Vi stod ett glatt gäng på backen nedanför Wilma i solskenet. Kapten, Pimpsten, varvets Rafael och en ny bekantskap. Den sistnämnda var riggaren, mannen som ska tillverka ny vajer till vårt akterstag. Vi var lite överraskade med att det verkar gå så fort med akterstaget. För det hade inte gått mer än ett par dygn sedan Herr Rigg kommit hem från sjukhus, något vi visste om. Influensa…mannen börjar närma sig den aktningsvärda åldern av 80 år. Och då ville vi inte stressa på…

 

Nu stod han här med oss, välklädd och med vital blick och hade några frågor till oss. Och medan vi stod och samtalade så brakade det plötsligt till bakom oss. Från båten bredvid dammade det till i masttoppen där en duva lyckats flyga rakt in i riggen. En jäkla smäll och den stackars pippin kunde med nöd och näppe ta sig till Wilma där den slog sig ned för att hämta andan.

 

Vi andra kunde fortsätta vårt trevliga prat och när vi blev klara och herr Rigg försvunnit med vår gamla vajer i sin näve så satt pippi ännu kvar på sitt viloställe på Wilma. 

 

Själva tänkte vi inte mer på det, utan Pimpsten återgick till att tvätta fendrar och Kapten försvann bort till rodret för lite målning. När vi senare bröt upp för dagen och det började skymma så satt den lilla fågeln där ännu. Vi kunde urskilja konturen av den lilla stackars kraken mot den blånande kvällshimlen. Och vi tänkte att nu dör han nog snart, där han trillar ner på däck och vi senare finner honom stel och kall…

 

Men döm om förvåning. Vi var senare förbi ett par båtgrannar och när vi kom tillbaka så syntes ingen fågel, duva eller pippi till…Puts väck! Dock hade duvan lämnat efter sig ett visitkort, i form av bajs på däcket. Vi tog hand om den lilla fekalhögen direkt, för är det något som kan bränna fast i färg och lack, så är det just fågelskit.

 

Vi kände oss dock förlåtande, trots att pippi bajsat på båten. Vi var glada över att ha erbjudit duvan en stunds återhämtning efter den våldsamma kraschen. För den smällen var inte att leka med, det lät mer som en stor örn skulle ha brakat in i riggen. Än en liten duva. Det är inte ofta man ser fåglar flyga in i båtar på det sättet…de brukar vara snabba och notera båtars rigg…men denna hade kanske något problem med sin navigationsutrustning. Kanske var han blind, eller inte…vi såg inte till någon blindkäpp. Eller kanske var pippi krasslig, hade influensa precis som Herr Rigg. Ja rimligtvis fågelinfluensan då.

 

Händelsen lämnar oss i en rad obesvarade frågor. Frågan häckar gäckar oss… Men inte av sådan tyngd att vi inte klarar att hålla fokus på Wilma, tack och lov. Ja detta var minst sagt en ruggig historia!