(…här finns bra Port Police men inga oliver!)

Skiathos, Sporaderna, Grekland

 

Dagen efter vår lilla ”nödhamn” så förflyttade vi oss till huvudorten på ön Skiathos. Här råder kommers och vi insåg fort att samtliga båtplatser i hamnen var upptagna av charter-segelbåtar. Att ankra visade sig också vara lite klurigt för i den större delen av viken råder ankringsförbud då flygplanen går väldigt lågt när de ska lyfta och landa på flygplatsen intill. Det sticker ut en flytbrygga som är trasig och obrukbar i ena delen av viken och bakom denna har privata små bojar poppat upp som svampar ur marken vilket inte gjorde det möjligt för oss att ankra där. Då återstod bara att ankra framför hyrbåtarna på behörigt avstånd men samtidigt tillräckligt långt från västra sidan av viken då de stora passagerarfärjorna ska få plats att vända runt och lägga till.

 

Tyvärr kändes det inte så välkommet trots att det finns en ankringssymbol i sjökortet. Vi fick höra att flytbryggan varit till för gästande båtar, men att den nu inte längre var brukbar på grund av alla skador som uppstått av väder, vind och tunga båtar. Och i sann grekisk stil så lagas och renoveras ingenting heller – så flytbryggan får ligga kvar som ett tråkigt monument och en påminnelse att det en gång i tiden funnit plats även för gästande segelbåtar här.

 

Vi ville väldigt gärna ankra upp centralt, då vi hade ett angeläget ärende till Port Police. Vi gjorde det bästa av saken och droppade ankaret där vi tyckte det kändes bäst. Men snart kom sjöpolisen ut och bad oss vänligen att flytta oss in en liten bit till. Sagt och gjort, och vi droppade ankaret 100 meter från charterbåtarna och 75 meter från flytbryggan. Vi räknade då med att vi inte skulle korsa någon av charterbåtarnas ankarkättingar. Port Police blev nöjda och så blev vi också. Nu får flygplan, passagerarfärjor och charterbåtar plats – och även Wilma.

 

Dagen efter så sjösatte vi jollen och rodde in med båtpapper och pengar i högsta hugg. Den grekiska seglingsskatten som ideligen skjutits fram stod på agendan. Det senaste budet var att den nya skatten skulle börja gälla från den 9e maj. Men då vi planerar att vara ute på havet den dagen så behövde vi bli försäkrade om att ingen skulle bötfälla oss när vi väl kommer i hamn. Det står nämligen att läsa på myndigheternas hemsida, att det kan bli dryga böter för den som inte betalat sin skatt i tid.

 

Hos Port Polis var tjänstemannen Nik väldigt trevlig, men han kunde tyvärr inte ge oss något besked om skatten. Det var bara att vänta in den nionde. Men han lovade dyrt och heligt att ingen skulle bötfälla oss för skattesmitning när vi väl seglar in i Thessaloniki om ett par dagar. Förutom det trevliga bemötandet så kollade han in alla våra papper; seglingstillståndet DEPKA, försäkringspapper, pass och crewlist. Han var mycket nöjd och önskade oss en fortsatt trevlig segling.

 

Ja så nu hoppas vi att datumet för skatten flyttas fram ytterligare, det blir ju billigast så för oss. Gratis är gott!

 

Efteråt letade vi upp en mataffär, det var den första matbutiken vi kommit åt på närmare två veckor. Med tunga matkassar så sladdade vi förbi en enkel restaurang med utsikt mot den gamla hamnen. I solskenet avnjöt vi en grekisk sallad utan några oliver i. Skiathos är definitivt starkt påverkat av turism och priser och utbud är därefter. Att hitta genuin grekisk mat var helt plötsligt inte alls lika enkelt längre. Nä, här skyltade alla restauranger med Pizza, Kebab och Hamburgare. En grekisk sallad saknar oliver och är sparsmakad på feta. Vi vet inte riktigt vad vi tycker om det…det skapar lite dubbla känslor i oss och den vackra semesterorten ger en känsla av att vara för mycket tillrättalagd. Lite synd för Skiathos är den ena av öarna där den första Mamma Mia-filmen spelades in. Vi hade nog målat upp något annat i vår fantasi.

 

Men ön är ändå vacker och attraktiv, särskilt för andra mer normala människor vill vi tro, det är nog vi som gillar där det inte finns något att göra, vi föredrar det mer vilda och orörda. Vi går ju aldrig i boutiquer och köper krimskrams, vi behöver inga kepsar och t-shirts med tryck frampå som förkunnar att vi semestrat på Skiathos år 2019. Inte heller spanar vi in solhattar, smycken eller väskor.

 

Tillbaka ombord på Wilma så började Styrman Pimpsten brassa käk inför nästa seglats. Vi planerar att ta ett långt ben upp till Thessaloniki i svaga vindar och vi räknar med att vi kan ha att göra i ett par dygn om det inte blåser så mycket.

 

När Styrman stod och hackade grönsaker till en ratatouille som bäst, så ser hon en av chartersegelbåtarna komma in i viken. Hon hinner tänka, ska han ankra här bara några meter framför oss? Och så släpper han sitt ankare och backar in till kajen som ligger 100 meter bort. Den semesterstressade seglaren hade försäkrat sig om att ha tillräckligt med ankarkätting utlagd, motsvarande tjugo gånger djupet. Mindre roligt är att vi tror att han har korsat vår ankarkätting på botten. Hade han väntat med att släppa ankaret tio meter eller släppt det bakom Wilma så hade han varit på den säkra sidan. Men nu vet vi inte förrän vi själva ska få upp vårt ankare i morgon bitti för att segla till Thessaloniki.

 

Ja ja, vi tar det hela med ro, det är inget vi kan göra något åt iallafall just nu. Kanske att charterbåten sticker iväg före oss och då löser det sig automatiskt. Men har vi otur så får vi trassla med bekymret innan vi kan komma iväg i morgon. Kanske måste Kapten dyka. Vi lär bli varse!

 

Skepp o Hoj!