(…på minicykel och med trettio kilo kakel på pakethållaren…)
Kapten har sadlat om…med Wilma så gott som klar så är han nu klädd för äventyr…
Almada, Portugal
När vi för snart två år sedan seglade från Sverige så bestämde vi att när vi kommer till Portugal, så ska vi köpa kakel. Portugal är världsberömt för sitt kakel och inte sällan ser man husfasaderna här klädda i kakel i alla dess färger och former.
Det kanske inte hör till standard att kakla ombord på båt, men varför göra som andra. Man får ta hänsyn till att båten rör sig (typ tänka att man bor i ett jordbävningsdrabbat område). Vi gjorde så med den förra båten, och inte spricker kakelplattorna för det…trots alla varnande ord. Det beror helt och hållet på hur du gör jobbet (i förra båten hade vi ”döda” väggskivor bakom kakelplattorna och vi gjorde istället vägghörnen flexibla, så dessa kunde fånga upp eventuella rörelser). Nu behöver vi inte alls ta till så drastiska metoder på Wilma, som betongbåt så är hon rätt styv…Vi har således tänkt att kakla på väggarna ovanför köksbänken…
Det är inte så stor yta som ska kaklas…bara mellan bänkskivan och den vackra eklisten som löper parallellt ovanför…
Ja och nu var det då dags att hoppa upp på cyklarna för att ta oss till det stora varuhuset. För att inhandla det vi lovat oss själva för snart två år sedan (ja inga impulsköp här inte). Till varuhuset Leroy Merlin så är det en svensk mil enkel väg. Och här i Portugal så existerar nästan inga cykelvägar. Trottoarerna är i uselt skick där stora partier av den en gång fint lagda gatustenen nu ligger uppbruten av människans och naturens framfart. Vägunderhåll verkar inte existera här, så den väntade färden visste vi skulle bli guppig, gropig och ta tid.
När vi skulle ge oss av men vi ännu stod utanför Wilma, så kom några portugiser förbi. Trevliga, vi har småpratat med dem förut. Men det slår oss…varför så många blir bekymrade när man berättar att man ska cykla en mil. Deras vilja till undsättning blir påtaglig. ”Det finns butiker på närmare avstånd med samma sortiment”, ”Det går bussar”, ”Jag kan skjutsa dig”, ”De har varnat för en regnskur under eftermiddagen”…
NEJ – vi vill cykla! Långt och länge. Vi har sedan månader planerat för denna äventyrsdag. Man får svara lite vackert för att inte såra någon. Men vi har noterat detta inte bara i Portugal, utan på många av de platser där vi tagit cyklarna långväga. Människor blir bekymrade när de hör hur långt vi ska ta oss fram med hjälp av muskelkraft. Och en mil är väl ingenting…(vi vill här gärna tro att soffpotatisen löper större risk för att dö i förtid än motionären..)
Ja ja…detta blev ett litet sidospår…tillbaka där vi var. Upp på cyklarna och så bar det iväg. Vi hade kartan i mobilen så vi inte skulle cykla vilse. Och det bar backe upp och backe ner. Ordentligt kuperat.
I bakgrunden ser vi Jesus-statyn, den som står intill bron och inseglingen till Lissabon…och tyvärr…på backen ligger det skräp, precis som överallt annars. Så sanslöst tråkigt, det går snart inte att ta ett endaste fotografi utan att få med skräp på bilden…
Väl framme i Almada på Leroy Merlin så stärkte vi oss med en fika…strupen var torr och vi ville varva ner innan vi tog oss an den enormt stora butiken (vi gillar inte att springa i butiker så det gällde att ta lite sats). Och det fanns mycket kakel att välja emellan. Men de mönstren vi ville ha på kaklet, fanns bara på stora kakelplattor. Så det fick bli en liten kompromiss. Vi föll båda för de lite mindre naturstenarna som gick att finna i jordnära färger. Vi valde en grå nyans som kommer göra sig fint mot våra skåpsluckor.
Vid ankomsten till varuhuset så stärkte vi oss med en fika…
Och vi föll för detta kakel…i natursten…
Vi strosade runt på varuhuset och köpte lite annat också som vi behövde; eltejp, en eldosa, buntband, penslar…
Och när vi packade ihop varorna och betalade dessa i kassan så stängde vi samtidigt Wilmas konto för renovering och underhåll. Nu har vi haft stort utflöde på den kassan under några månader. Men det kändes trevligt med att få avsluta med att inhandla ett vackert kakel. Vi lassade cyklarna och Kapten fick kämpa lite extra med de trettio kilona som låg på pakethållaren.
Vi kom hem samtidigt som det började mörkna ute. Ett äventyr på fem timmar där hälften av tiden gick åt att cykla. Med rosor på kinderna så äntrade vi Wilma och vi kunde slå oss ner för lite vila och mat. En trevlig dag, en dag som gett oss mycket syre och motion. Många skratt…Och senare en god natts sömn.
Och kaklet…ja det ska inte sättas förrän nästa vinter är tanken. Vi längtar redan…
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 
Så härligt att läsa Er blogg när jag sitter här i det grå vädret o mörkret.. klockan 8.48 på söndagsmorgonen…Har i allafall min kaffemugg bredvid mej..och kaklet var underbart vackert.. och det kommer säkert att bli jättevackert när Ni satt upp det.. Ha en bra söndag! Kram till Er båda…
GillaGilla
Hej Elle…så mysigt det låter med din kaffemugg i arla morgonstund. Vi tycker det är mycket trevligt att du finner bloggen läsvärd och vi tackar för responsen. Vi uppskattar att ha kontakt med våra läsare. Ja ha en underbar söndag du med, njut av livet och vi hörs och syns på bloggen. Kram
GillaGilla
Det kommer att bli jättefint med kaklet. Är det inte konstigt med skräpet, det är precis likadant i Spanien. När vi satt på ett café kom en kvinna förbi öppnandes ett cigarettpaket. Hon bara släppte plasten som finns runt paketet på marken trots att det finns en papperskorg längre fram. Spanjorerna verkar inte bry sug om skräpet eller skämmas för det.
GillaGilla