(…är funnen…och vi fattar ingenting…)
In the middle of nowhere fann vi denna hamn…
Al Hoceima, Portugal
Med ett par klämdagar över innan vi kastar loss så tänkte vi göra en utflykt. Det finns ett naturreservat strax väster om Al Hoceima. Vi packade fikakorg med kaffetermos och lunch. Och så vinkade vi till oss en taxi.
Här i Marocko så finns det taxibilar som bara kör inne i stan, Petite Taxi. Och så stora taxibilar som har ett yttre upptagningsområde. Vi frågade killen i första taxibilen om han kunde köra oss till naturreservatet. Nja…mja…nej…jo. Problemet var att han inte får köra utanför stan. Men så är de ju väldigt hjälpsamma här. Så taxikillen löste det genom att skjutsa oss till utkanten av staden och på vägen dit så ringde han en kollega, som mötte upp oss. Så fick vi byta taxi och bli skjutsade resten av biten. Enkelt och smidigt.
Naturreservatet är väldigt stort och det finns en entré någonstans mitt för det. Men det skulle ta någon timme att köra dit. Så vi nöjde oss med att ta oss in i ena kanten av området. Och det gav oss en bilfärd från Al Hoceimas stadsgräns på en kvart si så där.
Vi tog oss till naturreservatet, till Plage Thara Youssef…
När vi bad chauffören, som hette Yousef att stanna vid den öde stranden Plage Thara så såg han lite fundersam ut. Vad ska ni göra här på den öde stranden, det finns inget så här års, ville han veta. Jo vi berättade att vi skulle promenera och titta på naturen. Då platsen var rätt så ödelagd på aktivitet så gav han oss sitt mobilnummer, så vi kunde ringa honom när vi ville åka tillbaka. Så vi skulle slippa promenera hela vägen tillbaka.
Vi vinkade hejdå till Yousef och vi gick ner på stranden. Sanden var svart i sin färg, vulkaniskt månne. Och runt bakom stranden så reste sig sluttningar av berg och lera i dess mest fantastiska färger. Vi njöt av havets eviga brus från vågorna som sköljde in och vi studerade de annorlunda stenarna och snäckorna. När sandkornen börjat leta sig in i skorna så gick vi upp på vägen igen och följde den. Vi kom förbi en restaurang, till synes öppen, men helt utan besökare. Bakom restaurangen stod några bungalows i branten. Jo här är det kanske liv och rörelse under de hetaste sommarmånaderna.
Ensamma på stranden…
Grå-svart sand…helt annorlunda mot vad vi tidigare mött…
Havets brus och småsten och snäckor i alla dess färger och former…
Kapten söker närkontakt…
Efter restaurangen så fortsatte vi följa vägen, som nu verkade helt nyanlagd. Och uppe på krönet så fann vi en för oss helt okänd liten hamn. Nu blev vi nyfikna och vi gick dit. Den såg helt nybyggd ut. Men den finns inte med på våra sjökort, det var vi säkra på. Hamnen verkade övergiven och nu övertagen av några lokala fiskare. En liten fiske-eka la ut nät precis i hamninloppet. Några män stod på en brygga och rensade nät. I övrigt så verkade platsen bebos av herrelösa katter. Byggnaderna var igenbommade och på kajen hade någon uppenbarligen flyttat in, i ett enkelt tält. Hamnpiren och flytbryggorna såg helt nya ut och måste ha kostat en halv förmögenhet att bygga. Vi undrade stilla vad tanken hade varit från början. Det måste ha funnits en plan, där det sannolikt inte var denna ödeläggelse som stod som vision för projektet. Vi hittade ingen att fråga. De få män som vi såg, verkade lite blyga inför vår uppenbarelse. Vi promenerade vidare.
En nyanlagd hamn…men så gott som öde…vägen tog slut här…
Vackert anlagd med planterade träd…och en av alla dess katter kom visst med på bild…
Låst och igenbommat överallt…
Överallt såg vi katter…måste ha varit minst ett femtiotal…
Någons hem…det sparstanska hemmet verkare inte övergivet…
Makalöst många färger i de leriga och steniga sluttningarna…
Några fiskegubbar la ut nät precis i det lilla hamninloppet…tydligen är det inte meningen att det ska kunna komma och gå båtar här…
..och så den ständigt sorgliga synen från människans nedskräpning. Ja ingen har ju slängt i skräp här i hamnen sannolikt, utan detta har spolats in ute från havet…
Fantastiskt fin och påkostad hamn, nya flytbryggor och en bra pirarm som skyddar. Hamnen är djup så Wilma hade kunnat komma in här…men man vill ju inte trassla in sig i fiskenät i hamninloppet…lokala småfiskare verkar tillsammans med katter ha tagit över stället…
Vi gick till den bortre änden av den stora viken och där fann vi oss en liten oas att äta vår medhavda lunch. Vi förundrades över alla olika sorts stenar som havet format runda på strand. Vi är inga experter på bergarter, en denna plats verkade vara en samlingsplats, som en sort tuttifrutti eller sju sorters kakor. Fast för bergarter då. Vi lekte på stranden, kastade macka i havet. Eller ”skogaholmare” som Kapten valde att kalla de stora platta stenarna vi försökte få att studsa på vattenytan.
Vi följde vattnet en bit…någons hus stod på ända…
Vackra blommor…som solar…
Vi fann en liten stig…
…vi sökte en plats för vår picknick…
Här slår vi oss ner…
Mums…fika och mat smakar bäst utomhus…
En spännande plats…men vi blev trötta så vi drog oss tillbaka till platsen där vår taxikille släppt av oss…
Timmarna gick och därefter tog vi oss mätta, trötta och nöjda bort till vår samlingsplats. Vi ringde Yousef och en halvtimme senare dök han upp. Glad och hjälpsam i en bil som hade mer att önska. Bromsarna skrek varje gång han bromsade i nedförsbackarna längs med serpentinvägarna. Stötdämparna hade sett sina bättre dagar. Men säkert och tryggt kom vi hem till Wilma. Och kvällen blev ju tacksamt enkel då det stod en ungersk gulaschgryta och väntade på oss. Den som vi lagat dagen innan.
En spännande dag. En annorlunda plats. Och så den mystiska hamnen…den gäckar oss och vi vill veta mer. Kanske Nabil, vicechefen i hamnen, kan berätta mer. Varför alla dessa investererade miljoner om det är 50 herrelösa katter som ska ta över stället?
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 
Nice pics and text guys! 🙂
GillaGilla
Thank you Amigo =)
GillaGilla
Hej på er båda.
Kul att ni mår bra och hittat platser som kanske många missat.
Själv hitta jag o min kompis en LITEN hamn i DDR första året man öppna efter De Wende segla vi över o fick se mycket.
Sen segla vi dit i MÅNGA år efter öppningen och har upplevt utvecklingen.
Det har gått framåt där SÅ hamnar ni hittar där ni befinner er blir säkert färre o färre men dom är underbara.
NU har frugan o jag precis (4 tim) kommit hem från två underbara ve på Teneriffa efter att hon fyllat 60 år.
Vi har haft det underbart där nere.
För båda:
Tror inte jag missat något som inte ingår i hamn liv där nere vad det gäller hamnvård av båtar långseglare varv eller fiskare.
Jag snokar runt överallt pratar med alla o njuter precis som när vi möttes i Falkenberg på varvet då NI med tacksamhet bjöd in att titta på ert projekt SUNSHINE.
Har försökt följa er från Teneriffa men tyvärr så fungera inte tel,,,,, En NMT 450 röd som vi hade i båten är kanske inte ON LINE 2018?????????!!!!!:-)
Har nu skaffat ny telefon som är ett måste för att följa er hoppas den fungerar bättre.
OBS
Ni behöver inte ta in detta inlägg för alla era beundrare.
MEN skulle så va så får dom väl tråka igenom det o gilla läget,,,,,,, 🙂 Nu måste jag fortsätta att läsa alla era andra inlägg som jag missat PGA min NMT 450 röd (tror den hette så)
Kram
Kenneth (minicykeln)
GillaGilla