She´s got the look!

(…i vart fall är hon vår ögonsten…ha ha ha…sten…ni fattar!)

 Vi namnar båten på nytt…
 
Amora, Portugal

Ja i förra inlägget berättade vi om det skadade akterstaget. Vajern som hade fått sig en törn när kranföraren viftade lite för häftigt med kranarmen och höll på att trassla in sig i riggen. Den känsliga frågan behövdes tas upp med varvet, för att reda ut det inträffade och få hjälp med att få tag på en ny bit vajer.

Kapten tyckte bestämt att Pimpsten var bra lämpad för uppgiften. På varvet är de betydligt mer förtjusta i blonda flickor, än i gubbar med valkiga händerna och slitna blåbyxor. Pimpsten smög sig upp på kontoret och tog diskussionen med varvsägaren. Och inte var det några problem alls. Förståelse för situationen fanns absolut och visst ville de vara behjälpliga.

 Så överenskommet nu är att vi ska plocka ner akterstaget. Vi ersätter den bortplockade vajern tillfälligt med en dynema-lina, som en extra säkerhetsåtgärd. Och så lämnar vi in vajern till varvet så skaffar de en ny lika dan åt oss. Mycket smidigt. Vi håller dock tummarna på att det hela inte kommer ta allt för lång tid…vi vill ju gärna tillbaka ner i vattnet snart som ni säkert förstår. 

 Medan Pimpsten skötte snacket på kontoret så passade Kapten på att måla fläckarna där pallningen stått. Nu återstår bara ett par lager Jotamastic och därefter ett lager sealer och sen bottenfärg. Woop woop!

Ser ni! Hon heter nåt…!

När eftermiddagens solstrålar värmde Wilmas skrov så passade vi på att sätta dit hennes namn i aktern. Vi införskaffade en omgång nya namndekaler när vi var hemma i Sverige och nu äntligen kunde vi namna vår båt på nytt. Och typsnittet är ju inte en slump, den ska ge lite associationer till den tecknade serien The Flintstones (på svenska heter serien Familjen Flinta). Ni vet den där stenåldersfamiljen där pappan heter Fred. Vår båt har kort och gott fått namnet efter Freds fru, Wilma.

 

Familjen Flinta…
 

 Och varför Flintstones…jo stenåldern…och Wilmas skrov är byggt i ferrocement…närmaste sten man kan komma. STENÅLDERN – STENBÅT…ja ni fattar kopplingen!

 Vi har någon gång skojat om att ha Wilma insydd i storseglet, ja alltså en bild på Freds fru…

 

Och annars…

 …medan färgen torkar mellan strykningarna så har vi rätt gott om tid nu…todo-listan har blivit förvånandsvärt kort. Känns lite lyxigt att inte hela tiden ligga på, utan vi kan hitta på lite saker för höga nöjets skull. Bland annat har vi plockat fram lite böcker att läsa… Ja tänk, vi kan faktiskt göra annat än att renovera båtar. Vi vet, ni tror oss inte…men så är det. Häpp!

 

Skepp o Hoj!

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s