Chalkis, Evia, Grekland

Vi har spenderat ett par dagar här i Chalkis där Wilma ligger på den norra sidan av bron, den som vi passerade härom natten. Chalkis är en stad som pulserar och det finns gott om restauranger, tavernor, caféer och barer. Även den med shoppinglusta kan finna sig tillrätta här.

Chalkis har gamla anor och den nämndes första gången i den gamla berättelsen Illiaden (troligtvis världens äldsta bevarade skrift avseende grekisk litteratur). Inte långt härifrån på den södra sidan av strandbanken så avseglade de fartyg som deltog i det trojanska kriget. Ni vet historien med den gamla trähästen i Troja och som handlade om en krigslist. Grekerna som skulle anfalla Troja låtsades ge sig iväg med sina tusen skepp men de gömde sig istället bakom en ö. Kvar lämnade de en gigantisk trähäst. Invånarna i Troja drog sen in hästen i staden och på natten hoppade de krigare som gömt sig inne i hästen ut och öppnade stadsportarna åt resten av hären. Tada!

Annars är väl en av huvudattraktionerna i Chalkis den gamla fästningen Karababa med utsikt över sundet och fastlandet. Försvarsmuren är dock illa åtgången men här och där ser man delar av den när man promenerar i staden. För vår del så blev det inget djupare kulturellt nedslag i Chalkis för vi gick på jakt efter kapelltyg istället. Gata upp och gata ner i flera timmar så fann vi till slut vad vi sökte, en grekisk motsvarighet till Felix i Lysekil – en kapellmakare!

Vi köpte loss lite tyg och vi fick ett trevligt möte med kapellmakaren Dimitris. Likt Kaptens pappa Felix så sladdar han fram på en symaskin av märket Adler. Dimitris har varit verksam i yrket i 32 år, en ansenlig tid men dock bara en bråkdel mot den tid som Felix som knåpat med kapell (vi pratar nästan om stenåldern). Oavsett, kapellmakare växer inte på träd så de får man vara rädda om, såväl de grekiska som de svenska.

Två lite udda saker skulle vi vilja nämna som har med Grekland att göra…

1.

När vi frågar efter vägen till en plats så blir grekerna alldeles oroliga när de hör att vi promenerar och inte har bil. ”Oj…så ni går till fots…det tar säkert en kvart att gå…”. Men för oss är en timmes promenadväg enkel väg inga problem, vi har blivit vana och tycker det är trevligt att gå…vi känner oss lite som Rasmus på Luffen, fast med den skillnaden att vi inte rymt från ett barnhem. I vart fall så ser man inga greker promenera om det inte är mitt på strandpromenaden eller boulevarden. Greker känns inte som det motionerande folket, däremot gillar de att sitta på caféer och röka! Alla röker och det konstant!

2.

Vi har mareld i toaletten! Här i sundet där vi ligger med Wilma så finns det så mycket mareld att när vi går upp och spolar på natten utan att tända badrumslampan så fylls hela toalettstolen med självlysande blå partiklar. De virvlar runt som en bättre discolampa och det känns som vi är med i en Disney-film! (tyvärr gick det inte att fotografera, men vi lovar att det är häftigt…vi hoppade som barn mitt i natten och spolade om och om igen).

Nu drar vi vidare…norrut!

…ena dagen stod Trojahästen där intill vattnet, nästa dag så var statyn nedplockad och bortforslad. Det är samma staty som användes i filmen Troja från 2004…

 

 

 

 Så här såg Chalkis ut på 1600-talet, Chalkis kallades även Euripos och av italienarna fick staden namnet Negreponte…en stadsmur och ett slott dominerade staden på den tiden…

 

 Genom åren har mycket av den gamla bebyggelsen försvunnit men här och där ser man spår från historien, bakom Kapten syns en gammal romersk akvedukt…

 

Ett greksikt kapellmakeri…

 

 Vår egen kapellmakare, Kaptens pappa Felix i Lysekil…

Skepp o Hoj!