Det hör till god kutym att hissa en gästflagga när man kommer till ett nytt land med sin båt. I vissa länder kan de till och med ta lite illa vid sig om man underlåtit sig denna sjöregel. Gästflaggan ska hissas och placeras under styrbords spridare.

Det går som regel att finna gästflaggor att köpa i båttillbehörsaffärer. Priset brukar landa på 10-15 euro per styck. Men ibland finns inte just den flaggan du söker…eller som nu…här finns ingen båttillbehörsaffär över huvud taget.

Vi lågbudgetseglare på Wilma har enkelt löst detta angenäma bekymmer med att vi tillverkar gästflaggorna själva. En bit lakanstyg, billigt inköpt på svenska IKEA och textilfärg från Panduro Hobby. Lakanstyget är så tunt så din flagga får sin baksida färgad på en och samma gång som du stryker färg på ovansidan (vi använder baksidan av bordstabletter som skydd, de med jultomtar på…). Lite färgbättringar brukar behöva göras på baksidan av flaggan, på sömmar där tyget är tjockt. Därefter ska flaggan torkas. Sen ska den strykas med ett strykjärn på baksidan, för att färgen ska sitta rejält samt tåla tvätt. Men HÄPP…Styrman Pimpsten har funnit ut att hon inte behöver rota fram strykjärnet varje gång det vankas flaggtillverkning ombord. Det räcker med att hänga ut flaggorna en solig dag och så gör solen jobbet. Sen kan det regna hur mycket som helst på flaggorna. Färgen sitter som ett förrymt tuggummi i ett barnahår.

Här i vår ankarvik så växer vår båtfamilj. Sex segelbåtar är nu upptagna i gemenskapen. Vi ligger alla och väntar på den sydvästliga vind som är utlovad till på måndag. Den som ska fylla allas våra segel och föra oss till Formentera och Ibiza. Det ska bli mycket trevligt och spännande när vi alla kastar oss loss och iväg samtidigt för att segla samma sträcka. Som en regatta…där vår sistaplats endast möjligtvis kommer att hotas av Susan. Hennes lilla båt är så liten och söt. Något större än de laktrits- och hallonbåtar man finner i godishyllan. Men inte mycket större…

Styrman Pimpsten tog fram symaskinen. Av det vita lakanstyget så syr hon först vita neutrala flaggor. Pimpsten passade på att bjuda in Susan. Susan är en soloseglande tjej utan symaskin under huvudkudden. Hon ville väldigt gärna komma och ha en pysseldag ombord på Wilma. Hon stod såväl utan flaggor som sällskap, så vi slog två flugor på smällen.

Vi laddade med varsin stor kopp te och gick till verket. Italien, Grekland, Tunisien, Malta… Skaparglädjen gick inte att ta miste på…

Stolta över våra flaggor hängde vi därefter upp dem på tork. Jo…ja…kanske såg det ut som två tolvåringar hade varit i farten. Men de var ju tillverkade av glädje och av kärlek. Till en mycket ringa kostnad. Och det gillar Billiga Maj och plånboken.

Annat som händer i vår vik. I morgon ska vi hissa upp Susan i masten. Hon har problem med sitt försegel. Hon får inte ner det helt enkelt, något har låst sig i masttoppen. Vi ska även göra en liten utflykt då vi alla är inbjudna att mönstra på en vacker holländsk båt och segla tillsammans (senaste tillskottet i vår ankarviksfamilj). Vi ska göra ett strandhugg så vi alla kommer åt en mataffär. Det behövs köpas lite färska grönsaker och frukt innan det bär av till Balearerna (roligare och miljövänligare att en båt tar oss alla till affären, istället för att sex båtar gör samma sträcka…). Igår kväll så la vi gemensamt upp lite planer ombord på propellertappar-båten, över en fantastiskt god pasta. Ja fattas bara annat när den är kokt av en italienare.

Skratt och gemenskap råder i vår lilla ankarvik. Och inte behöver man ens laga mat varje dag, då vi går runt hos varandra om kvällarna och turas om att tömma varandras kylskåp på godsaker…

Som ni hör, det går ingen nöd på oss…

 Styrman Pimpsten svalkar sig med ett bad…här mår vi gott!

Skepp och Hoj