(…och ett fantastiskt möte med Al Hoceimas marknadsplats…)
Ruffigt och vackert på marknaden…
Al Hociema, Marocko
Vi har tagit det lugnt ombord på Wilma. Vårdat båt, plockat och fixat ombord. Putsat rostfritt och målat några skadade fläckar på däck efter ovädret i Gibraltar. Det slog oss hur mycket vackrare och i bättre skick Wilma är idag, från den dagen vi lämnade Sverige. Vi har ständigt utvecklat henne längs med vår resa. Vilket såklart glädjer oss. Men det gäller ju att ligga i…få ting blir helare och bättre av tidens tand om man inte underhåller och vårdar. Styrman Pimpsten passade även på att kurera sin mage…jo det skrivs sällan om det. Men en gammal krigsskada från tidigare bukoperationer ger magfunktionen mer att önska. Och nu passade vi på med lite medikamentbehandling när vi ligger skönt och tryggt i Al Hoceimas hamn.
När läget för Wilma och magen var lugnt så tog vi oss en tur upp till byn. Vi fann marknadsplatsen där stånden stod tätt intill varandra. Vi såg att även här håller staden på att fräscha upp. Stora balkar hade börjat resas för att, vad vi tror, ska ge marknadsplatsen ett tak över stånden. Idag är det korrigerat plåttak och tygsjok som skyddar varorna från stark sol och regn.
Ruffig plats, men vackert. Exotiskt. Det känns lite udda att man kan köpa sig en stor kyckling levande. Som de sen slaktar åt dig och du får den pinfärsk hem till grytan. I våra ögon låter det makabert. Men vi får ju inte tro att kycklingfilé i plastförpackning på ICA har varit något annat än en fågel det med. Fördelen här är att du faktiskt själv kan se hur din pippi ser ut. Att den ser frisk och fin ut. Dessutom så är detta sätt sannolikt mer humant utifrån djurens välmående. Det gick inte alls så många fåglar i varje bur, de hade mat och vatten och de såg ut att trivas. Kunden fick peka på vilken fågel han önskade köpa. Killen plockade då upp fågeln och vägde den. För att sen ta med sig pippin in i slaktrummet. En liten stund senare så får kunden sin fågel färdig för tillagning.
Låter kanske hemskt…men detta är sista bilden på denna fågeln som just blivit vägd. Kycklingen ska hamna i någons gryta till kvällen. Ett för oss annorlunda sätt, där vi själva går till ICA men vi faktiskt inte har en aning om hur djuret såg ut före slakt…
Vi promenerade länge runt på marknadsplatsen som visade sig vara gigantisk. I den bortre änden av marknaden så var stånden mer enkla med korrigerat plåttak, tygskynken och presenningar som skydd för sol och regn.
Kapten har köpt oliver, ett halvt kilo för några få kronor…
Det var inte så mycket människor i farten vid den tiden vi var där…och inte en enda säljare tjatade på oss att handla. Tvärt om, de hälsade och ibland frågade de hur vi mådde och hälsade oss välkomna till deras land..
Mestadels så såldes frukt och grönsaker och annan mat…men det fanns även stånd med andra ting. Kläder, tyger, keramik, elektronik…ja allt möjligt…
Vi passade på att köpa upp oss på lite frukt och grönt. Och det är galet billigt här. Ett kilo apelsiner, ett kilo bananer, ett kilo tomater, ett kilo potatis, två salladshuvuden, en ruske med färsk koriander, en knippa färsk gullök och ett halvt kilo supergoda svarta oliver. En citron i gåva. Och vi betalade 30 kronor för hela kalaset.
Vacker keramik…
En söt katt (men den var inte till salu…)
Och i ena kanten av marknadsplatsen så hade vi den här utsikten. Där nere i hamnen ligger Wilma och väntar på oss. Det är fantastiskt vackert här…
Efteråt så gick vi och tog oss en enkel slät kopp på stan. Medan vi satt där och njöt av det marockanska gatuvimlet så tittade Kapten ner i sin plånbok för att se hur mycket pengar som gått åt. Han såg lite orolig ut och utbrast;
-Pengarna går ju aldrig åt…det ser hela tiden ut att vara lika mycket kvar!
Ja och det är lite så. Här handlar vi och åker taxi överallt vart vi än ska. Vi kan ta en fika på stan helt obehindrat. Och hela tiden rinner pengarna ut. 7 kronor för taxi här, 20 kronor för fika där, 3 kronor för ett kilo tomater här, 2 kronor för färsk koriander där…ja så håller det på…
Men vi slog faktiskt på stort också. Styrman Pimspten har hittat sitt tyg som hon ska sy gardiner av i byssan nästa vinter. Ett fantastiskt fint tyg och rätt många meter…minns inte riktigt men så det räcker till och blir över med råge. Och detta kostade 160 kronor. Högsta kvalitet.
Nya tyget till nästa vinters makeover i byssan…
Innan vi tog en taxi tillbaka så promenerade vi runt en stund i stan…
Vacker utsikt på sina platser…
Vattenspel…
Den marockanska våren är här…
Rätt så snygg och städad gatubild. Vi upplever Marocko (här i vart fall) mycket mer omskött och mindre nedskräpat än Amora i Portugal. En skillnad vi upplever också, är att här i Al Hoceima så är det inte lika muslimskt som mot de tidigare platserna här i Marocko…Kvinnor går inte alls i lika hög grad i slöja och folk verkar mindre styrda av religion. Mer vanliga i våra ögon sett.
Nöjda med vår utflykt och inhandling så besämde vi oss för att vinka till oss en taxi.
Och vi vinkade till oss en av alla de hundratals, kanske tusentals, taxibilar som ständigt cirkulerar i stan. Ja här finns ingen buss till synes, utan alla åker taxi där man även samåker med varandra. En taxibil stannade och vi hoppade in. Och när vi ska be chauffören köra oss ner till marinan, så vänder chauffören sig om och drar på ett stort leende. Han hinner förekomma oss.
-Marina Port?!!
Det var ju ”vår” taxikille. Han som häromdagen kört oss fel där han missförstått och tagit oss till en restaurang som bar samma namn som hamnen där Wilma ligger.
-Oui, merci! Svarade vi och sen bröt vi alla tre ut i skratt.
Sannolikheten att lyckas få samma taxi igen måste vara lika stor som att vinna högsta vinsten på triss. Det måste finnas flera hundra taxibilar i den här stan…
Vi blir denna gång körda ner till hamnen och inte till någon restaurang tre kvarter bort. Och vi betalar och vi får rabatt…6 kronor totalt för oss båda. Det är ju snudd på ett baklänges-rån. Och innan chauffören lämnar oss så fotograferar vi varandra. Även han vill ha ett fotografi av sina exotiska kunder…
Vår privatchaufför…han verkar dyka upp när vi som bäst behöver honom…
Ja vad säger man. Våra dagar fylls ständigt av överraskningar och nya upplevelser. Och Al Hoceima. Som vi gillar platsen och folket. Det känns så genuint. Galet. Och skoj!
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 
Gomorron vänner 😘🤗
Ytterligare en glad min spred sig i nian 🙃🤭😉 Härliga bilder, underbar läsning … känns som man liksom sitter med er på färden ⛵️⛵️💃
Själv har vi börjat med sjösättningar och byggandet av Tendern till Italien börjar ta form…. spännande 👍🏻
Passning av barnbarn hela påsken och fullt upp med planering för Båt & Hav ….😄😅⛵️⛵️⛵️ Kram på Er 😄😉🙃😃
GillaGilla
Hej på Er. Att taxins färg är blå och gul,som den svenska flaggan det va ju kul. Att hitta en vän i en taxibil som kanske kommer att köra er flera mil i okända miljöer för att Ni behöver se och förstå hur livet på andra kontinenter kan fortgå. Stor kram till Er båda. FELIX
GillaGilla
Ja det stämmer…taxibilarna bär de svenska färgerna…och vi finner vänner här… En trevlig plats på jorden det här! Kram
GillaGilla
Hej go vänner! Vilka fantastiska upplevelser Ni är ute på. Det är så häftigt och kul att följa Er på resan. Kramar i massor från oss
GillaGilla
Hej vänner! Balkongen mår fint och ägarna också trots lite hälseneproblem och andra fotproblem. Men det kunde väl varit värre………….
Nu har vi invigt balkongen ordentlig i helgen med både frukost och middag. Äntligen vår!!!
Ja nu är vi verkligen långt ifrån varandra MEN inte i tankarna.
Hälsa Brudde
GillaGilla