(…som inte fullt räcker till…)

Nea Kallikratia, Halkidiki

Tillbaka i Nea Kallikratia. Platsen med den nedskräpade fiskebåtshamnen som för övrigt ligger strategiskt till, endast en dagsegling från Thessaloniki. Hamnen är gratis och människorna är trevliga. Emellanåt vilar en odör kring båtarna, lukten av unken fisk. Så värst sugna på fisk blir vi inte. Men det verkar inte bekomma grekerna, de som sitter och fiskar precis intill Wilma. De fiskar alltså på insidan av hamnen, i hamnbassängen. Ursäkta, men vi tycker det är sååå äckligt. Mellan Wilmas skrov och kajen samlas ständigt bråte, främst frigolit som kommer från fiskebåtarna, men även annat äckligt – plast, mat och döda fiskar. Detta är ingen plats vi direkt rekommenderar. Men läget är bra och hamnen skyddar i alla väderstreck. Vill man dessutom svetsa och slipa och väsnas i största allmänhet så är platsen perfekt. Kapten hade faktiskt ett litet svetsarbete att göra på Wilma – han håller på att vidareutveckla autopiloten och dess fäste, så han passade på.

Det var här vi var i oktober, när pappa Felix checkade ut från jordelivet. Då regnade det och hela himlen grät med oss. Men nu har vi sol. Bortanför hamnen löper en lång badstrand med restauranger och hotell. Städat och betydligt mer välkomnande än hamnen vill vi lova. De slitna och ojämna trottoarerna vi promenerade på då var nu ersatta med en nylagd boulevard. Med hjälp av EU-bidrag håller Nea Kallikratia på att rustas upp. Hit kommer turister, främst grekerna själva som söker svalka undan heta Thessaloniki. Det kan bli rysligt varmt där, det blåser ofta inte så mycket i Thessalonikibukten. I övrigt är det främst slovener, bulgarer och ryssar som hittar hit till Nea Kallikratia.

Nu väntar vi på att spänningarna i luften ska släppa, det ligger ett åskoväder inte långt härifrån. Sen ska vi segla vidare bara vindarna bär oss med och inte emot. Så länge njuter vi av soliga dagar och promenader. Tittar man inte för nära så man ser skräpet, så är platsen riktigt fin och vacker. Känslorna till Nea Kallikratia är kluvna, allt är inte negativt och platsen har absolut sina guldkorn. Men dock inte så många guldkorn att det binder ihop till ett helt smycke.

Stranden söder om hamnen är oändligt lång…

Vi tog en långpromenad och upptäckte små vackra ting…

Nea Kallikratia sett från ovan. Staden byggdes upp för ett hundra år sedan när greker och turkar utväxlades efter grek-turkiska kriget. Detta var en av platserna de hemvändande grekerna slog sig ned på…

 

 

Man ser sig aldrig mätt på den grekiska blå himlen…

 

Havet skymtas bakom träden…

 

Kapten och hans drönare…snart dags att lyfta…

 

En kulle i Nea Kallikratia…

 

Ditåt ska vi när vi senare seglar söderut…

 

En grekiska myra…

 

Välordnad badstrand, här finns badvakter också…

 

Det är varmt varmt…de flesta dagarna når temperaturen över trettio grader… Ser ni bollen i luften???

En annan myra…

Hamnen…Wilma är båt nummer tre från vänster…

 Tyvärr flyter det en massa bråte i hamnbassängen…det luktar inte heller särskilt gott…

 

 

Over and Out