(…ja det visste vi nog men priset slår vår väns vågade tilltag…)

 

 

 

Nu när månaden så gott som gått till ända, så började vi summera månaden vi valt kalla Billiga Maj. Temat ”leva billigt” är ett hett samtalsämne oss båtvänner emellan. Man delar med sig av tips som bidrar till att hålla kostnaderna nere. Vännerna vi seglar med nu är också budgetseglare. Det vill säga att de är i åldern att de absolut borde vara hemma och löneslava. Men av olika anledningar lyckats och valt att kasta sig loss för att försöka leva på vatten och bröd och frihet. 

 

Det här med att summera billiga maj månad gick inget bra. En effekt av att leva detta kringflackande nomadliv är att man blir rysligt dålig på lågstadiets viktiga lärdomar om tid och rum. Man tappar totalt det här med timmar, veckodagar, månader och år. Mjaaa…vi vet att det är år 2018 faktiskt. Men när maj månad skulle summeras så såg vi att någon har petat in 31 dagar i maj helt plötsligt. Sannolikt så har det alltid varit trettioen dagar i maj. Men i vår värld så har den någonstans längs med vägen försvunnit. Nu gjordes summeringen av våra kostnader den 30 maj. Så därför har vi bestämt att de kostnader vi drar på oss den 31 maj läggs på juni månad istället. Så lätt man kan lösa saker.

 

Det här med att hålla reda på veckodagar, ja det är ju superknepigt numera. Vi brukar försöka hålla koll på när helgerna inträffar. Dels för att veta när vi ska klä oss i en ”äntligen fredagskänsla” samt att vi emellanåt vill garantera oss en ankarplats där det i vissa vikar blir fullt under helgerna. Då är det bäst att segla dit redan tidigt under fredagen. Men allt som oftast så tappar vi veckodagarna…

 

 

 

Så maj månad. Blev den billig då?

 

Jo så här låga driftskostnader har vi inte haft i livet sedan vi levde ett tonårsliv var tonåringar. 

 

 

Hamnhyror                (totalt 6 nätter)                       62 euro

Legat på svaj/seglat (totalt 24 nätter)                       0 euro

Diesel                                                                      35 euro

Mat (inkl toapapper och sånt)                                153 euro

Öl/Vin (köpt i affärn)                                                 30 euro

Café/Restaurang                                                       3 euro

 

 

 

Ja ni ser ju. Men så ska ni också veta att när det inte ens finns någon affär i närheten där du ligger i din ankarvik så får man börja leta djupt i sina matlager. Det trevliga är att man verkligen får snurr på maten. Fast ibland blir det lite roliga kombinationer, men vad gör väl det. Och ingenting kastas eller slängs. Minsta matrest åker ner i nästa kastrull. Så knappa tre tusen kronor har det totalt gått ut från kontot i maj. Vi klappar oss på axeln, för nog har vi levt gott. Vi kommer därför fortsätta med SNÅLA JUNI.

 

Annat man gör för att hushålla med resurser (för att både slippa öppna plånbok och behöva förflytta sig för att finna en mataffär) är att vi numera blivit hejare på att diska i ägg- och potatisvattnet. Fy skam för att hälla bort det fina uppkokta vattnet. Nu gillar vi förvisso att leta vatten för att fylla Wilmas tankar. Men vi hushåller verkligen stenhårt för att lagret ska räcka länge. I skrivande stund har vi halv tank kvar ombord och vi fyllde på vårt vattenlager för 11 dagar sedan. Då ska man veta att Wilmas tankstorlek inte är något att hurra för, den rymmer inte alls så mycket (kan återkomma när vi kollat). Så man kan göra massor för att spara vatten, inte minst så har man hela havet att kunna diska i. 

 

Vi går sällan på café och restaurant. Men när vi så gör, så är vi alltid noga med att knycka med oss vår servett. Ofta förblir den oanvänd (eller så är man fräck och båda delar på den ena…men man får sköta det snyggt…). Så sakta så bär man med sig ett servett- och hushållspapperslager hem. Häromdagen när Pimpsten hade sugit upp lite vatten med en bit hushållspapper så var pappret ännu så rent och fint. Men blött. Och då hängde hon upp pappret på tork. Som hon sedan använde till att torka ur diskhon med. HÄPP!

 

Ja ni skrattar kanske därhemma i stugorna. Men glöm då inte att det kräver något i gengälld för att bara lyckas spendera knappa 3000 kronor för två personer på en månad. Det kräver att man förlitar sig på sitt ankare även när det blåser 15-20 meter per sekund. Att man varje gång man ska ta sig i land ska trassla, bära och kånka och släpa i och ur lilljollen. Att man verkligen hushåller och inte kastar något! Inte ens en brödsmula… Men gillar man detta så är det ju oftast ett paradis. Bara en sådan sak att slippa äga en bil. Gaaah! Så skönt. 

 

Men rekordet står nog inte i att spara ett begagnat ark hushållspapper. Utan rekordet innehar vår vän Susan. Häromdagen berättade hon vad hon emellanåt gör. Hon saknar såväl kyl som frys ombord. Men hon äger några frysklampar dock. Men det är ju svårt att frysa dessa utan frys. Så hon brukar ta med sig klamparna till mataffären. Och så när hon ska påbörja sin handlingsrunda så går hon till frysdisken och gömmer sina klampar under någon fryst capricciosa eller påse frysta ärtor. -Ja ha, så smart! Svarade vi vänner glatt när Susan berättade. Och vi alla antog att hon sedan plockade med sig sina klampar när inhandlingen var klar. NÄÄÄ! HON LÄMNAR DEM KVAR ÖVER NATTEN!!! Jo det är sant. Sen går hon tillbaka till mataffären dagen efter och hämtar sina fryst klampar. Ibland handlar hon inget den dagen utan passerar kassan i god fart med ett leende och hej på läpparna. Och med sina välfrusna klampar så hon kan hålla sin mat kyld ombord. GENIALISKT! När vi hörde om detta så la vi oss dubbelvikta ner på backen och skrattade. 

 

I övrigt vad som hänt i vår ankarvik. 

 

Sedan en tid tillbaka så avvek S/Y Bonduca (propellertappar-mannen). Han har seglat vidare och vi hoppas kunna ses framöver. Vi saknar honom. Men i gengälld så har kompisen på S/Y Vesper dykt upp. En norsk gutt som ensamseglar och som vi träffade i Melilla (i den spanska enklaven i Afrika) när vi var där. Han hann inte mer än droppa sitt ankare så blev han inbjuden till BBQ på stranden med alla våra vänner. Så nu är vi åter fem båtar. 

 

Ja ni hör ju, ett hårt liv. Men någon ska ju leva det också…