(…och en fundering på om man kan äta bondkakor ute till sjöss…)

 

 

 

Ja då var det bara en vecka kvar till jul. Det var minsann ett år till att gå snabbt… Och allt är ju väldigt nytt för oss att så här inte längre träffa familj och vänner på julen. Det är säkert som många förstår mest stress, dyrt och krångligt att försöka ta sig iväg någon längre sträcka när det är jul. För alla andra har ju också samma mål…att söka upp sina nära och kära för att fira jul ihop. Det är lite galet kring juldagarna…

 

Så i år så ska vi fira jul här i sandtaget (i blästersanden) i Amora. Vilken tur då att det kom en låda hitskickat ända från Sverige, fylld med barndomens dofter och smaker. Det var Styrmans Pimpstens omtänksamma syster som stått hemma i Nyköping och bakat…och i paketet så fanns förutom kakor och lussekatter även sill, anjovis, kryddor, julknäcke, glögg, nubbe, aladdinask medmera…

 

Vi hann knappt få upp lådan förrän vi värmde på lite glögg, kokade kaffe och åtnjöt lussebullarna. För de hade lagts i frysta för att klara transporten ner till Portugal. De var förvånandsvärt saftiga trots sin långa färd genom Europa…och det kan vi säga…att i syrrans bullar så snålas det inte med saffran. Dofterna spred sig i Wilma bara vi öppnade påsen…Gaaah! Så GOTT!

 

Sen måste vi ju komma till kakorna…det är så att Styrman älskade bondkakor som barn…ja även som vuxen också men hon har inte fört traditionen vidare att baka just dessa bondkakor. Men vår mammas kokbok finns nu i systerns ägo…och i den kokboken så bor alla barndomens recept. Och kanske att man blir lite mer nostalgisk med åren, för under många år så har dessa recept inte alls ägnats någon större tanke.. Däremot nu…

 

Bara att förnimma smakerna från mormors äppelris eller mammas krusbärskräm…och för all del kakorna och då speciellt bondkakor…får ju nackhåren att resa på en…  Så att kunna fiska upp godsaker ur en hitskickad låda fylld med barndomens minnen är inte alls som att kunna gå och handla dessa i affären. Nä detta är äkta vara!

 

Och här i Amora kan vi ju inte ens gå och handla den sedvanliga julmaten…julknäcke…här vet de ju knappt vad knäckebröd är över huvudtaget. Och Aladdinask kan ju bara en svensk förstå…ingen här skulle förstå varför det är så viktigt med just en Aladdinask – för chokladaskar finns det ju av andra varianter här. Ja det här förstår ni säkert alla…men helt klart så blir dofter, smaker och minnen allt viktigare med åren…i vart fall för oss.