(…gjorde tillvaron stökig för båtgrannar och färjetrafiken…)

Wilma har vi för en tid släppt och hennes inlägg här på bloggen får dröja en aning. Anledningen är att vi har fullt upp – och denna gång på helt annan plats än i vår hemmahamn på Naxos.

 

Natten till igår så vaknade vi av att det blåste något så fruktansvärt. Det skulle enligt väderprognosen inte alls blåsa så mycket och vi oroades över att passagerarfärjan in till Pireus/Aten skulle bli inställd. Vi var visserligen ute i god tid men med bara två turer om dagen och resan tar fem timmar, så krymper snabbt fönstret för att hinna med vårt bokade flyg till Köpenhamn.

 

Efter att ha vaknat till och från under natten med attackregn och båtens högt protesterande förtöjningar så började ett nytt ljud höras. Flopp, flopp, flopp…vi flög upp för att kolla om skotet till förseglet hade lossnat, händer det så har man snart ett helt segel som löper amok i stormen. Men vi är alltid noga med att fästa våra linor och skot ordentligt så vi tvivlade på att ljudet kom från Wilma. Det visade sig vara en segelbåt på kajen mittemot vars segel nu piskade i vinden. Vi kröp ner i sängen igen och vi började söka på rederiets hemsida om eventuella förseningar eller inställda turer. Vi fann ingen uppdaterad information så vi la huvudet på kudden igen för lite mer sömn.

 

Det gick bara någon timme så hörde vi ett nytt ”flopp flopp flopp”. Nu var det en segelbåt på vår egen kaj vars försegel slog herrelöst i vinden. Våra tankar gick runt, vi behövde verkligen vår sömn inför stundande hemresa och i regnet och det kolsvarta mörkret hade vi inte alls lust att försöka komma ombord för att dra in seglet. Båten låg rejält utdragen från kajen av säkerhetsskäl och vi var inte sugna på ett nattligt dopp. Vi visste ju dessutom att hamnen fått betalt för att agera vakt åt ägarna, så ansvaret låg inte ytterst på oss.

 

När det började dagas så klev vi upp, drack en kopp te och vi mötte vår närmaste båtgranne. Wilma hade klarat natten bra, detsamma gällde vår båtgranne som nu gick runt på däck och inspekterade sina förtöjningar. Han berättade att det hade blåst 56 knop under natten, vilket är ca 28,8 meter per sekund. Vi började tvivla på om vi skulle kunna lämna Naxos, det kändes väldigt tveksamt att färjan skulle gå som planerat klockan nio. Men utan information så var det bara att packa det sista och sedan stänga och släcka ombord och ge oss iväg. Innan vi lämnade kajen så tog sig Kapten ombord på den båten vars försegel stod och fladdrade och han fick in seglet och det enerverande ljudet försvann. Tyvärr så hade vinden skadat seglet.

 

Sen kramade vi om våra båtgrannar, ägarna på båtarna Agate och Vaare – så gick vi iväg mot färjeterminalen. Där fick vi veta att passagerarbåten blivit kraftigt försenad, mer information skulle vi få klockan 11. Vi tog tillflykten till ett kafé där vi slog ihjäl tiden. Medan vi satt där så såg vi att ovädret började bedarra.

 

Klockan elva fick vi veta att ny avgångstid var satt till klockan 15. Vi kände oss glada, för detta innebar att vi skulle komma in till Pireus/Aten i tid för att hinna med flyget hem. Vi ringde vår norske vän och frågade om han ville fika med oss, att gå tillbaka till Wilma var inte längre ett alternativ då vi släckt, städat, låst och stängt alla båtens genomföringar. Till råga på allt så hade vi plockat in vår landgångsbräda så det gick inte längre att komma ombord. Bättre då att sitta skönt med väskorna på ett rymligt hak nära hamnen.

 

Vi möttes upp och slog oss ner på ett annat fik denna gång och vi beställde varsin kopp varm choklad med grädde. Dagen var en av de kallaste så det satt fint med denna förrädiskt goda dryck. Humöret var inte det minsta påverkat av förseningen, tvärtom var vi högst muntra – väder rår man ju inte på. Det kändes helt overkligt att vi två dagar tidigare hade gått runt i t-shirt i den sköna vårvärmen.

 

Innan vi visste ordet av så såg vi att färjan var på ingående. Kram och hejdå och äntligen kunde vi äntra det flytande färdmedlet som skulle ta oss in till den grekiska huvudstaden.

 

Ja och här är vi nu, på ett fint och mysigt hotell. Här finns det dusch och en stor säng som inte gungar. Lyx för 38 euro för en natt och vi känner oss som kungar. Nu ska vi nog kunna sätta fötterna på svensk mark inom kort.

 

Skepp o Hoj!