(…som bar oss ända till Limnos…)

Limnos, Nordegeiska Öarna, Grekland

Vi satte av mot Samothraki. Det skulle blåsa friskt på morgonen men mojna allt eftersom. Vindriktningen var bra. Så bra man kan önska sig denna tiden på året vill säga. Med blåsten från norr kunde vi segla bidevind, högt upp i vind. Klockan sex på morgonen lämnade vi Limenaria på Thassos och vi satte segel direkt utanför hamnen. Vi hade lä och platt vatten så länge ön skyddade, men så fort vi lämnade Thassos bakom oss ökade vinden markant. Vi revade och tog fram flytvästar och livlinor. Snart reste sig havet och svallen gick höga, tre meter och mer. Svallen kom dock inte från vindriktningen utan från Svarta Havet, rakt emot oss. För varje ny våg dök Wilma så havet slog över däck. Farten bromsades kraftigt och seglingen var allt annat än bekväm. Framför allt hade vi svårt att hålla upp mot Samothraki, det blåste så hårt att vi obönhörligt trycktes söderut trots att vi styrde mot målet och gå högre upp i vind gick inte. Vi gav efter ett tag upp försöket att nå Samothraki och styrde ner mot Limnos istället. Just precis så som våra belgiska vänner fått göra ett par dagar före oss.

Nu skar vi svallen betydligt bättre även om Wilma fick arbeta hårt ändå. Att vi revat märktes knappt och emellanåt gjorde vi nio knops fart. Med denna sydligare kurs kom vi nu rakt in mot meltemins centrum och allt yrde vitt runt omkring, det blåste 18 m/s. Emellanåt kom svall som var så höga att vi fick titta uppåt för att se toppen på dem. Vågtoppen lyste ljusgrön av solen som reflekterade och när vi träffades slog vågen över oss så att sittbrunnen fylldes med vatten. Kapten blev dyngsur och t-shirten fick bytas ut mot en jacka som föga hjälpte. En halvtimme senare satt Kapten i en vinterjacka för att hålla sig såväl torr som varm, trots att det var det trettio grader ute. Styrman satt under sprayhooden men lyckades bli så blöt hon även hon fick byta kläder.

 Sakta släppte vindstyrkan sitt grepp och vid tvåtiden hade det mojnat såpass att vi kunde slå ut revet ur seglet. Äntligen fick vi en fantastisk segling och kläderna åkte av för vi blev för varma i solen. Förvisso blev de 40 distansen till Samothraki till 50, eller rättare sagt 60 distans. Kapten hade råkat spana in fel ställe på Limnos och det blev en liten omväg på tio distans. Vi skrattade gott. Men det heter ju att en sjöman kommer när han kan och framåt sena eftermiddagen styrde vi in mot huvudorten Myrina på Limnos.

 En film från seglatsen, den är på svenska – och glöm inte ljudet. 

Skepp o Hoj!