Ett lyft för Wilma…

(…och hon fick äntligen sin ompallning till besättningens stora lycka…)
 
Tre gubbar, tre gubbar…men inte från pepparkakeland… 
 
Amora, Portugal
 
Fortfarande när vi vaknade på lördagsmorgonen så visste vi inte om det skulle bli något lyft av. Vid elvasnåret så försvann Kapten bort till en båtgranne. Pimpsten stod på Wilma och putsade rostfritt ute på däck. Plötsligt får hon se det stora monstret till sublift sakta komma åkandes över varvsplan.
 
Pimpsten har en rejäl inbyggd visselpipa mellan sina läppar. En färdighet som blivit uppövad under bondmoreåren. Och den användes då barnen skulle kallas hem till middagsmaten. En speciell vissling som barnen kände igen genom alla dess ljud och oväsen. Över åkrar och hagar, i lador och stugor… Likt Tarzans djungelvrål trängde ljudet igenom och barnen visste då att NU KALLAR MAMMA!
 
Nu är det så bra så även Kapten har blivit upplärd på att känna igen signalen. Och nu var det hög tid. En maxad vissling i de högre decibeltalen och med dess igenkännande melodi fick Kapten att lägga benen på ryggen. Och vips så stod han beredd han med inför ompallningen och subliftens entré.
 
Men helt okomplicerat gick det inte. Själva lyftet, ja. Men det var knepigt att komma fram på grund av felparkerade bilar. Och så råkades det köras soppatorsk på lyften, så vi fick lov att tanka den rackarn. Med den följden att den inte ville starta. Kapten var behjälplig och luftade bränslesystemet,så gick den snart igång.
En underbar dag i solen…
 Den ständiga följdeslagaren till gamla pappan…
 
Inte ett ledset öga, solen sken från klarblå himmel efter en väderfront som dragit in över natten med blåst och regn. Solen värmde i ryggen där vi stod och känslan av vår i luften var påtaglig. 
Snart blir hon lyft…
 
När vi hunnit ställa Wilma i sin nya position, men ännu utan sidostöttorna monterade, så slog klockan tolv.  Och då är det precis som alla här på varvet vore kusin med Skalman, där alla verkar äga en mat och sovklocka. Så Wilma blev hängades i sina stroppar medan alla försvann för lite siesta.
Mat- och sovklockan för varvspersonalen ringde mitt under Wilmas lyft…och då får Wilma och hennes besättning lugnt vänta…
 
Vi passade på att göra detsamma då, vi klättrade in i Wilma och brassade käk och åt. Och vi började ta fram verktyg för att kunna slipa och spackla. Och när vi kände oss klara så satte vi oss utanför båten i solen och lät solstrålarna värma oss i väntan på att siestan skulle vara över.
Ja här hänger Wilma medan siestan pågår…för ovanlighetens skull så gungade det lite när vi var ombord…
 
Ja och det blev den tillslut, siesten tog slut. Och arbetet kunde fortsätta så Wilma fick dit sina stöttor så att hon kunde befrias  ur sitt fängsel. Kapten tog vid direkt med att slipa och spackla de blottade ytorna. 
Nu kommer vi åt de omålade ytorna…
 
Dagen blev en mycket lyckad sådan, och känslan är så god när man inte står och väntar på en tredje part för att arbetet ska kunna fortskrida. Så nu kan vi arbeta på ett tag till. Nästa gång vi behöver ha varvet till hjälp är när Wilma ska sjösättas. Och det ska ju förhoppningsvis bli rätt snart…
 
Skepp o Hoj!

2 reaktioner på ”Ett lyft för Wilma…

  1. Puh… för denna nagelbitande väntan med siestor 😳🤔😃
    Tar dom timpeng eller arbetsdagspeng…😅
    Ju fler dagar desto mer till dom 🤔 Ev, ett smidigt sätt att tjäna lite kosing 😂😅

    Kram på er 🤗 Snaaaart så 🌊🌊🌊🏄🏻‍♂️⛵️⚓️🚢

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s