(…som seglaren sa…och missar man helt så kan det gå som för surfarna i bukten…)

Porto Heli, Peloponnesos, Grekland

”I ALMOST HIT THAT YACHT!”

Precis intill Wilma så har tre barn på varsina vindsurfingbrädor lyckats trassla ihop sig med varandra och med en hårsmån undvikit en krock med Wilma där ena barnet högt ropat ut de smickrande orden ”I almost hit that yacht”. Jo ja tackar, tänkte Kapten när han hörde meningen. Nu kan man ju förvisso benämna segelbåtar som yacht, men i våra öron så kommer det alltid att låta som något betydligt lyxigare och elegantare än vår grovhuggna båt (som ju är byggd i betong). Med Wilma upphöjd till kategorin lyxjakt så fortsatte vi studera barnen med stort intresse och snart hade de lyckats återfå balansen och fångat tag i sina tygdukar. På några sekunder var gruppen upplöst och deras små segel blandades med ett femtontal andra vindsurfare i bukten.

Senare hade Kapten gått ner i salongen för att sy en vindfångare (windscoop) till Wilma. Vi ville ha en till däcksluckan för att få luften att passera genom båten och på så sätt skapa ett skönt vinddrag till den svettiga besättningens stora lycka. Det är varmt nu, dag som natt. Medan Kapten satt och sydde som bäst så hördes plötsligt en hård smäll med en efterföljande svordom. BRAAAK! Nån hade kolliderat med Wilma och vi sprang båda upp för att se efter.

En sprattlande vindsurfare kämpade febrilt med att få ordning på sitt segel som krokat fast i fören på Wilma. När han fick syn på oss så blev han stressad och bad om ursäkt, om och om igen. Den unge mannen var nog rädd för att få skäll men vi lugnade honom, vi ville bara stämma av att han inte skadat sig. Killen berättade att han tyckte sig ha marginal att kunna passera framför Wilma men så plötsligt kunde han inte hålla upp mot vinden utan dundrade rakt in i vår båt. Lite snopet minst sagt, mest för honom.

 Ja som ni hör så händer det lite här i vår ankarvik och vi har underhållning precis inpå mantåget. Förutom vindsurfare så är det även en febril aktivitet på jolleseglarna där de far fram i full fart, särskilt de som seglar Laser och det ser vansinnigt roligt ut.

 …nästa dag sydde han en vindfångare till Wilma…still alive…

 

 

 Förutom att studera fästingbett och vindsurfare så har vi umgåtts med våra vänner på La Banda. Vi trivs gott i Ulfs och Kickis närvaro och timmarna går oerhört fort i deras sällskap. Vi har njutit av vackra solnedgångar tillsammans, ätit gott och spelat brädspel. Nu har vi blivit introducerade i spelet Okey, eller Rummy som det också heter. Vi har blivit frälsta och planerar att köpa ett eget spel. Det är ett stimulerande och roligt spel där vi får använda våra hjärnor, vilket säkert är gott. Vi har ju inga vederkvicka arbeten som håller igång våra förstånd.

 Dagarna har även gått till att planera lite kring de besök vi väntar oss inom kort, vilket vi med stor glädje ser fram emot. Det är ju annars svårt det där med besök eftersom vi ständigt förflyttar oss, det går sällan att planera långt i förväg och vi kan ju aldrig garantera vilket väder vi bjuder på, långt ifrån alla gillar gung på havet. Men nu fungerar det och vi kommer att vara lite mer stationära i området ett tag framöver då det dröjer ytterligare innan vi sammanstrålar med ensamseglande Susan (som finns på västra sidan av ön Peloponnesos). Hon blev kvar där efter att ha blivit påseglad av en charterbåt och hennes roder trycktes till. Susan (och hennes båt) hamnade på varv istället – så vi fick skjuta på vår planerade återförening. 

Vem och vilka som kommer på besök håller vi hemligt ett tag till, det blir lite roligare så. Men snart får ni se. Innan dess ska vi hinna med en utflykt och om den får ni läsa i nästa inlägg. Så häng kvar!

Skepp o Hoj!

 Kapten Betong är nöjd och glad över sin senaste skapelse…

 

Over and Out