Kalamaria, Thessaloniki, Grekland

 

En dag stod två unga män ute på ön. De hade bestämt träff med Kaptens pappa Felix, som vid tidpunkten hade Wilma ståendes på tomten. Året var 1981 och det var inte mycket mer än ett tomt skal, ett grått betongskrov som kunde visas upp. Anledningen för besöket var en uppsats, ett specialarbete som ingick i pojkarnas utbildning – och nu skulle Felix intervjuas.

 Studenterna visade sig gå med egna drömmar, om att en dag bygga en båt att segla ut i världen med. Ämnet hade fallit på betongbåtar. Specialarbetet gick under den vitsiga rubriken ”Betongbåt, ett starkt alternativ” och handlade om hur man bygger båtar i materialet ferrocement. Uppsatsen beskrev noga tekniken kring spantbyggnation, cementering, armering och najning.

 Under intervjun berättade Felix stolt om sin uppfinning. Där det längst fram i fören sitter en kombinerad pollare och friskluftsintag. Den består av ett rostfritt fyrkantsrör med ett öppningsbart lock i toppen. Pollaren är enormt kraftig då den är genomgående och bultad nere i skottet. Under samtalet diskuterades ekonomi och tidsåtgång för bygget. Felix försökte förklara att ”det kostar tio gånger mer än man tror, och tar den dubbla tiden mot tänkt”. Killarna hade nog lite svårt att föreställa sig Wilma som färdig båt trots Felix vurmande ord. För stunden fanns bara betong att se samt en rostfri pollare med friskluftsintag, föga imponerande. När Felix märkte deras tvekan utbrast han till sitt försvar att ”ja blir det ingen båt, så är ju ett betongskrov perfekt att odla champinjoner i”.

 

Nu vet vi ju hur det gick, att Wilma inte blev någon champinjonodling – utan en båt. Och pollaren sitter där än idag, den som Felix var så stolt över. Personligen är vi inte så övertygade om det genialiska med friskluftsintaget. Vi tycker inte det gör någon större skillnad, det är god ventilation ändå. Tvärt om så har vi nödgats sätta i en packning uppe i locket för vi måste kunna stänga den helt tätt när vi seglar i kraftig sjö. Varje gång Wilma dyker ner i en svallvåg tar hon in vatten genom intaget om det inte är stängt.

Historien är både rolig och minnesvärd och uppsatsen finns här ombord. Emellanåt föreställer vi oss vad som hänt ifall Felix inte rott båtprojektet i land, hade han då blivit champinjonbonde på Stegesund? För lika sant som det är sagt – även en anläggning för odling av svamp behöver ventilation. Häpp!

 

Skepp o Hoj