – kopparfärg – hur många lager – hur blandar man coppercoat – wilma seglar – mera färg – superman – luftfuktighet – daggpunkt)