JA MÅ DEN LEVA…nja kanske inte i hundrade år, känns knepigt att hinna med det. Idag firar vi att vår blogg projektsunshine.blogg.se fyller 10 år. Det är på dagen exakt tio år sedan bloggen skapades och det första inlägget skrevs. Det hade vi väl aldrig trott att den ännu idag skulle vara så aktiv. (Du kan läsa det allra första inlägget HÄR)

 Bakgrunden till varför vi började skriva bygger inte alls på någon vilja att bli känd. Inte heller hyser vi några stora drömmar om att skriva in oss framtida historieböcker bland andra litterära storverk. Nej, utan vi funderade helt enkelt på vilket sätt vi lättast kunde bjuda in nära och kära att följa vårt då tidigare byggprojekt. Främst våra gamla pappor som hade svårt att förflytta sig, då ingen av dem bodde nära (Pappa Felix i Lysekil är nog vår trognaste följare!)

Vi såg fördelen med att kunna lägga upp bilder tillsammans med text, och då föll valet på just en blogg. Det skulle även ge oss själva en fantastisk möjlighet att kunna gå tillbaka och läsa. Som en slags dagbok. Där vi genom bloggen får hjälp att minnas detaljer och små händelser, vilka de flesta annars skulle försvinna ur minnet med tiden.

Namnet Projekt Sunshine var helt enkelt det arbetsnamn vi använde under byggtiden och tanken var att den skulle gå i graven samma dag som restaurangbåten blev klar. Och ordet Sunshine valdes helt enkelt för det var det smeknamn som Pimpsten bar på sin arbetsplats för den aktuella tiden (för hon var glad som en sol). Så från början så är det Pimpsten som är Sunshine…

När det förra projektet blev klart så la vi faktiskt ner skrivandet för några månader. Vi var ju i mål. Men många hörde av sig och saknade våra inlägg. Och själva ruvade vi ju på ett nytt projekt i livet. Så då dammade vi strax av bloggen på nytt. Och idag ser vi väl bloggen som en plats, en arena, där vi skriver om samtliga våra (efterföljande) äventyr. Alla våra äventyr är ju solskensprojekt. För det är så, att den dagen vi har seglat klart så är det inte alls troligt att vi bara slår oss till ro och lever ett stilla liv mellan tamburen och tv-soffan. Nä vi ruvar på många idéer där vi har drömmar, så det räcker till ett riktigt långt liv. Ja vi skulle nog behöva bli en si så där 250 år gamla för att hinna med allt. Hoppas ni orkar hänga i!

Något intressant vi tagit fasta på genom åren (efter diskussioner och samtal med våra bloggföljare) är att ni tror ni vet mer om oss än ni egentligen gör. Vi sätter tydliga gränser för vad vi väljer att skriva och dela med oss av, eller inte. Och det finns en rad saker som vi gör och tankar som vi har, som inte alls nämns på bloggen. Det är för oss viktigt att inte lämna ut allt kring våra liv. Men samtidigt förstår vi att en blogg behöver vara personlig för att den ska vara intressant att läsa. Och vi bjuder gärna på oss. Blir man alldeles för hemlig av sig så uppfattas man bara som mystisk. Och mystiska människor får man inte kläm på. Så därför sjunger vi ut lite, för vi tycker vi kan bjuda på det. Men visst finns det ett annat liv också, som tar vid när datorskärmen släckts och tangenterna tystnat.

Och mer. Vi vill samtidigt inspirera andra. Vi vill inspirera till att våga, till att drömma och förverkliga. Vi vill visa på lek och att livet inte måste vara så allvarligt. Vi vuxna tar ofta livet lite för allvarligt. Nä ut och skutta med er, gör lite knasiga saker och tänk inte på vad grannarna ska tycka. Låt dem sura! Och gräv ner gamla oförrätter och besvikelser. Lägg sjukdomar och relationsbekymmer åt sidan. Oroa er inte. Gör förändringar om så behövs.

Det går att pausa även vid de mest hopplösa tillfällena i livet. Vi vet! Även i krig faller inte bomberna varje sekund så du måste söka skydd…så det är viktigt att plocka fram glädjen och humorn så fort man inte längre behöver ducka! Det är i svåra tider man ska ha fest!

Ja lite så…ni förstår…vi vill bara sprida lite glädje här på vår sida om tangentbordet.

Så det är vår förhoppning att varje gång du läser ett nytt inlägg att ska du känna dig lite gladare efter, än du gjorde innan. Att du emellanåt ska lära dig något, och ibland väckas till eftertanke. Framför allt så hoppas vi att du tycker bloggen är läsvärd och gärna vill fortsätta följa oss. För om vi så bara har en läsare, så har vi skäl nog att skriva. Och vi är rätt envisa med att hålla pennan vid liv…det tror vi ni har förstått!

Så det är er vi ska tacka! Tack tack. För att ni vill följa med oss på ett hörn i vårt äventyrliga liv.

 GRATTIS PROJEKT SUNSHINE. Hipp hipp HURRA HURRA…HURRA!