(…eller kan långseglarlivet mer liknas vid ett slags spartanskt självplågeri?)

Vi ägnar något inlägg emellanåt åt sådant som inte direkt har med äventyr och renovering att göra. Åt ämnen som ändå starkt har med vårt liv att göra. För det förutsätter ju några ting för att kunna bryta ekorrhjulet och att kasta loss.

 Ett av dessa ämnen är, ja vad ska vi kalla det… Ekonomiskt tänkande? Spartanskt självplågeri? Maxat leverne? Eller kort och gott snålhet..?

 Vi skulle själva vilja kalla det för Maxat leverne av den enkla anledning att vi inte tycker vi försakar något. Det finns ingenting vi vill ha som vi inte kan köpa eller göra. Men visst, vi lever på små resurser, för att i andra änden vinna vår egen tid fullt ut. För varje dag vi kan hålla nere kostnaderna så innebär det att vi kan segla en dag längre, i den bortre gränsen för plånbokens resurser…

 Därför är ett av våra intressen att alltid söka och finna nya förbättringar och åtgärder som kan bidra till att vår pengaström från kontot rinner än långsammare ut.

 

Från att börjat ställa om vår ekonomi för mer än tio år sedan (för att möjliggöra båtbygget av förra projektet) så har vi idag blivit otroligt skillade på att hushålla. Till hjälp och inspiration läser vi om andra som gör detsamma, där det finns en uppsjö av intressanta bloggar. Den kanske mest kända är Fantastiska Farbror Fri, som gick i pension vid 40. Visst, han har sparat i aktier. Men han har också dagligen strukit runt i mataffärer som en kuf på jakt efter nedsatta kort-datum-varor. Det finns även andra inspiratörer, såsom författaren till ”Köp inte den här boken!”. Där kvinnan i fråga införde ett köpstopp år 2007 som senare har mynnat ut i att hon tar med sig sina barn på fantastiska resor runt om i världen. För pengar som annars hade gått till onödig konsumtion. Hon är en mästare på att leva billigt och lägga överskottet på upplevelser istället.

 

För vår del så är vi idag nere på detaljnivå för sparknepen, de stora har vi för länge sedan bockat av. Saker som att vi aldrig går till frisören, vi seglar med vinden och vi cyklar…(bil är vansinnigt dyrt). Vi kastar aldrig mat och lagar allt från råvaror utefter säsong…vi har bara en mobil i hemmet och ett internet, sen delar vi till andra enheter…Vi får också lite hjälp på traven… Vi har vänner som också lever med tänket Maxat leverne, som skämmer bort oss i sin tur. Av vännerna på Viktoriagatan får vi böcker som de redan läst ut, som de i sin tur köpt in på second hand. Vi får avlagda (skitsnygga) kläder (jösses så bortskämda vi blir, tack tack!) och mycket annat. Vid besök i vännernas bostad så finner man ett fantastiskt smakfullt hem. Lyxigt skulle nog de flesta säga med stilade möbler och snygg konst på väggarna. Frågar man dem sedan vart de handlat någonstans så kommer svaret -BLOCKET! Och det är klart, att även rik-knösar byter ut sina möbler ibland och slänger ut dem på blocket. Våra vänner är helt klart vinnare i denna konsumtions-snurra. Sen har vännerna en fantastisk känsla för inredning…vilket såklart hjälper till.

 

Ja vi har det bra som aldrig kan köpa möbler, inredningen är fast på Wilma. För vår del gäller det mer att försöka få sakerna att hålla så länge som möjligt. Och att dryga ut det vi redan har. Vi har som mål att leva på 10 euro per dygn totalt. Det vill säga 50 kronor per person, för mat (samtliga måltider) förbrukningsvaror såsom toapapper och schampo, kläder, nöjen, restaurang och alkohol. Den sistnämnda är väl vår enda lyx…att vi gillar ett gott glas rött till maten.

 Just nu håller vi på att bunkra Wilma på diverse mat främst. Så nu rinner det ut lite mer än annars. Men över tid så kommer vi ändå landa på våra 10 euro är vi rätt övertygade om. För vår tanke är att vi ska kunna klara oss i tio dagar i stöten utan att tvingas söka hamn för att bunkra och konsumera. Så har vi väder med oss och vi befinner oss på ankringsvänliga platser, så ska vi bara behöva gå in i hamn tre gånger i månaden för att bunkra mat, fylla vatten, diesel eller vad det nu är som börjar tryta (vi har ju jollen så vi behöver ju inte sitta och ruttna på däck av snålhet, utan vi kommer lätt ut på äventyr) Men man kan lätt säga det är i hamn det börjar kosta pengar. Och i Medelhavet så finns det turistorter som tar flera hundra euro natten under högsäsong, Detta vill vi såklart undvika.

Därför måste vi som exempel vara otroligt rädda om vårt vatten vi tankar ombord, så det räcker så länge som möjligt. Pimpsten kan verkligen konsten att använda extremt lite vatten. Det är tungt och mödosamt att hämta vatten via dunkar när man ligger på svaj (fast vi gillar att leta vatten) Vi vill då hellre passa på att fylla tankarna då vi ändå ligger i hamn och vattnet som regel ingår i hamnpriset. När vi dessutom ligger på svaj så har vi per automatik inget varmvatten. Det kräver landström eller att vi kör maskin för att få varmvatten i kranen. Utan vi värmer då vatten på spisen för att kunna diska.

I veckan så skulle Pimpsten koka lite potatis och några ägg. Och då slog det henne… Varför kokar man inte ägg och potatis i samma kastrull? Kan någon svara på det. Vi menar, när åtta minuter har gått på äggen så fiskar du upp dem och fortsätter koka pluggen tills dessa är klara. Sen häller vi inte av kokvattet så det går rakt ut i slasken. Nä det finns alltid lite disk, så det brukar vara perfekt att diska av stekpannan med ägg/potatis-vattnet.

Så när vi snart sjösätter och vi stängt kontot för Wilmas underhåll, så kan vi åter vrida och vända på samtliga slantar. Det ska bli sannerligen roligt att maxa livet så mycket det går, för en sådan liten peng som möjligt. Och visst slår vi på stort ibland…men då gäller alltid devisen, att man får tjäna in på gungorna det man förlorat på karusellen! Häpp!

 

Skepp o Hoj!