Axplock från hamnen…

(…litet spretigt inlägg om vilt festande och oinbjudna katter)

 Vackra Naxos, vi njuter av våra kvällspromenader här på ön…
 
 
Naxos, Kykladerna, Grekland

 

Det är galet vad tiden går fort…vi har varit här i närmare en månad och dagarna bara rusar förbi.

 

Här följer litet axplock kring vad som händer på Naxos, i hamnen och ombord på Wilma…

 

Lådan på däck med det spruckna locket är nu plastat och målat. Locket har vi skruvat tillbaka på nytt. Nu tål locket att man andas på det, tittar på det och att man tänker på det. Man kan även sitta och stå på locket utan risk för att falla igenom. Men vård av själva lådan (nedan locket) får vi ta senare någon gång…

 

 Nu håller locket…men resten av lådan får vi vårda senare…annat kommer före…
 

Vi håller på att dra nya sladdar till solpanelerna vi flyttade på häromsistens. Styrman Pimpsten fick krypa in i det aktre helveteshålet. Ja vi kallar vårt förliga och akterliga stuvutrymme för helveteshål. När Kapten försöker krypa in så tenderar han att fastna där för all framtid (kan ju i och för sig vara skönt att ha honom ur vägen). En gång bröt han några revben mot en luckans kant när han skulle måla i hålet. Helveteshålet bjuder till många svordomar och mycket förtret. Men däri rymmer det även ack så viktiga saker och funktioner och man vill ju inte inte gärna ha dessa i sängkammar´n precis. Då kan det vara bra med ett helveteshål. Styrman P som är liten och nätt som en ballerina (men totalt utan balettkunskaper) fick hoppa in och sköta jobbet med att dra kablar. Kablarna ska sedan vidare bort till vår elcentral för att kopplas in i den nya MPPT-regulatorn. Men det blir en annan dag.

 

 Ett spöke i helveteshålet…
 
 

Vi har börjat måla i byssan/styrhytten. Vi köpte färg i en grekisk färgaffär och kvinnan bakom kassadisken föll pladask för Styrman P´s flätor. Likt pippi hängde två långa blonda flätor ner från knopp till midja och det är sannerligen ingen vanlig grekisk syn. Färgflickans engelska var dock urusel så hon fick be sin man om hjälp. Eller om det är hennes chef, vi har inte frågat om de ligger med varandra (fast det ena utesluter ju inte det andra).

 

 På vägen till färgaffären så fann vi denna söta vespa…det prunkar i baken skulle man kunna säga…
 
 

I vart fall, när vi kom hem med färgen så gick Kapten ner på knä och rygg (lite vad stunden krävde) för att skruva bort paneler och sladdar innan slipning, spackling och målning kunde ta vid. Den nya färgen är vit. Den förra var svagt vaniljfärgad. Wow! Ombyte förnöjer. Bara en liten del av byssan/styrhytten har så här långt blivit målad. Vi tar liten bit i taget för vi lever och bor samtidigt ombord och vi vill inte behöva ta in på hotell medan vi renoverar.

 

 Ryggläge för Kapten…
 

Ena kvällen stod Styrman P och stekte kyckling. Det doftade väldigt gott tyckte Kapten. Det tyckte även den katt som stryker runt i området. Han satte sig bredvid landgången och väntade på en inbjudan. Men det kom ingen så han fick lomma iväg till någon annan restaurang (läs: båt).

 

 En väntande gäst…det doftade visst gott från byssan och kisse väntade tålmodigt i tio minuter innan den gav upp…
 

Vi har börjat gå långa promenader. På dagen så har vi som regel ärenden så vi hojar dit vi ska, till färgaffären, båttillbehörsaffären, elaffären eller mataffären. På kvällen däremot så promenerar vi hand i hand genom, bortom och runt Naxos stad. Kvällarna har varit fantastiskt ljumma och sköna och vi har fått motion och blivit av med lite latmask. På Naxos (och säkerligen på andra ställen i Grekland) så är det sedvanligt att måla fönsterluckorna himmelsblå. Det blir så vackert mot den vita husfasaden och klarblå skyn. Fräscht som någon skulle ha sagt.

 

 Typiskt Naxoshus…vitputsade väggar med blå fönsterluckor…
 

I morse stack en katamaran till vår stora lycka. Hittills har alla andra båtägare varit hänsynsfulla och avslutat sina festkvällar i sittbrunnen i mänsklig tid. Men på denna katamaran som inhyste ett tiotal partysugna tyskar i trettioårs åldern så har det varit tjo och tjim till på morgontimmarna. Vi har inte så ont av att folk har skoj…men när festen slutar med olustig stämning och de högljutt låter som om Adolf Hitler håller tal och festen slutar med att någon kräks över relingen. Ja då är det inte så romantiskt längre. Nu har de äntligen lämnat Naxos och vi önskar dem inte välkomna tillbaka. (Bye buy och Auf Wiedersehen).

 

 Fyllbutlarna ombord på katamaranten stack iväg i gryningen…de var sannolikt bakfulla…
 

Vi hade tänkt att skriva lite om grekisk mytologi. Lite om alla gudar och så. Men vi vet inte, det verkar jäkligt rörigt. Alla låg med alla, de bedrog varandra och de festade hej vilt. Svartsjuka och mord hörde till vardagen. Men något kan vi nämna.

 

På Kreta föddes den högste guden Zeus. Men han växte upp här på Naxos. Människorna på Naxos avgudade honom så de byggde ett tempel till hans ära på det högsta berget Zas/Zeus (det berget som Jackie bor nedanför). Zeus hustru Ariadne blev gravid men dog innan hon hann föda. Zeus skar då ut fostret och sydde in det i sitt eget lår (hur galet låter inte det). Barnet som föddes var vinguden Dionysos. Där i är förklaringen till att Naxos är frodigt grönskade och har så gott vin.

 

 Zeus schyssta lår, en gång sydde han in ett foster i det…blä!! (bilden är tvärstulen från internet)
 

Zeus fick många barn (ja vi pratar här om jättemånga barn, det var fruar och älskarinnor i mängder). En gång lockade han till sig drottningen Leda genom att förvandla sig till en vacker svan. Han förförde henne och hon födde därefter prinsessan Helena. Denna prinsessa lär har varit bedårande vacker, därav kommer uttrycket Sköna Helena. (Lite roligt vetande då Styrman P också klingar till det namnet när hon inte använder sitt alias).

 

 Helena tillsammans med prinsen Paris. Afrodite erbjöd Paris i ett bråk om ett gyllene äpple den vackraste kvinnan i världen, Helena. Detta blev startskottet på det Trojanska kriget. Bild lånad från Wikipedia, länk kommer HÄR.
 

Kort tillbaka till Dionysos, vinguden som föddes ur låret på pappa Zeus. Dionysos omgavs sig med en massa löst folk, följeslagare som var besatta kvinnor och de var omåttliga vindrickare. De ägnade sig åt dans, sång och orgier. De fanns ingen hejd på festandet. Ja lite som grannarna på katamaranen som lämnade hamnen i morse. Men något gott som Dionysos gjorde var att han gav vinstocken till människorna. Det är därför vi idag kan odla vindruvor och trampa vin så vi svenskar får något att skölja ner fredags-tacosen med.

 

 Kring vinguden Dionysos så var det ett flitigt festande…mot slutet av dessa så övergick de inte sällan i  orgier med sexuella utsvävningar -allt under påverkan av kopiösa mängder vin. Bild är lånad från världshistoria.se och länk kommer HÄR.
 

Ja det var lite om det grekiska mytologin. Den är gigantisk rörig, så vi tror vi alla är nöjda med dagens lektion. Här ska vi nu plocka fram färgburken igen och se om vi kan kladda lite mer på väggarna i byssan. 

 

Skepp o Hoj!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s