Fiskardo, Kefalonia, Grekland

 

Med vindar som inte alls skulle leda oss österut så valde vi att under ett par dagar segla runt den vackra grekiska ön Kefalonia. Fantastiska fåglar, sköldpaddor, maneter och delfiner har gjort oss sällskap i de klaraste vatten.

 

 

Första natten ankrade vi upp helt ensamma i en vik som klingar till namnet Petani. Genast när vi hade droppat ankaret så hoppade vi i nakna och fria och njöt av eftermiddagens sista strålar.

 

 

Senare avnjöt vi en god middag i sittbrunnen allt medan månen gjorde entré och solen sorti. Detta är nog en av de mest magiska platser vi varit på och vi knyter den till våra hjärtan som ett fint minne för livet. Stillheten och naturen utan andra människor i närheten. Varken telefon eller internet kunde nå oss, denna sidan av ön visade sig vara så gott som obebodd. Så fort solen gått ner så kände vi oss plötsligt trötta och vi gick och la oss tidigt, uret visade inte mer än halv nio och vi somnade bums.

 

Vår vik var inte sämre att vakna till, där morgonens första strålar letade sig in som solkatter i sovhyttstaket. Att långsamt få vakna upp och dröja sig kvar i fantasins och drömmarnas värld är en ren skär lyx, något som vi vuxna sällan tillåter oss göra. Men snart tog vakenheten över och med en kopp te urdrucken så lättade vi ankare och seglade norrut.

 

Vattnet låg spegelblankt den första timmen men därefter kunde vi börja segla. Som vi njöt. När vi kom till byn Fiskardo så fann vi en liten smal vik intill denna. Med ankaret ner i plumset i mitten av viken så backade Styrman Pimpsten den tunga och motvilliga Wilma, hon gillar ju inte riktigt att manövreras bakåt, tills vi nått tillräckligt nära land. Då hoppade Kapten i vattnet och simmade i land med en tamp och fäste den runt ett träd. Här ligger vi nu nerbäddade och njuter av mörkret och stillheten.

 

Vi kan säga en sak och det är att Grekland levererar. Så här långt så har vi blivit glatt överraskade av något nytt varje dag. Och i morgon väntar nya äventyr…som vi längtar!

 

Skepp o Hoj!