(… med svenskintresse…)

Det är mycket smärta och hjärta i filmen, dramatik med vulkanutbrott (jo det blev ett riktigt vulkanutbrott på ön när de höll på att spela in filmen) och faktiskt en helt underbar filmsekvens där byns män fiskar tonfisk. Den realistiska filmscenen av tonfisket är idag berömd och en viktig dokumentation för framtiden. Att Kapten ombord på Wilma inte fångar nämnvärt mycket fisk beror inte på hans okunskap eller ointresse (även om man lätt kan tro det). För när man ser scenen där stora tonfiskar hoppar i stim så det skvätter under vattenytan, ja då förstår man att haven på den tiden var fantastiskt rika på fisk. Tonfiskar som är mans-stora och som måste vägt uppåt hundra kilo styck.

Annars är väl filmen som man kan tänka sig när den är från 1950 och svartvit. Dåtidens filmteknik låg milsvida från dagens och filmen kan uppfattas som dåligt bearbetad. Det är lätt att man tappar intresset och istället går ut i köket och sätter på en kopp kaffe. Men vi fann den nog rätt så intressant ändå.

Just denna film har något över sig som andra saknar och det är definitivt inte det som sker på duken, utan det som utspelar sig bakom. Ett hett kärleksdrama med hämnd och svartsjuka. Minst lika het som vulkanen själv.

Vid den här tiden var Ingrid Bergman redan mycket stor, framför allt i USA. Hon var erkänt duktig och hon var vacker och allting var så till synes perfekt. Hon var gift och hade barn och var framgångsrik. Men så såg hon en film av Roberto Rossellini och Ingrid blev betagen och beslutade sig att skriva ett brev till regissören. Ingrid berättade att hon var en känd skådespelerska och gärna ville jobba för honom, att hon pratade mycket bra engelska, var hyggligt duktig på tyska och franska men kunde bara ett ord på italienska, ”Ti amo” (jag älskar dig). Roberto föll för det charmiga brevet.

Detta ledde till att Ingrid fick huvudrollen i regissörens nästa film, Stromboli. Roberto var vid tidpunkten gift med Anna Magnini, en annan stor italiensk filmstjärna. Anna blev rasande dels för att hon från början var tilltänkt för rollen, nu blev den plötsligt tilldelad den unga svenska filmstjärnan. I sin svartsjuka lyckades Anna övertyga en annan italiensk regissör om att göra en annan film och då med henne i huvudrollen. Filmen hette Vulcano och den spelades in under samma sommar, på en av grannöarna till Stromboli. Hur sjukt är inte det?  Det gjordes alltså en till film av samma karaktär under sommaren 1949. Även den ett vulkan- och kärleksdrama i stil med Stromboli. De båda filmerna hade premiär samma vecka i Rom. Vem som stal filmidén från vem har det tvistats om. Men helt klart var att det pågick ett krig, ett hett svartsjukedrama med hämnd och rivalitet som ingredienser.

Det slutade inte bättre än att Ingrid och Roberto blev kära i varandra och innan sommaren var över så var Ingrid gravid. I USA blev det en stor medieskandal och ingen ville längre ge Ingrid några filmroller. Ärendet var till och med uppe på senatornivå med krav om total bannlysning av alla filmer Ingrid Bergman medverkat i. Nu skedde detta aldrig men det skulle dröja sju år innan amerikanarna förlät Ingrid för otrohetsaffären med Roberto Rossellini. Ingrid skilde sig från sin tidigare man, Petter Lindström och hon flyttade med Roberto till Rom. De gifte sig men äktenskapet varade inte i så många år.

Det finns ytterligare en film förutom Stromboli och Vulcano, en dokumentär som handlar om detta svartsjukedrama och den heter ”The war of the Vulcanoes” och den hade premiär 2012.

Huset som Ingrid och Roberto bodde i under sommaren 1949 ligger inte långt från torget. De är ett litet gulligt rödmålat hus med vita detaljer. På väggen höger om dörren sitter en marmorskylt där man kan läsa att det var här de bodde. Ingrid var mycket omtyckt av lokalbefolkningen och baren på torget har döpts efter henne.

Vi tackar Stromboli för dessa dagar. Vi har tagit platsen till våra hjärtan trots att den till mångt och mycket lever av turism (vi brukar inte imponeras av turisthak men Stromboli har förblivit genuint och äkta). Vi har under vår vistelse här inte heller skrämts av att vulkanen tillhör en av världens mest aktiva, med ett mindre utbrott var 20 minut (man ser en rökpelare stiga från kratern likt en gammal man puffar på sin pipa). Var 5-10 år sker ett större utbrott med lavaflöden på utsidan av vulkanen. Här har vi ätit den godaste pizzan någonsin. Här har vi ätit galet god glass, även den hamnar som nummer nummer ett. 

Stromboli är värd en omväg. Nästa gång vi kommer hit kanske vi tar en guidad tur upp till kratern. Men det hinner vi inte nu för i morgon kastar vi loss och tar en tvådagars segling till Sicilien.

Vi hör av oss igen när vi kommer till Maffia-landet. Då får man se upp så man inte vaknar med ett hästhuvud i sängen…

Här kommer fler bilder från vår vistelse på Stromboli. Håll tillgodo;

Stranden är full av små fiskebåtar…Stromboli saknar hamn och det finns bara en kaj för av- och påstigning…

 

Mellan husen så skymtar man toppen vulkanen…

 

Vi gick in i kyrkan som ligger intill, ljus och fin och smakfullt dekorerad…

 

Vi passade på att äta en sista pizza i Italien innan vi seglar vidare…vi föll pladask, godare pizza finns inte på jorden. Åk hit! (vi slank in på restaurangen som ligger precis nedanför mataffären) Här är Kaptens ”Fyra ostar”…

Wilma och Vaare i ankarviken…

 

Dagligen kommer turister som lämnas av på kajen. Många väljer att ta en guidad tur upp till toppen av vulkanen för att se brinnande lava i kratern…andra vill ta till sig god mat och kultur. Oavsett, Stromboli har något för alla…

 

 

Alla gator är smala och kantas av murar och grönska…

 

Vi köpte glass och vi föll pladask! Den godaste glassen vi någonsin ätit finns här. De tillverkar glassen i rummet bakom butiken. Glassen ligger i rostfria kylda kärl där du inte som brukligt ser hur glassen ser ut. Enormt smakfullt och stilrent och hygieniskt. Inget kladd. Kön ringlade sig ut på gatan (glassbutiken ligger också precis nedanför mataffären – mitt emot restaurangen med världens godaste pizza).

 

Styrman Pimpstens glassval…GAAAH! Vi hamnade i glassriket (mycket roligare än glasriket i Småland)

Smala gränder…vi njuter av ett spännande Stromboli…

 

En vacker grind…

 

En restaurang som är döpt efter Ingrid Bergman…

 

Här bodde Ingrid Bergman och Roberto Rossellini…det uppstod kärlek och deras otrohetsaffär skapade rubriker världen över…

 

Men här på ön så sägs det att sommaren 1949 var magisk, med ett helt filmteam här och en världsberömd skådespelerska. Det gick hett till, såväl i vulkanen som mellan regissören och Ingrid. Hon är och var mycket omtyckt här på ön!

 

Stromboli seglar upp som ett av våra favoritplatser så här långt, vi kommer aldrig att glömma dessa dagar. Ett minne för livet (men man gör nog gott i att inte stanna för länge för ön är liten och snart gjord)

 

Skepp o Hoj!