(…när vi seglar till vackra Nea Skioni…)

Nea Skioni, Halkidiki, Grekland

Vi drog en lättnads suck när vi släppte förtöjningarna och styrde ut ur den smutsiga fiskehamnen i Nea Kallikratia. Sista natten hade vi knappt fått en blund i ögonen. Fritidsfiskare satt i sena timmen nära Wilma och pratade så högt så Styrman trodde för ett ögonblick att det fanns fler karlar i sovhytten än hennes egen. Det var inte precis några hunkar heller, de som satt och fiskade. Inga greker med kroppar som huggna ur stenblock, tyvärr. Snarare skvallrade siluetterna i natten om ett ohälsosamt liv med fäbless för bakelser. Kedjerökande stod männen något bakåtlutade för att kompensera för de stora bukarna som hängde framtill. Om de fick napp var tveksamt, definitivt inte hos Styrman Pimpsten i vart fall. Natten är sannerligen inte tålamodets och överseendets starkaste tid…

 När männen äntligen gått och det blivit tyst på kajen kom fiskebåtarna tillbaka från sina nattliga turer. Klockan var två på natten och strax därpå kom leveransbilarna för att hämta nattens fångst. Med varuhämtningen avklarad var det därefter fiskegubbarnas tur att få åka hem till sina familjer. Deras fordon brummande ljudligt förbi utanför Wilma i den sakta gryende morgonen. Klockan var nu halv fem, knappt en blund och bara en timme återstod tills det var dags att kliva upp. Normalt stiger vi inte upp i ottan men tanken var att kasta loss tidigt för att fånga den lilla vind som var utlovad för dagen, framåt eftermiddagen skulle det börja mojna. Normalt är vi inte alls känsliga för störande ljud, men denna natt var det liksom aldrig en lugn stund. Därför var det skönt att lämna denna autostrada till kaj och hissa segel mot Nea Skioni, 35 nautiska mil söderut.

 

     

     Delfiner på besök…(fick inte riktigt fram kameran i tid)

 

Härligare dag på havet gick inte att önska sig. Vi hade vinden med oss och seglen spred vi ut likt fjärilens, med en vinge ut på vardera sida för bästa vindfång. Vi ägnade dagen åt att lyssna på radio, fika, vila, äta och tillverka vatten. Bästa behållningen var den grupp av delfiner som kom och lekte en stund i Wilmas bog-svall och som i ett trollslag var den sömnlösa natten bortglömd och förlåten. När vinden droppade startade vi motorn och gick för maskin den sista biten. Efter tio timmar på havet la vi till i Nea Skioni, även detta en fiskebåtshamn. Men det som mötte oss här, var något helt annat än förra hamnen. Vattnet är alldeles klart, även inne i bassängen och kajen är så städad och ren så man nästan vågar slicka på densamma. Det första vi möter är en fiskare som vänligt vinkar till oss. Leende lägger han ut sin båt och far i ut på havet en stund. Vi går en promenad och vi överväldigas, vilken fin liten plats. Men nu går vi händelserna i förväg, om Nea Skioni berättar vi i nästa inlägg.

 

Skepp o Hoj!