(…vi funderar på att segla till Gammalsvenskby…och glida upp i vackra floden Dnepr och säga hej!)

Många långseglare har stakat ut sin resväg redan innan de kastade loss. För vår del har vi aldrig haft något hugget i sten. Vi tar det lite som det kommer, men visst, några tankar kring vart vi vill styra vår kosa har vi ju haft.

 Första målet var att komma till Portugal. Sen exakt vilka hamnar eller väg för att ta oss dit har inte varit så noga, ofta blir det små avgöranden på slutet som får oss att välja antingen den ena eller den andra vägen. Som till exempel att man kan välja att gå engelska kanalen ner mot Portugal antingen längs med den engelska sydkusten och sen ett ben över mot Bretagne eller norra Spanien. Eller så kan man välja att gå hela vägen längs med den franska sidan.

 Vi valde att gå längs med den franska sidan kanske för att vi varit i England så många gånger att varken fingrar eller tår räcker till för att räkna gångerna. Och för att hamnarna är betydligt dyrare på den engelska sidan än den franska. Till det så lockade den franska maten, och alla osedda historiska platser vi gärna ville uppleva…

 Nu när vi ligger i Lissabon och börjar blicka framåt så känner vi att här i Portugal så står man vid ett vägskäl på nytt. Man kan välja att gå över till Karibien eller så kan man sladda in i Medelhavet.

 Karibien är på flera sätt lockande, men samtidigt har vi förstått att många platser är exploaterade idag och inte alls så exotiskt som vi vill tro. Men vi har kanske fel… Och därtill så kommer man ju väldigt långt bort från Sverige om man tar sig dit. Allt blir dyrare, särskilt om man måste hem…men även en sak som försäkringar (det är många gånger så dyrt så många seglar oförsäkrade) samt att om det händer något med båten och vi behöver köpa utrustning så är den sjukt mycket dyrare där borta, än hemma i EU.

 Så för vår del så siktar vi mot Medelhavet med målet (fast det är inte hugget i sten) att nå Grekland till nästa höst. Fördelarna med att segla inom EU är påtagliga. Detta erfar vi inte minst när vi träffar engelsmän som långseglar, och som nu darrar på läppen inför stundande Brexit.

 Och att lätt kunna hoppa på ett flyg och ta oss hem inom några timmar är för oss viktigt. Det kan vara för egen hälsa eller något som berör vår familj. Vi har ju som de flesta vet en stor härlig skara av barn och barnbarn. Och även om de lever självständiga liv och vi inte finns i deras vardag, så känns det gott att kunna släppa allt utifall något händer.

 Sen så har vi helt klart ett annat skydd som EU-medborgare, vi har rätt till akutvård framför allt, och det är enklare att skicka paket då det inte är några tullar inom EU-Land. Och därtill så finns det ju en massa trevligt att upptäcka på ”hemmaplan” innan man eventuellt tar sig ut i resten av världen…

 Men nog om det, för det vi ville komma till är att förutom Grekland som mål, så sneglar vi ju lite på olika alternativ på vad vi vill upptäcka därefter. Vi har ju (som vi berättat tidigare) tittat på att besöka Ryssland…men efter lite närmare kontroll så är byråkratin kring seglande besökare inte kanske omöjlig…utan snarare obefintlig. Att kort besöka St Petersburg (vid Östersjön) med sin segelbåt är rätt enkelt…men att ta sig upp från Svarta Havet och befinna sig en längre tid på rysk mark (eller flod) verkar vara mycket svårt att få tillstånd för… Så vi har väl lite släppt den tanken…

 Däremot i vårt reserch-arbete så sprang vi på en annan sak som vi nästan gör i byxorna för av glädje…

 Vi funderar nu på om vi ska hälsa på familjen Norberg i Gammalsvenskby i Ukraina. Ja det är precis vad det låter, en svenskby bestående av ättlingar från Sverige som bodde på den estländska ön Dagö (som på den tiden tillhörde Sverige). År 1781 så påbörjade omkring 1000 svenskar sin 9-månaders långa vandring till Svarta Havet där endast 135 svenskar kom fram levande. Och där fann de inte alls de utlovade husen och den bördiga jorden… Men de byggde upp sin svenskby där intill stranden av floden Dnepf.

 I över hundra år så hade ingen där kontakt med Sverige men de höll ändå hårt på sina svenska traditioner. Men i slutet på 1800-talet så etablerades kontakt och det har sedan dess skett en del in och utvandring mellan Sverige och Gammalsvenskby, främst med Gotland. Och svenska talas det ännu, fast inte av så många längre. För 30-40 år sedan fanns det människor som prenumererade på svenska tidningar. Idag har Gammalsvenskby 150-200 personer med svensk ursprung. Och en av familjerna heter Norberg och besöktes av Staffan Heimersson år 2014. Han skrev då ett repotage (länk till denna) i tidningen Senioren (ja nu får ni inte tro vi har blivit så gamla att vi läser den dagligen)…och onekligen så blir vi sugna på att segla upp i floden Dnepf och besöka denna plats. Och då vi är Norbergare själva så skulle det vara fantastiskt kul att besöka Gammalsvenskbyns Norbergare och skaka hand med dem.

 Rent seglingsbart så är resan inga bekymmer alls…inte ens särskilt långt från Grekland (Från Istanbul är det ca 400 sjömil).

 Så nästa steg är att ta reda på om dessa Norbergare på något sätt är släkt med oss…det behöver de ju inte vara fast vi delar samma efternamn. Och därför hoppas vi på att Kaptens farbror Peter kan ge oss en hint om han i sin släktforskning har funnit några Norbergare som bott på Gotland alternativt Dagö… För visst vore det en häftig känsla om de dessutom skulle vara släkt med oss.

 

Klart vi ska dit!

 

Men den som lever får se!

(mer läsning om Gammelsvenskbyn finns på wikipedia) 

Skepp o Hoj!