Kapellmakarsonen…

(…måste redogöra för vem hans pappa är hos myndigheterna…)

 Kapten är 52 år…lite överraskande så behövde han redovisa vem hans gamla far är! Här utanför hamnpolisens tunga dörr…
 
 
Naxos, Kykladerna, Grekland
 

Vår renovering av byssan fortgår och durken, det vill säga Styrman P´s golv i köket är ännu obefintligt. Durken är tillfälligt bortplockad för att väggarna målas och vi tillhör den sortens människor som skruvar bort lister, kontakter och kablar när vi ska måla. Slutresultatet blir alltid bättre i vårt tycke och skulle man till exempel vilja byta plats på en väggkontakt så är det ju smutt om inte förra väggens färg uppdagar sig då.

 

 Så här ser det ut när Styrman Pimpsten lagar mat nu…hon får balansera för att inte trilla ner på motorn…
 

Det blir nog bra när allt är klart. Men just nu är det mesta ombord en enda röra. För att på något sätt ändå ha ett drägligt liv ombord så målar vi väggarna i omgångar. Så vi kan leva och bo samtidigt och gärna laga god mat.

 

På tal om god mat så streamade vi häromdagen svensk tv och vi såg ett program med Anne Lundberg. Det handlade om matsvinnet där det visar sig att vi svenskar kastar en tredjedel av all den mat vi köper. I alla led kastas det i snitt trettio procent. Hos leverantören, hos grossisten, hos butiken och till sist hemma hos dig själv. Vansinnigt. Är det något vi kan vara stolta över på S/Y Wilma så är det att just ingenting i matväg kastas. Det är ett av våra envetna val, att planera så varenda liten matrest, grönsak och ostkant aldrig går till spillo. Vi ser det som sport. Ofta uppdagar sig nya spännande maträtter på våra tallrikar…ibland landar där något vi känner igen. Som häromdagen då vi hade fått några kokta potatisar över. Dagen därpå fick de ingå i potatisplättar med bacon och rårörda lingon till lunch. Gott? Nä menar ni…supergott…och det är busenkelt. Grunden bygger på pannkakssmet där man minskat något på mjölkmängden. Sen i med potatis och salta upp. Stek i smör. Det går inte åt så mycket smet, vi gjorde den på 1 ägg och det blev lagom till två personer. Vi hörde vid något tillfälle i somras någon kritisk röst som undrade om vår låga matkostnad verkligen stämde. Japp…det gör den. Väljer vi att inte gå på restaurang och Styrman får gå in i fullt fokus så kan vi äta gott, nyttigt och extremt billigt. Det är en av de ting hon är riktigt bra på. När byssan är klar och golvet tillbaka så kommer det att blötläggas gula ärtor och kokas ärtsoppa på. Har ni någon aning om hur billigt (och gott) det är med ärtsoppa som man kokat själv? Kostar nästan ingenting alls. Men man får respektera att alla inte är lika roade i köket som Styrman P men vi ska ju alla äta, så ett visst intresse borde de flesta ändå ha. Äta bör man annars dör man.

 

 Vem sjutton skulle tacka  nej till potatisplättar, bacon och råröda lingon…vi ser till att inte kasta mat…
 

Men det var inte potatisplättar och mat vi tänkt berätta om. Utan vi ville nämna lite kring grekisk byråkrati. Inför nästa seglingssäsong så kommer vi ha litiumbatterier ombord. Vi har insett att vår batteribank behöver vara stor, vilket den idag är men med blybatterier kan man inte plocka ur lika mycket kräm om man vill att de ska hålla över tid. Saken är att med kyl och frys och tv och datorer och dammsugare och elektriska handverktyg så plockar vi ut en hel del ampere ur båten. Vi gillar tanken på att vara självförsörjande och vi vill ha ett välfungerande liv där vi i princip ska kunna ankra året om. Så även mörka årstiden vill vi kunna klara oss på våra solpaneler och vindgenerator. Sen finns det mulna och vindstilla dagar på sommaren också. Då är det gott att ha en batteribank som verkligen är dimensionerad för den elförbrukning vi har ombord. Har vi nu omformare där vi kan använda 220 V så vill vi kunna använda det utan att behöva krångla allt för mycket med att starta motorn varje gång. Sen har vi märkt att när man bor ombord på heltid, ja då är batterier lite av en förbrukningsvara. Vi märker på de vi har att de inte är fullt så effektiva längre…inte dåligt men inte så toppen som de var när vi installerade dem första gången. Med litium så är livslängden längre.

 

 Fast vi är nomader så är vi inte så mycket bohemer…vi lever gärna enkelt men gillar att ha funktioner…här är ena nymålade väggen och Kapten håller på att sätta tillbaka elektroniken. Shipshape och ordning och reda!
 

MEN…så skulle vi köpa litiumbatterier. De är ju rätt så dyra så vi tänkte köpa från Kina. Kan ju inte vara så svårt för det gör ju folk mest hela tiden som det verkar. Saken är den, att när man köper något utifrån EU´s gränser så ska dessa tullas in och betalas för. Så nu har vi all den dokumentation på grekiska. Proceduren skiljer det sig sannolikt från Sverige för här behövde vi gå upp till polisen med våra dokument och få dem stämplade.

 

 Vi har slagit oss ner på ett café intill hamnpolisen och försöker fylla i deras krångliga blanketter…texten är mestadels på grekiska… Obs! Inte vår hund…den dök bara upp men fattade tycke för Kapten…
 

Vi tog hamnpolisen till hjälp. På dokumenten så behövde vi fylla i föräldrarnas namn också…jo det är sant, vi skojar inte. Kapten fick fylla i fullständiga namn på sin mamma och pappa, fast han är vuxen och 52 år gammal. Sen hos polisen så blev det tre stämplar, två underskrifter och ett slags frimärke – på varje sida. På ena stämpeln skulle även Kaptens pappas namn fyllas i. Så nu står det Felix, Felix, Felix, Felix…ja en jäkla massa Felix (Pappa Felix är en fullvuxen man över 80 år, Kapellmakare och boendes i Lysekil).

 

 Felix och Kerstie är Kaptens pappa och mamma…lite speciellt att man måste fylla i sina föräldrars namn och vi tänker att här i Grekland kanske det inte är lika givet att koppla människor till deras personnummer som hemma. Känns liiiite ålderdomligt…Kapten är helt enkelt kapellmakarsonen…då vet väl alla här vem Kapten är!
 
 

Det känns inte riktigt som tjugohundratalet och hos hamnpolisen så surrade det en omodern fläkt som förstärkte bilden av det omoderna, som en scen tagen ur en film från 70-talet. Glada blev vi för all den hjälp vi fått och när de faxat dokumenten åt oss tillsammans med en kopia på Kaptens pass till tullen i Athen, så gick vi därefter glada tillbaka till båten. Snart kom det ett mejl (jo ett modernt mejl, inte en brevduva) som förkunnade att dokumenten var ofullständiga och att de därför inte kan lämna ut vår leverans. GAAAH! Här gäller det att ha tålamod och vi har ju ingen aning om vad vi kan ha missat. Det är ju inte så lätt att veta då det står på grekiska…suck!

 

 En massa stämplar och frimärken intygar vem Kapten är, han har visat sitt pass också men för säkerhetsskull så har de skrivit in Felix på ena stämpeln…Fantastiskt!
 
 Vi försöker ta det hela med ro…vädret är ju på vår sida i vart fall med 20-22 grader på eftermiddagarna…
 

Men annars så skiner solen här och vi njuter av varma eftermiddagar i t-shirt med målarfärg på. Inte mycket att klaga på. Och gammal pappa finns ju också som kan gå i god för att hans son är hans son och vuxen dessutom… Inte illa. Långt i från alla har det så förspänt!

 

Skepp o Hoj!

6 reaktioner på ”Kapellmakarsonen…

  1. Mercadona-påsen är kvar från Spanien ser jag. Det är bra att ni sköter om er och båten. Själva är en omformare det enda vi saknar. Vi har 250 watt solceller och dubbla batteribankar men behöver ändå söka 240 V när Skepparn behöver jobba, och det är ju mest vare dag. Så nästa utvecklingsprojekt är att sätta in en omformare och få 240 V från solen. Ha det gott från Skepparn och M.

    Gilla

    • En omformare är alltid bra att ha 😃 . Ja att leva och bo på sitt flyttbara hem kräver lite mer tekniska lösningar om man inte bara vill spela Finns i sjön i ljuset från månskenet o värmeljuset. Det funkar om det är för kortare semester men inte om det är ens hem. Vi gillar att sakta utveckla båten. Den kommer bli en perfekt bostad där vi inte kommer att sakna något 👍😃😎

      Gilla

  2. Hej Tjoppar 😉…. hoppas ni får ordning på golv o el och mår alldeles förträffligt bra 🤗 Här e det nu mörkt som natten 😳 och kylan kryper närmre…. blir nog ett bad så jag får upp värmen 👍🏻
    Ved ska in och även lastas av och staplas för kommande säsong … ett jobb som värmer flera gånger 😊😉
    Saknar er och önskar mig en tur till Naxos…. får göra önskelista 😉
    😘🤗 på er 💃💃💃💃

    Gilla

    • Hej varvsnissar och hej hopp i badtunnan. Ja Naxos gör du rätt i att längta till. Så länge får väl andra platser, badtunnan, gubbens whisky och Kanarieöarna ersätta. Vi har det bra. Funderar på att åka hem en sväng och undrar om våra sängar står kvar och om badvattnet håller rätt temperatur? Lite mer ödmjukt så undrar vi om ni kan tänkas inhysa oss när vi är i Lysekil? När…inte helt klart men jag skickar ett PM när jag vet. Kramar i massor.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s