(…men till slut kunde Kapten slutföra uppdraget till allas glädje…)

 

Chalkis, Evia, Grekland

 

 

-WILMA, WILMA, WILMA!

 

Det sprakade på VHF-radions kanal 12 och klockan var strax efter elva på kvällen. Vi var på ett sätt beredda på uppropet men blev ändå helt överraskade nu när det väl skedde. Speciellt Kapten blev paff för han hade just gått på toaletten och där satt han och rockade som bäst. Port Police hade helt enkelt lyckats ropa upp Wilma just som Kapten satt och bajsade, tala om dålig timing!

 

Kapten avslutade besöket illa kvickt, det vill säga att han torkade sig hjälpligt men hoppade över momentet att spola. En båttoalett fungerar inte riktigt som en vanligt toalett, såna som ni har därhemma där man enkelt trycker på en knapp och spillningen försvinner som i ett trollslag. Nä, på båt måste man i ett moment fylla toalettstolen med vatten och därefter pumpar man ur skålen och förhoppningsvis så följer ens fekalier med i första försöket. Så med byxorna halvt nerhasade så störtade Kapten ut ur badrummet i jakt att komma åt VHF-radion för att svara, han visste inte om Styrman hade uppfattat uppropet.

 

Men Styrman hade hört och hon svarade just som Kapten kom farande som en projektil genom båten.

 

Anledningen till nattaktiviteten var att vi skulle passera ”the old bridge” i Chalkis. Det är endast 38 meters bredd i sundet där bron förbinder fastlandet med ön Evia. En broförbindelse har funnits på platsen sedan år 411 före kristus. Fast denna är nyare och av modernare snitt, öppningsbar och allt.

 

Men myndigheterna öppnar bara bron en gång per natt. Anledningen är att sundet här är ökänt som svårmanövrerat då det råder stark ström. Som mest far vattnet fram i sex-sju knop och skapar virvlar och konstiga fenomen som ställer till det för sjöfarten. Därför vill man bara öppna bron när det är stilla vatten, eller ”slack water” som det heter på engelska, och på grund av intensiv biltrafik får detta ske någon gång på natten.

 

När vi tidigare under dagen besökte Port Police för att registrera oss och visa upp kvittot på att vi betalt för passagen, så fick vi veta mer av den uniformerade kvinnan bakom disken.

 

-Ni måste vara beredda mellan klockan 22 och 04 och ha VHF-radions kanal 12 påslagen. Först kommer vi ropa upp varje båt för sig för att påkalla er uppmärksamhet. Då förbereder ni er för avgång. En stund senare så ropar vi upp er på nytt och talar om när det är er tur. Ni får inte lämna kajen förrän vi säger att det är ok, förstått?!

 

Vi lyssnade uppmärksammat och frågade lite om man visste mer exakt NÄR bron skulle öppnas. Vi visste ju att strömmar har med månen att göra och att det brukar finnas en tidtabell för detta. Sex timmar kändes som rätt lång tid att sitta och vänta stand-by, i synnerhet mitt i natten.

 

-The water here is crazy! Tjejen i uniform utvecklade sitt svar;

 

-Det är ingen riktig vetenskap för när ”slack water” inträder i Chalkis, därför måste vi be er att vara ombord och beredda från klockan tio i kväll. Ni är dessutom den första båt som anmäler sig. Blir det ingen mer båt som vill passera så öppnar vi inte alls, så ni vet. Vår regel är att det måste vara minst två båtar för att det ska vara lönt att öppna.

 

Ja det var ju ord och inga visor.

 

Efter uppvisandet av seglingstillståndet DEPKA samt Wilmas båtpapper och försäkringsbevis så lämnade vi myndigheterna 35 euro fattigare. Ja, det är inte gratis att passera bron om någon trodde det. Vi promenerade därefter tillbaka ner till Wilma. Än var det ett gäng timmar kvar innan det var dags att börja vakta VHF-radion så vi bestämde oss för att gå ut på stan en sväng. När vi under vår promenad passerade bron såg vi en neonskylt precis intill brofästet, det stod klockslaget 0:05 på skylten samt något mer på grekiska som var omöjligt för oss att tyda. -Ah, det måste vara tiden för när de stänger av trafiken inatt inför broöppningen”, säger Kapten. Då kanske de har en tidtabell trots allt resonerade vi, men helt säkra kunde vi inte vara. Port Police hade sett rätt barska ut så vi vågade inte trotsa deras ord…men vi kunde ju ändå ta det rätt lugnt fram till halv tolv var vår gissning.

 

Därför tänkte Kapten att det var ju tryggt att sätta sig på toaletten när klockan nyligen passerat elva, nästan en timme före det var dags att göra loss. Men så kom uppropet och Kapten fick plötsligt avbryta sitt ”poo assignment”.

 

Efter uppropet startade vi Wilmas motor och slog igång navigationsljusen och gjorde loss två av de fyra förtöjningarna och stod beredda. Med Kapten i fören på däck och Styrman vid ratten så ropade Kapten förkunnande;

 

-JAG HAR INTE SPOLAT PÅ TOALETTEN SÅ DU VET!!!

 

Styrman tackade för upplysningen och var glad att den inte var mer informativ än så.

 

Bakom oss låg en annan segelbåt vid namn Sonja som tydligen också skulle passera. Över radion hörde vi att ”Sonja” ropades upp om och om igen, men det kom inget svar från dem. Biltrafiken var nu stoppad uppe vid bron och den höll på att öppnas. Vi stod där med vår halvt lösgjorda båt och väntade och väntade, allt medan det pågick en febril verksamhet över radion på grekiska. Namnet Sonja ropades upp ideligen men inget svar kom från dess besättning. Strax dök en hamnvakt upp och knackade på grannbåten för att väcka den sovande besättningen – men utan resultat. Snart dök en polisbil upp som drog på sirener och ropade i högtalare. Snart stod det klart att det inte verkade vara någon besättning ombord, trots att båten var upplyst inne. Sannolikt hade besättningen gått ut på stan och glömt bort tiden…kanske hade de gått på tiden 0:05 som stod på nyonskylten uppe vid bron.

 

Bron var nu fullt öppen och tiden tickade på utan att något hände. Vi väntade fortfarande på att få klartecken på att göra loss och passera. Lite oroligt sa vi till varandra, att om vi nu blir den enda båten som ska passera – inte stänger de väl bron framför våra näsor då? Men så plötsligt så kommer ett stort handelsfartyg dundrande norrifrån genom sundet där den dyker upp i nattmörkret. Några sekunder senare hör vi den efterlängtade stämman över radion;

 

-WILMA, it´s your turn to pass the bridge. GO, GO, GO!

 

Vi gjorde snabbt loss och lämnade segelbåten Sonja bakom oss och sannolikt en snopen besättning. Vid brofästena stod det fullt av väntande och nyfikna människor som vinkade och tjoade glatt till oss. Det hela var över på några minuter och så var vi plötsligt på den norra sidan där vi la till vid den rödmålade kajremsan som förkunnar att fritidsbåtar får lägga till där. Vi förtöjde och slog av motorn och konstaterade att det hela hade gått bra och helt odramatiskt för vår del, bortsett från det avbrutna toalettbesöket.

 

Vi skrattade gott åt det hela. För oss som passerat hundratals slussar och broar i Holland så var detta ingen stor sak. För holländarna själva hade detta varit vardagsmat medan det verkade vara betydligt mer stohej kring broöppningen här. Vi uppskattade den engagerade personalen till femton personer. Men så är ju detta sannolikt det enda stället i Grekland där det råder kraftig ström och tidvatten.

 

Nu var klockan riktigt mycket och vi var trötta, och Kapten säger;

 

-Jag går och spolar nu!

 

 Skönt, mission completed – inte en sekund för tidigt!

 

 

Kolla in denna trevliga youtube-film över Chalkis där du får se bron, strömmen och slottet bland annat…

 

 Skepp o Hoj!

 

 

 – Mission completed – broöppning i Chalkis – tidvatten och strömmar – slack water – VHF-radio – kanal 12 – DEPKA – Wilma seglar – segla i Grekland – segla i Medelhavet – långsegling – ferrocement – Colin Archer