Det är med stor förväntan vi avvaktar den grekiska regeringens tillkännagivande. Om man får börja segla på måndag (som de planerat) eller om datumet kommer att skjutas upp. Smittspridningen verkar inte ha tagit fart trots att landet började lätta på restriktionerna för ett par veckor sedan. Gissningsvis blir det tillåtet att segla från den 18 maj, men sannolikt inte till öarna till och börja med.  Många öar saknar betryggande sjukvård. Vi stressar inte, vi vill ogärna vara först ut då situationen fort kan svänga. Därför fortsätter vi förbereda Wilma för avfärd utan jäkt. Istället för att segla i maj får vi glädjas åt att restaurangerna (sannolikt) öppnar sina uteserveringar på måndag. Inte för att vi själva har behov av att gå ut på lokal, men det är ett trevligt inslag. Ett Grekland utan sina tavernor är lite som ett Sverige utan knäckebröd. Vi har satt ett datum för när vi önskar kasta loss… (hemligt hemligt.)

 Kapten håller för fullt på att renovera badrummet ombord. Den gula färgen vi hittade på bensinmacken är väldigt gul. Kul med gul, men ovant. Man liksom vaknar till när man kliver in där i sömndrucket tillstånd. Lister och andra detaljer blir mörkgrå. Badrummet kommer lång tid framöver påminna nödiga besättningsmedlemmar och besökare om tiden för pandemin. Från perioden vi var fast i Grekland och allt var stängt sånär som på apotek, matbutik och bensinmack. Ni ska snart få se bilder, så snart Kapten gjort sista handpåläggningen (hemligt hemligt).

För Styrmans del har fokus legat på att vara plånboks-smart. Seglarlivet handlar inte bara om paraplydrinkar, vackra solnedgångar och azurblått vatten. Utan minst lika mycket om det som gör långseglarlivet möjligt, det vill säga pengar (en segelbåt kan underlätta också). Varje dags små ekonomiska beslut påverkar längden på vårt äventyr. Leva dyrt och segla kort eller leva snålt och segla länge. Till stor del väljer vi själva, makten är vår egen. Styrman skulle kunna skriva en bok på temat och ombord på Wilma finns stor förmåga att ta tillvara på allt, så kostnaderna hålls nere. Som ni förstår tillhör vi kategorin lågbudgetseglare. Saken är den, att vi för tillfället betalar för en hamnplats vi egentligen inte skulle gjort. Vid dags datum skulle vi ha guppat fria på ankaret, helt gratis. Orsaken är seglingsförbud på grund av pandemin. Nu ska vi inte klaga, vår hamn är mycket prisvärd. Men kan vi spänna sparsamhetsmusklerna lite extra så är det ju ett plus. Det är ju trots allt så, att det är sista raden som räknas.

Styrman stirrade ner i frysen och funderade. Kanske läge nu när vi blir kvar i Kalamaria hela maj månad ut, att tömma och frosta av frysen innan vi fyller på med ny mat. Sagt och gjort. Av köttfärs blev det en megastor lasagne på sex kilo. Det är sommar med trettio graders värme här nu, så matlagningen behöver vara effektiv om inte Styrman ska smälta som en klick smör vid spisen. Därför blev det endast en maträtt av 1,2 kilo färs.

En burk champinjoner  användes till lasagnens köttfärssås och självklart sparades spadet. Spadet fick sen smaksätta en stuvning. Alltså görs en champinjonstuvning utan champinjoner. Eller som i detta fall, väldigt få champinjoner. Sparar man fyra fem champinjoner och hackar dem smått smått, så märks det inte att man varit snål. Det är i spadet smaken sitter, så champinjoner behövs egentligen inte. Till stuvningen serverades en omelett som bestod av större andel äggvitor än normalt. Det fanns nämligen äggvitor över från dagen innan då en hollandaisesås tillreddes. Den som serverades till nyskördad sparris och några överblivna färsbiffar från en tidigare middag. Till lasagnen serverades en ledsen sallad, som efter handpåläggning blivit glad. När salladsbladen börjar sloka läggs de i en vattenfylld skål, helst i kylskåpet (om det finns plats, som regel inte). Någon halvtimme senare är bladen fint krispiga igen. (Använd inte mer salladsblad än vad som går åt utan låt bladen rinna av och lägg dem i en tättslutande burk i kylskåpet så hålls de fräscha i många dagar).

 Kolla skillnaden! Efter en halvtimme så reser sig salladsbladen upp ur bunken, krispiga och fina… 

 

Detta var ett axplock på vad som hänt i kabyssen i veckan och Styrman skulle kunna fylla hela bloggen med smarta tips och råd. Så till den grad att bloggen inte ens skulle hinna handla om segling och annat båtfix. Kanske en ny/annan blogg på temat vore nåt, ifall någon läsare gillar ämnet. Är det inte av ekonomiska skäl man vill ha goda råd, så kanske man vill minska sitt matsvinn. Som regel går de hand i hand. Ni får gärna återkoppla om en sådan blogg skulle vara av värde! 

Skepp o Hoj!