(…men nog fasen är det inte skoj för det…)

I väntan på att de spacklade ytorna skulle härda så passade Kapten på att klättra upp i masten. Dels skulle han vända på ett block, så detta bättre löper i fallet vi har till att hissa lillbåten i. Ja vi har kanske inte berättat att vi monterat en vinsch som nu sitter på masten. Så vi lättare ska kunna slänga i och ur jollen nu när ankring än mer kommer tillhöra vår vardag (bara vi lyckas komma i vattnet vill säga).

Samtidigt med detta ville Kapten inspektera akterstaget (den aktre vajern som går mellan masttopp och båtens aktre parti). Vi råkade tidigare ut för en incident vi inte tror vi skrivit om. När vi för några veckor sedan hade lyft i vår nya motor med hjälp av kranen här på varvet. Så skulle kranföraren efter avslutat uppdrag tacka för sig och plocka bort kranarmen som hängde ovanför vår nedgångslucka. Pimpsten som var nere i båten kände plötsligt hur hela båten började kränga till. Ja detta var högst obehagligt, särskilt som man vet att man står på landbacken med hjälp av lite plockepinn. Såväl båt som besättning kan slå ihjäl sig ifall båten välter.

                   En bild som kanske inte direkt är kopplad till texten, men den visar att vi fått upp lådor och lagt ut mattan där jollen ska bo…

Ja tillbaka till incidenten…Pimpsten for upp ur båten som skjuten ur en kanon, ut på däck där Kapten stod. Han skrek och tjoade på kranföraren som inte hade upptäckt att han trasslat in sig i Wilmas rigg, där han nu höll på att lyfta hela båten i akterstaget. Kranföraren är en trevlig och arbetsam man. Men detta var efter siestan och vi misstänker starkt att han dragit någon halv karaff vin till lunch…(jo portugiser dricker vin till lunch…även arbetsdagar…)

 Nu gick allt bra så till vida att båten stod kvar och kranen lyckade komma ur sitt tilltrasslade tillstånd. Vi blickade själva upp mot vajern som fått sig en törn, för att se om vi kunde upptäcka några skador. Nej inte från däcket kunde vi då se något. Men Kapten sa att han innan sjösättning ska klättra upp i masten och kolla akterstaget för säkerhets skull.

Sagt och gjort och nu när han ändå var uppe och fixade blocket så passade han på att inspektera vajern. Och tyvärr så har kranen lämnat efter sig en liten skada. Inte så att en kardel har gått av, men det finns ett litet brott i vajern, om än så liten. Och där finns också orange färg som kranen efterlämnade sig (då denna är målad i den brandgula färgen).

 Välkommen hem till oss…med all sand som härjar här (och senare när vi ankrar intill badstränder) så är det bra med en dörrmatta som kanske stoppar de små kornen till viss del…

 Så vi är i behov av att byta ca tio meter vajer och få dessa pressade i ändarna. Bytet av vajer kan vi själva genomföra, så det behövs ingen dyr riggare som kommer. Men vi har inga pressverktyg och vi vet inte riktigt vart vi köper en 8mm nittontrådig rostfri vajer här i Amora. Dessutom har vi en önskan om att varvet ska stå för kostnaden för det inträffade. Inget oskäligt pris, det var en olyckshändelse. Men rimligtvis en ny vajer i vart fall.

 Vi behöver således fånga Rafael vid lämpligt tillfälle när han inte är på språng, och berätta om det inträffade. Och höra om han kan hjälpa oss med att få fram en ny vajer och någon som kan pressa denna. Och fråga hur han ser på att stå för kostnaden. Han får gärna själv klättra upp i vår mast och inspektera skadan med egna ögon. Samt om han vill, höra med andra på varvet som blev vittne till händelsen. Vår norske vän stod precis nedanför Wilma när detta hände, så han hade så att säga första parkett.

 Ja så vi har med andra ord en mindre rolig sak att föra på tal. Vi hoppas ärendet kommer emottas med förståelse och med en vilja om att hjälpa till. Oavsett utgång, så vill för allt i världen inte hänga ut kranföraren. Det var en olyckshändelse, och sådana hör ju livet till. En olycka händer så lätt…

Skepp o Hoj!