Vi slog upp våra ögonlock på lördagsmorgonen, slog en kik på klockan och insåg att det var hög tid. Vi visste att vår vän på nytt skulle passera Gibraltar Sund med sitt fartyg. Ja nu är det ju inte hans fartyg personligen oss veterligen, utan det är hans arbetsplats där han dansar runt bland karotter och kastruller. Ja någon ska ju hålla manskapet på gott humör och med nya krafter. Och det är vår väns uppgift. Styrman Pimpsten har en svag dröm för hans jobb. Det är knappast någon dans på rosor när mat ska fram i alla väder…men någonstans lockar detta…ja hur som helst…

Då vi hade missat tidpunkten att vinka till vår vän ute vid Europa Point när de passerade förra gången, så hade vi en ny chans denna lördag. Men ack så tidigt…de skulle passera redan vid tio tiden på morgonen. Och vi tröttmössor ombord på Wilma gör ju helst ingenting av värde och ansträngning före klockan elva om vi själva får välja (såsom de förspillda och övermogna ungdomarna vi är).

 Men så slog det oss…att vi kan anropa dem över VHF:n. Räckvidden borde vara tillräcklig bara vi väntade in dem så de låg mitt för bukten. Ja det blev att sätta på en kopp te och invänta…och när vi tyckte det var dags så slog vi på radion och rattade in kanal 16.

 

 -Oiltanker Excello, Excello, Excello….sailingvessel Wilma calling…

 SPRAK SPRAK SPRAK

 -Was somebody calling Excello? OVER

 -Yes, Sailingvessel Wilma was calling Excello. Channel 06. OVER

 -Channel 06….

 

SPRAK SPRAK SPRAK (vi båda rattar in kanal 06 då man inte bör störa kanal 16 som är den allmänna uppropningskanalen samt kanal för nödanrop.

 -This is Excello on channel 06…

 -Goodmorning. Sailingvessel Wilma here. Do you speak Swedish? OVER

 -Ja det gör jag…OVER

 -Ja vi skulle vilja hälsa härifrån segelbåten Wilma…OVER

 -Ahhh…jag tror du vill prata med Kent, vänta så hämtar jag honom…

 -Ja tusen tack, vore tacksamt om det var möjligt, jag väntar på kanal 06…

 

SPRAK SPRAK SPRAK (en viss väntan…)

 

-MEN HEEEEJ! Svarade strax en glad Kent från ett fartyg mitt ute i Gibraltar Sund. Och vi själva studsade av glädje för den etablerade kontakten. Det kändes minst lika stort som det gjorde för E.T. när han ringde hem.

 

Ja detta samtal gjorde verkligen vår morgon. Vi hann utbyta några meningar och vi fick reda på lite planer för fartygets kommande rutt. Det kan tänkas att vi kommer att få ännu en chans att se och höras inom den närmaste tiden. De hoppas kunna lossa och lasta i nästkommande hamn hyggligt snart. Men där är en viss väntan och kö i hamnen på grund av dåligt väder ute på Atlanten fick vi veta. Men då vi samtidigt väntar på vår kättingleverans som ser ut att dröja, så kanske vi är kvar här när de passerar nästa gång. Så möjligheten finns att vi återigen kan få kontakt. Det lär visa sig…

 

Ja humöret var på topp efter vårt samtal och vi brassade en härlig frukost som vi sköljde ner ännu med en balja te. Inte tog det lång tid förrän någon ropade utanför;

 

 -KNOCK KNOCK KNOCK!... (ja personen i fråga knackade inte på skrovet utan härmade bara ljudet av en knackning)

 

 Det var vår vän Marcus som stod på kajen. Han viftade glatt med sina armar och ropade;

 -I got something for you…

 

 Vi hjälpte honom ombord (jo vi behöver dra in Wilma mot kajen så Marcus benlängd räckte till för ett jättekliv. Ja och så var han ombord och vi bjöd ner honom.

Nu har vi sannolikt inte berättat för er att vår vän Marcus är något av en vägkorsning. En Italienare utan italienskt blod. Genetiskt är han en tysk-engelsk korsning. Men han har även bott i Frankrike…(ja och i England…men mest i Italien…) Han är vad vi brukar skämta om blandrashundar, en vägkorsning. Där stamtavlan blir allt annat än ren efter att man sprungit på andra hundar (men i det här fallet människor) ute på vägarna. Vår vän pratar därför fyra språk helt flytande på modersmålsnivå…italienska, franska, engelska och tyska… (Avundsjuka…? Inte alls…hm..hm…Pimpsten fick inte ens småländska med sig i modersmjölken fast möjligheten fanns..). Marcus, vår vän Vägkorsningen, har berättat att han är mest italiensk trots avsaknad av sådant blod…och således besitter en italiensk känsla för mat och dryck. Och när vi var över på hans båt för någon vecka sedan så blev vi bjudna på kaffe av bästa kvalitet. När vi berättade att vi kör snabbkaffe ombord på Wilma så såg han svimfärdig ut…Instant Coffee??? You are kidding…?!!! Not drinkable…

Ja och nu stod han här ombord på Wilma. Han kliver fram till Styrman Pimpsten och säger.

 -Close your eyes!!!

 Pimpsten stänger sina ögon..

 -Give me your hands!!!

 Pimpsten sträcker fram sina händer och känner ett paket läggas där.

 -Open your eyes…

 

Ja Pimpsten tittar upp och ser en kartong med bilden av en espressokokare  på framsidan. Samt ett paket espressokaffe av bättre sort. (Tror det heter Mokabryggare på svenska).

 -WOW! Utbrister Pimpsten. Superglad och alldeles rörd över gesten och generositeten.

 -It´s not much, svarade vår vän. Men för oss så var det en oväntad gåva, en väldigt fin sådan även om Vägkorsningen viftade bort det hela med att prylen fanns i matbutiken till ingen peng.

 

Vår vän menade att det vore nästintill en skam att närma sig Italien med snabbkaffe i lasten… Och för vår del så hade det känts svårt att bjuda ombord vår vän på kaffe, när vi vet att han inte dricker vårt skitkaffe what so ever… Men inte nu längre…nu kan vi med stolthet fortsätta segla mot Italien och vi kan i hamnen här (o senare) bjuda vår vän och andra på kaffe utan att längre skämmas.

 

Så vi satte på det nya kaffet (Lät också SPRAK SPRAK SPRAK) och vi fick en trevlig stund ombord. Han imponerades av Wilma och han glädjetjöt som en liten pojke. Han fick känslan av Chitty Chitty Bang Bang sa han. (Chitty chitty bang bang är en film från 60-talet som handlar om en bil som kan flyga och som har roliga tutor och spakar och annat…en kultfilm för små pojkar). Han pekade på Wilmas gulliga mini-dieseltank till spisen. -Vad är det här??? Sen pekade han på vår vajeranordning till styrningen. -Vad är det här? Han tog tag i ratten som vi har i byssan och låtsaskörde ett par sekunder…vår vän hade plötsligt blivit ett barn… Vi själva har då aldrig tänkt Wilma som en leksaksbåt…men visst, hon är konstruerad väldigt enkelt och mekaniskt…

 

 

Så det blev en lördag av bästa sort. Ända tills dess att Kapten tog fram symaskinen och började sy. Men det är en annan historia…

 

Skepp o Hoj!