(…och Kapten får skicka onda ögat…)

På tal om att hålla i hatten, kan ni förklara varför vi sett åtminstone två greker på motorcykel välja att hålla en hand på sin hjälm på huvudet för att den inte ska blåsa av, istället för att knäppa hakbandet? Det ser krångligt ut att bara ha en hand ledig och vi tänker att kanske hjälmen är till för att skydda huvudet vid en eventuell olycka (!) Det kan vara en fördel om krukan sitter fast på knoppen rejält så den inte lämnar skallen före kollisionen så att säga. Men som regel använder inte folk hjälm alls här…

Hela dagen igår gick åt att jaga våra batterier vi beställt från Kina. Vi överdriver inte om vi påstår att Kapten har lagt bortåt 50 timmar på ärendet. Litiumbatterier går inte att köpa här på Naxos över huvud taget, våra grekiska vänner har undersökt saken och även spanat in om de går att köpa online. Men litium är antagligen så nytt och så dyrt och det kan vi säga, att många greker har svårt att klara brödfödan. Då är det nog inte primärt litiumbatterier man går och köper. Grekland är faktiskt ett av Europas fattigaste länder där hela 20 procent beräknas ligga under fattigdomsgränsen. Som ett riktmärke kan vi berätta att en grekiskt pension endast ligger på drygt 3000 kronor. Det går inte att leva på den lilla summan, även om maten här är billigare än i Sverige, ca trettio procent lägre. Vi upplever folket här som hyggligt arbetsamma, men så vansinnigt ineffektiva. De verkar inte vana att tänka innovativt och utanför boxen. Därför så sker förändringar så väldigt långsamt. De vet heller aldrig vilken lag de ska följa då Greklands regering hela tiden ändrar lagarna. Som exempel ändras reglerna för oss seglare, varför Port Police själva inte vet. När vi ställer frågor har de inte svaren, de bläddrar i något häfte men så kommer någon kollega med ett annat papper. Sen dividerar de för de är oense. Detta har vi hört på flera ställen, att lagar och regler ständigt ändras. Verkar jobbigt…kanske bättre då att vara helt utan regering, som i Sverige. Häpp!

Så var det dessa batterier. I Kina så gick allt fort, att beställa, tillverka och skicka dem hit. Med fraktflyg dessutom och de landade då i tullen i Aten. Där skulle de tullas in med moms- och tull- och stämplingsavgift. Som vi skrev tidigare så blev det många blanketter att fylla i, samt kopia på pass och som grädde på moset så skulle Kaptens föräldrars namn redovisas. Kapten började misströsta en aning när tullen i Aten inte var nöjda och vi var tvungna att komplettera uppgifterna. Till sist kunde vi betala den svidande tullnotan och de släppte batterierna vidare för leverans till kund.

UPS var den levererande firman och på Naxos så anlitar de i sin tur en lokal budfirma. Vi kunde följa vår leverans i mobilen då vi hade ett trackingnummer. Enligt denne så skulle varorna levererats till oss i fredags. Men några varor såg vi inte till. Kapten har ringt och tjatat och på UPS kunde de inte säga vart godset tagit vägen. I vår mobil stod att läsa ”godset har inte kunnat hämtas upp, två försök är gjorda och ett sista tredje försök ska göras. Därefter skickas leveransen i retur”. Hämtas upp var, och av vem? Tillbaka till Kina???

Vi pratar ju om stora pengar och man blir ju orolig när ingen vet vart varorna finns. Men klart var att godset inte längre stod kvar hos tullen.

Vi kan säga att på UPS i Grekland så vet de mycket väl vem MR NORBERG är. Något trackingnummer har han inte behövt ange senaste veckan. Daglig kontakt har skett och nu igår när varorna plötsligt var borta så fick Kapten tagga upp det hela lite för att få ur dem något annat svar än det brukliga ”du får vänta någon dag”. Kapten gav sig inte utan fortsatte ringa upp, två gånger slängde UPS på luren (så moget). Till slut fick vi veta att batterierna fanns här på ön och vi fick namnet på den lokala budfirman, deras underleverantör. Vi ringde dit men de sa att varorna fortfarande stod i Aten. Gaaah! Vem ska man tro på? Så vi letade upp adressen till den lilla firman här på ön och cyklade dit. Och döm om vår förvåning, där stod våra fyra stora och tunga paket med batterier i – från Kina till oss. Men fick vi ut dem nu när vi funnit dem? ÅH NEJ!

GAAAH!

Den lokala underleverantören hävdade att vi inte betalt tullavgiften och nu skulle de ha den summan på nytt av oss. Vi visade dem transaktionen på Kaptens mobil (för några kvitton har vi inte fått på vare sig inköp, tull, moms eller stämpling). Detta dög inte som bevisning. Så vi ordnade ett mejl från UPS där det framgick att vi betalt och att vi inte stod i skuld på något sätt. Vi trodde då att NU får vi loss varorna. Men NEJ! Inte nu heller…nu var det var något på deras dator som gjorde att de inte kunde lämna ut varorna.

Efter fem timmars väntande så taggade Kapten upp (vi hade under väntan fått kissa bakom huset och köpt banan i butiken intill för att inte svälta). Kapten höjde rösten och sa att i morgon ska vi segla vidare (nödlögn) och att han därför måste ha sina batterier – NU!

Vi möttes av nonchalans.

Kapten ringde upp UPS på nytt, vilken gång i ordningen hade vi tappat räkningen på. Vi ville förmå att tjejen på UPS skulle prata med deras egen underleverantör, den ointresserade mannen som stod framför oss. UPS-tjejen gick med på det. Men döm om förvåning när Kapten håller fram luren och ber killen prata direkt med UPS – ja då vill han inte ta luren. Utan nonchalant så låtsas han vara upptagen med något, typ som en treåring gör. Kapten röt till och skickade onda ögat och då först tog killen bakom disken luren.

På grekiska växlades det sen tre korta meningar mellan UPS och underleverantören och samtalet avslutades plötsligt. Sen slängdes våra paket fram på disken under stor irritation och vi fick med oss dem utanför dörren. Vi hade betalt för transport ner till hamnen men firman verkade bara äga en MC och nu var de sura. Vi var bara glada att ha kommit åt vårt gods (men lagom trötta). Det blev en taxi ner till hamnen med paketen, Styrman Pimpsten och hennes cykel. Kapten fick komma trampandes efter. Taxichauffören var trevlig och det var gott att träffa någon som var glad och hjälpsam.

Vi säger bara: ALDRIG MER privatimport från Kina till Grekland. Det hade varit lättare att åka till månen. UPS som vi tidigare haft goda erfarenheter av, är vi gruvligt besvikna på. Varför lyssnar de inte till punkt när man ringer, utan avbryter mitt i. De hinner inte ens höra frågan. Två gånger har de slängt på luren och då har vi inte alls varit otrevliga men förvisso varit påstridiga med att få något annat svar än det sedvanliga ”du får vänta till i morgon”. Och den lokala budfirman förstår vi oss inte på. Ville de blåsa oss på pengar? Kunde de inte tänka utanför boxen då det saknades uppgift om att vi betalat tullavgiften? Eller ville de förhala det hela för att de inte hade någon bil som kunde köra ner varorna till hamnen?

Det är precis som att en del greker inte riktigt sjunger ut när något börjar krångla. Utan man vrider undvikande på sig och gör ingenting för att lösa problemet. Som att det kanske löser sig av sig självt om man sticker huvudet i sanden för en stund…(eller paketen går i retur)…hmm…

Så summa summarum. Grekerna är bra på mycket, filosofi och god mat till exempel. Men skicka paket verkar inte vara deras starka sida.

Skepp o Hoj!