Thassos, Östra Makedonien, Grekland

Vi förbereder Wilma för tuffare seglingar. Meltemin är den legendariska grekiska vinden som blåser från norr till söder. Det är inte ovanligt att färjor som trafikerar öarna i Egeiska havet får ställa in sina turer på grund av för mycket blåst, den hårda brisen kan snabbt övergå i kuling och blåsa över 20 m/s (8-9 Beaufort). Meltemivindarna beror faktiskt inte på dåligt väder – tvärt om, och den hårda brisen är intensivast i juli och augusti och särskilt hårt blåser det i de korridorer som skapas mellan öarna. Lite tungfotat uttryckt kan man säga att det blir ett sjujäkla vinddrag och havet yr av vitt skum. Förra sommaren hade vi några av våra bästa seglingar när vi korsade korridoren där Wilma ångade på som ett lokomotiv. Kvickt försvinner alla fritidsseglare och vi blir ensamma på havet. Wilma får äntligen sträcka ut och visa sin fulla potential. Ja, Wilma inte som andra båtar, men det har ni nog vid det här laget redan förstått.

Vi ändrar segelsättning på Wilma beroende på om vi seglar norrut eller söder ut i Grekland. 

De sydliga vindarna är oftast mildare och då seglar vi helst med genuan (för er landkrabbor = genua är ett namn på försegel förutom en italiensk stad). Genuan har en större segelyta och fångar således bättre de lättare vindarna. Medan vi gör tvärt om i de hårda nordliga vindarna, då väljer vi ett mindre segel. Därför var det dags att skifta och häromdagen bytte vi till klyvaren. Snart är de lätta vindarnas tid över och vi ska ut i meltemistråket. 

Men innan vi kastar oss ut i meltemin så ska vi utforska ön Thassos ordenligt. Häromdagen hoppade vi ner i ett stort hål. Inget slukhål om någon trodde det utan ett helt annat hål. Men det tar vi i nästa inlägg.

Skepp o Hoj!