(…bjöd på en broschyrsegling av bästa kvalisort!)

 

Sesimbra, Portugal

Vi fick en så kallad broschyrsegling (ni vet de där bästa seglingarna där bilderna från denna är de man lägger ut i reklambroschyrerna). Och väderleksprognosen stämde till hundra procent. Fina böljande Atlantvågor. Vinden dog förvisso av lite under ett par timmar (jo, ja…en seglare blir ju då aldrig helt nöjd så säg) vilket inte gav oss mer än två knops framfart. Men vi visste att det skulle blåsa upp framåt eftermiddagen, så vi höll ut. Och visst gjorde´re det. Vindarna tilltog i styrka och vid inseglingen in till Sesimbra så flög vi fram i fina sju knop. Motorn använde vi bara in och ut ur hamn. Vi fick tyvärr inte något sällskap av delfiner denna gång. Något vi nästan alltid brukar få på dessa breddgrader…. Men HADE vi sett delfiner så hade vi kallat denna segling för ”bryschyrsegling i fyrfärgstryck” minsann! Då hade det varit full pott så att säga.

 

Vi brukar annars säga att våra seglingar har så många ansikten. Att vi får så växlande väder under en och samma etapp. Med såväl sol som regn, dis och dimma där vi både hinner svettas och frysa under resans gång, och där vi upplever både platt vatten och hög sjö, stiltje och hård vind. Men inte denna segling, utan allt var helt perfekt. Och det kändes så gott att äntligen vara på väg igen.

 

Vår nya autopilot fick vi tillfälle att använda och vi är enastående nöjda med resultatet. Tänk att hemmabyggen kan bli så bra. Och att helt plocka bort ratten medan autopiloten arbetar med rodret gav en tystare och rakare färd (styrningen på rodret är mer direkt och den andra autopiloten är kopplat till ratten där motorn till denna hela tiden ger ifrån sig ett brummande ljud när den korrigerar kursen med jämna mellanrum…brrruuum…brrruuum…brrruuum…). Men inte nu. Här for vi fram utan några onaturliga ljud från varesig motorer eller datorer…bara naturens egna ljud fyllde våra öron. Vågornas brus och sköna svaga kluckanden runt Wilmas skrov.

 

Tilläggningen var odramatisk. En hamn rätt öde på gästbåtar där vi fritt kunde välja parkeringsficka. Däremot fick vi sällskap av 50 små seglar-jollar som var på väg in efter en lördagssegling ute i bukten. Vi kände oss som jättar i en myrstack! När vi traskade upp mot hamnkontoret för att skriva in oss så fick vi gå sicksack mellan alla och barn och ungdomar som glatt stod och sköljde av sina små båtskrov innan dessa skulle lämnas för natten. Är Sesimbra en liten by bortglömd av de stora turistskarorna, så verkar då lokalbefolkningen vara desto mer aktiv. Sannolikt så är det kring båtklubben det mesta verkar hända. Och de turister som hittar hit verkar också söka sig till vattenaktiviteter. Vid inseglingen så följde långa rader av grottor längs med bergets kant. Och vattnet är klart och fint. Kanske inte så konstigt att vi såg fem dykcenter på rad här i hamnområdet. Vi har hamnat i ett seglar-o-dykar-Mekka vad vi tror.

 

Ja men nu så här i februari månad så kryllade det inte av några turister till synes…vi såg faktiskt inte till en enda flagg av utländsk härkomst. Nä endast portugisiska flaggor såg vi vaja. Så att det dök upp en svensk långseglare så här års i Sesimbra hör nog inte till vanligheterna.

 

Här blir vi några dagar då det kommer att blåsa upp på nytt. Så vi ska gå på upptäcktsfärd är tanken…men först ska vi vila oss lite efter den trevliga seglingen. Så mycket syre som vi fått…så man blir alldeles knockad!

 

Skepp o Hoj