Ja vi har då hamnat i Al Hoceima i Norra Marocko. Kanske ortsnamnet klingar lite igenkännande för någon därhemma i stugorna. Jo, vi har seglat till minst sagt en dramatisk plats. Och vi bör vara vaksamma på om det börjar hetta till och läget bli spänt igen…då får vi segla ut lite snyggt till höger och försvinna ur bild. Men läget är idag lugnt, men så var det inte för några månader sedan…

Rifbergen i Marocko domineras av ursprungsbefolkningen berber. Historiskt sett var berberna betydligt mer utspridda kring Medelhavet. Men de undanträngdes till bergstrakter och ökenområden för länge sen. Och sedan dess så lever de som jordbrukare, fiskare och nomader huvudsakligen. Det har länge varit spänt mellan Rif-berberna och den Marockanska regimen. Berberna är med andra ord Marockos ursprungsbefolkning likt våra samer i Sverige, där de länge lidit under förtryck. 34 procent av Marockos befolkning är berber, men stora flertalet har idag arabiserats. Men speciellt i denna region kring Rifbergen, så lever berberna här med sin kultur och sitt språk. Ett exempel på förtryck var att man före den nuvarande kungens tillträde förbjöds att döpa sina barn till berbiska namn.  

Oroligheterna i nutid började faktiskt här i hamnen där vi ligger med Wilma. Det var här den 31-årige fiskhandlaren Mouhcine Fikri i oktober 2016 hoppade ner i en sopbil, för att rädda sin fångst som polisen hade konfiskerat. Men sopbilen var aktiverad och Mouhcine krossades till döds framför sina kamrater. Händelsen hamnade på en kamrats mobil och filmen spreds snabbt på sociala medier. Händelsen blev en katalysator för den marginaliserade regionen som länge präglats av korruption, hög arbetslöshet och orättvisor.

I svenska nyhetsflödet gick det att följa oroligheterna som uppstod efter dödsolyckan. Män, kvinnor och barn började manifestera för rätt till sjukvård, arbete och utbildning. Folk anslöt sig från hela landet. Det hölls även demonstrationer på andra platser i Marocko, Tanger till exempel där 12.000 personer anslöt sig. Och i Amsterdam och Paris.

I maj månad för mindre än ett år sedan samlades folk på gator och torg i en stor demonstration här i Al Hoceima. Polisen svarade med övervåld mot den fredliga, om än olagliga manifestationen. Folket krävde att få komma till förhandlingsbordet. Många demonstranter arresterades och fördes bort, däribland barn.

Konflikten pågår ännu även om det idag är lugnt på ytan. Staden Al Hoceima har periodvis omgärdats med militära vägspärrar för att försvåra för människor att förflytta sig och ansluta sig till Rif-rörelsen. Idag vädjar demonstranterna till kungen, som har den yttersta politiska makten i Marocko. Befolkningen i Rif älskar kungen och litar på honom. De vill att kungen kliver in och lyssnar och agerar, då regeringen inte gör det.

I dag protesteras det främst för att de gripna ska släppas fria, däribland Rif-rörelsens officiella ledare Nassar Zefzaki. Han riskerar långt fängelsestraff, eventuellt dödsstraff, där han står anklagad för att ha avbrutit en imam under sin predikan för att uppmana besökarna att delta i protesterna.

Ja så för mindre än ett år sedan så var det ett gatukrig här mellan polis och demonstranter. Så vi är såklart på vår vakt om vi märker att det börjar hetta till i konflikten. Och förutom detta, så har vi lagt till med Wilma i ett rätt aktivt jordbävningsområde. Varje år inträffar mindre jordbävningar som just inte stör vardagen för folk. Men så sent som 2004 inträffade en jordbävning som dödade 84 människor. Vi blir nog inte kvar här en längre tid…

Vi känner oss trygga här och det är intressant att besöka platser som man bara sett kablats ut i nyhetsflödet. Vi märker själva inte av någon pågående konflikt, utan tvärtom verkar människor väldigt öppna och glada här. Vi gick en promenad inne i fiskehamnen igår och vi träffade fantastiska människor…vi gillar skarpt Al Hoceima och dess folk. Och enligt vår berbiske vän som hjälpte oss med översättning när vi köpte simkort häromdagen, så är det de unga välutbildade i staden som går i bräschen för en förändring. Det syns inte minst genom att det överallt i staden byggs. Vägar asfalteras, parker anläggs och hela hamnområdet håller på att få sig en rejäl ansiktslyftning. Det verkar spira framtidstro. Sedan kung Mohammed VI kom till makten 1999 så har debattklimatet förbättrats. Det finns idag en rörelse om kämpar för ett ökat erkännande av berber som ett eget folk. 2011 fick det berbiska språket officiell status i grundlagen vid sidan av arabiskan. Idag finns även en statlig tv-kanal som sänder på de olika berbiska dialekterna.

Många paralleller kan dras med vår egna historia kring våra samer i norra Sverige. Hur vi kategoriskt förtryckt denna folkgrupp och förvägrat dem deras rättigheter. Och faktum är när man gjort genetiska studier för att se vartifrån samerna härstammar, så har man delvis funnit en genetisk koppling till berberfolket. Vid kartläggning av DNA har man funnit ut att samerna sannolikt härstammar från förfäder i sydvästra europa, på gränsen mellan Frankrike och Spanien. Varifrån jägar och samlarfolk spred sig åt olika håll efter den senaste istiden. Men det var för länge sedan…en si så där 9000 år sen. 

Så kanske inte så konstigt att vi känner starkt för denna region och dess folk. Det finns många gemensamma nämnare. Och hit kom även vikingarna på 800-talet. En del blev kvar, så man kan idag finna ljushyade och blåögda personer här i Rifbergen, ättlingar till de vikingar som kom hit. I fiskehamnen igår kväll när vi gick vår promenad så pratade vi med en fiskare. Han visade sitt vikingasmycke som han bar på. Han blev fantastiskt glad när han hörde att vi kom från Sverige. Och Styrman Pimpsten visade sitt armband med en amulett av Tors Hammare (ett uppskattat smycke efter Pimpstens pappa) .

Mannen sken upp och upprepade flera gånger. -Brothers and sisters! Brothers and sisters… ja vem vet, vi kanske inte är så olika varandra ändå, när vi krafsar lite på ytan…

Skepp o Hoj!

Några av källorna är funna här, här, här, här, här, här…och wikipedia såväl engelska som svenska…